Jubileumskonsert

Uppenbarelsekantat, skrevs av Hugo Alfvén som ett beställningsverk till kyrkans invigning den 18 maj 1913. 100 år senare komponerade Georg Riedel Som dina fingrar format till kyrkans årsjubileum 2013. Nu framförs verken igen i en unik jubileumskonsert. 
 –Uppenbarelsekantaten kan man beskriva på flera olika sätt. Den är ett barn av sin tid, när det gäller de valda texterna, musiken och harmoniken. Allt vittnar om början på förra seklet. Det är senromantik som råder, med en nationalromantisk rörelse som pågår i hela Europa, berättar Katja Själander, kyrkomusiker, och fortsätter:
–Hugo Alfvén fick uppdraget av Nathan Söderblom, vars uppenbarelseteologi ligger bakom Uppenbarelsekyrkans gestaltning. Nathan Söderblom var ännu ej utnämnd ärkebiskop utan var då professor i teologi vid Uppsala universitet. Söderblom besöker Alfvén i slutet av april 1913, bara tre veckor innan invigningen. Med sig har han texterna, som alla är tagna ur Bibeln. När de sitter i Alfvéns bostad i Uppsala säger kompositören, att det är för ont om tid. Men Söderblom smickrar Alfvén och säger att han nog kan skriva klart kantaten under en eftermiddag. Alfvén svarar att det i så fall måste ske ett Herrens under och att det egentligen behövs tre månader. 
 – Dock åtar sig Alfvén jobbet och när han blir ensam med texterna blir han inspirerad av dessa. Han börjar lyssna på ljud från gatan, bilar, hästar och människor. Där får han idén att sorlet från gatan är de människor på jorden som lever i grämelse och förtvivlan, “de jordiska rösterna”. Sedan hör han fåglarna kvittra utanför sitt fönster och får inspirationen till “de himmelska rösterna”. Nu har han en musikalisk idé att arbeta med och skriver färdigt verket på tre veckor, berättar Katja Själander.

På jubileumskonserten den14 maj medverkar Saltsjöbadens Kammarkör som den jordiska kören under ledning av Katja Själander. De står framme i kyrkan. Vokalensemblen Alicia är den himmelska kören. De står på den bortre, västra läktaren.  Orgelstämman spelas av P-O Larsson, som också spelade 2013. Harmonium spelas av Bengt Tribukait. Även stråkkvartett och harpa medverkar. Två kända operasolister Fredrik Zetterström sjunger barytonsolot och Caspar Engdahl är bassolist. Björn Borseman leder den himmelska kören och ensemble på läktaren.

Hur är Uppenbarelsekantaten uppbyggd?
–Den första satsen är mycket längre än de övriga och tar ca tolv minuter. Den andra satsen är ca fyra minuter och den tredje tar ca tre och en halv minut att framföra. Jag tror skillnaden beror på att Alfvén insåg, att han hade ont om tid och måste skriva snabbt på slutet. Andra och tredje satsen är också mer recitativa, dvs. man sjunger unisont på en ton. Det är väldigt vackert, som liturgisk sång, men inte lika komplicerat som första satsen, där Alfvén använder sig av avancerad harmonik och kromatik i stämföringen.
–Det börjar med ett längre orgelpreludium. Sedan kommer första satsen med de jordiska rösternas tunga suckar och förtvivlan. Efter det vänder det mot det ljusa när änglarna kommer in och den himmelska kören uppenbarar Gud för folket. På slutet av första satsen förenas körerna i en hyllningskör till Gud och skapelsen. Det är väldigt glatt och pampigt. “Vem är då ärans konung? Det är Herren Sebaot” frågar körerna och svarar om vartannat.

Vad tycker körsångarna om verket?
–I början var de något bekymrade av hur dystert det var med allt elände i första satsen. Men ju mer man sjunger den desto mer upptäcker man skönheten i den. Själv blir jag uppfylld av Alfvéns känsla för harmoniken och tonmålandet.Jag hoppas att jag har förmedlat den känslan och det känns som att kören är med mig på noterna. 

Går det att variera framförandet av Uppenbarelsekantaten?
–Nej, den låter sig inte varieras. Det är det som är grejen. Det är väldigt tydligt beskrivet i förordet hur Alfvén vill ha det. Kantaten är speciell för att det är dubbelkör. Den ena kören är den jordiska med jordiska röster. Det är den stora Kammarkören. Den andra kören är de himmelska rösterna. Alfvén skriver att de måste placeras så långt bort från den jordiska kören som möjligt, helst utom synhåll. Vid uruppförandet 1913 stod de i sakristian. Jag begriper inte riktigt hur det gick till, eftersom det inte fanns någon chans att se dirigenten. De måste ha sjungit helt på känsla. När kyrkan invigdes fanns ingen befintlig kör i församlingen. Jag misstänker att de som kom och sjöng var professionella sångare från stan.

Det är inte så vanligt att Uppenbarelsekantaten framförs. Det är bara i Saltsjöbaden och i Uppsala som den framförts. 
–Det är inte ett av Alfvéns mer kända verk. På den tiden var det populärt att beställa kantater när det var något som skulle invigas eller firas. Alfvén skrev också kantater till Uppsala universitet, till reformationsfesten och till Sveriges Riksdag. Vem kommer ihåg dem nu? Av alla kantater av det slaget är nog Uppenbarelsekantaten den mest framförda, vi har framfört den vart tionde år under min tid i församlingen. Vi har några körsångare som sjungit den fyra, fem eller sex gånger, sedan de var unga. 

Den andra kantaten, Som dina fingrar skapat är komponerad av Georg Riedel till kyrkans 100-årsjubileum. 
–Lasse Svensson, som var kyrkoherde när kyrkan skulle fylla hundra år, ville beställa ett verk inför jubileet, en modern motsvarighet till Uppenbarelsekantaten. Jag och Jenny Tjärnström, som också var kyrkomusiker här då, tittade på några moderna kompositörer. Vi kom fram till att vi ville ha något som var mera jazzigt. Många älskar jazz i Saltsjöbaden. Vi kom att tänka på Georg Riedel. Han är ett stort musikaliskt namn och är inte bara kompositör utan också en mycket duktig basist. 
–Den här kantaten är i lite mindre format och är cirka tolv minuter lång. Lasse Svensson har valt texterna som alla är ur Psaltaren i Bibeln. Namnet Som dina fingrar format är från Ps 8:4-5. 
–Kantaten består av tre satser och framförs med fyra jazzmusiker. När den uruppfördes var Riedel med och spelade. Musiken är både meditativ och medryckande och det finns inslag av blues och soul på några ställen. Georg Riedel är av judisk börd där klezmermusiken hör till. Det märks främst i sista satsen som är väldigt fartig och glad. Den går i 7/8 takt, som är väldigt ovanligt. Riedel använder klarinett, som också är typisk för klezmer. 

Vad tycker körsångarna om det här verket?
–Många av dem som sjunger i körerna nu var med när det uruppfördes och var med i processen. Riedel var ju här och inspirerade oss med sina tankar. Varje år har sångarna kommit fram till mig och frågat när vi ska sjunga den igen. Och nu kände jag att det var dags att göra den. 

Vad får man uppleva på konserten den 14 maj? 
–Man får uppleva två helt skilda musikverk tillägnade vår vackra Uppenbarelsekyrka. De skapades med 100 år emellan men med samma syfte: att lovsjunga Gud, skapelsen, männi- skan, kärleken och hoppet, säger Katja Själander. 

Text: Arne Hyckeberg