Foto: Andréas Lindström

Jakten på den försvunna pingsten

Nyhet Publicerad

Pingsten är en av våra stora kyrkliga helger. Men vilken ställning har den egentligen i dagens samhälle och i kyrkan? Pingstdagen är fortfarande nationell flaggdag. Samtidigt är annandag pingst sedan några år inte längre en helgdag.

Jan Eckerdal är stiftsadjunkt i Strängnäs stift. I sin bok Kyrka i Mission utforskar han hur kristen tro gestaltas i en efterkristen tid. Jan Eckerdal ser ett behov av nya sätt att kommunicera pingstens budskap i vår tid.
–Pingsten var tidigare en tydligare kyrkohelg än den är nu. Det blev lite motvind när vi blev av med annandag pingst som helgdag. I kalendern är pingsten inte längre markerad som en speciell helg. Ifall kyrkan vill bevara den som en av våra större högtider kräver det att vi mobiliserar. Generellt tänker jag på att vi har varit ganska duktiga att gestalta framför allt julen men också påsken i våra kyrkor. Här i Nyköping, där jag bor, har julfirandet i kyrkorna förändrats. Man har sett att samlingar vid krubban verkar passa ihop med hur människorna firar jul. Då har man ”öst på” lite mer där, inte med vad som helst, utan med det som är julens berättelse. Samtidigt kommer det nästan ingen på julottan. Då har den fått stå tillbaka lite. Man har varit lyhörd för hur människor lever sina liv.
–När det gäller pingsten ser jag inte att detta hänt på samma sätt.
Vi behöver fundera på hur vi uttrycker pingsten i kyrkans liv. Det är en viktig helg om man tänker på vilken del av den kristna tron den handlar om. Utan pingsten fungerar inte vår berättelse. Jul och påsk är nedslag i Jesu liv. Pingsten gör det tydligt att Jesus och den gudomliga närvaron också är här och nu. Utan den är det inte någon större poäng med att vara kyrka, säger Jan Eckerdal.

Vad är pingstens budskap egentligen och hur relevant är det budskapet i vår tid?
–När man tänker på pingstens budskap är det ett par saker som hänger ihop. Det ena är att det är en sorts livets seger. Det andra är att man brukar kalla pingsten för kyrkans födelsedag. I påskberättelsen uppstår Jesus. Sedan försvinner han i Kristi himmelsfärd och lärjungarna blir ensamma igen. Men de fick löftet om att Jesus skulle sända Anden som är liv och liv i överflöd. Det är vad som händer på pingstdagen. Det är livets seger i konkret mening. På pingstdagen förs också jesustroende av olika slag samman. Då kunde lärjungarna plötsligt tala så att alla förstod, trots att det var människor av många olika nationaliteter där. Tänker man på det som kyrkans födelsedag är det en fin bild av vad kyrkan ska vara, enheten där vi alla hör samman och kan förstå varandra, fastän vi talar olika språk. Det betyder inte att alla måste bli lika. Istället är det en enhet i mångfald. Vi är människor skapade av Gud och därför hör vi ihop. Jag tycker det är en kraftfull tanke, evangelium i en polariserad tid.

Vi kan inte bestämma var Andens kraft ska komma. Det är något bångstyrigt över det.

Tron på Gud som treenig, Fader, Son och Ande är grundläggande i kyrkans bekännelse och tro. Jan Eckerdal ser att kyrkan inte betonat Anden på samma sätt som Fadern och Sonen i sin förkunnelse.
–Just i Svenska kyrkan har Anden, som en del av treenigheten, varit lite undertematiserad. Vi har ägnat oss mer åt Fadern, skaparen och åt Jesus, frälsaren. Men vad gör vi med Anden som är mer abstrakt och inte så handfast som Jesus? Den frågan skulle vi behöva jobba mer med. Man säger ofta om Anden att den blåser vart den vill. Vi kan inte bestämma var Andens kraft ska komma. Det är något bångstyrigt över det. Vi möter en Gud som inte tänker låta Saltsjöbadens församling bestämma exakt hur vi ska verka.
–Istället blåser Guds andes vind och vi måste lyssna. Det tycker jag är spännande. Det finns en sorts Andens frihet i det som gör att det inte bara är den som läst en massa teologi, eller har en viss position, som har rätt att uttolka det. Andens vind finns tillgänglig för oss alla. Det är utmanande för en kyrka som Svenska kyrkan, som den gamla statskyrka den är. Vi har gjort rätt som satsat på ordning. Andlighet utan ordning kan bli väldigt obehagligt. Den spännande utmaningen är att hitta balansen mellan ordning och andens frihet i våra sammanhang.
–Tänk om pingsten skulle bli tillfället när vi som kyrka lyssnade till Anden och fråga oss var verkar Anden i Saltsjöbadens församling nu? Det är en väldigt väsentlig fråga och inget vi kan bestämma själva. Vi måste ha öron för det.

Har du något exempel på vad som kan hända när kyrkan lyssnar in vad Anden säger på en plats?
–Jag har erfarenhet av det från flyktingkrisen 2015. Då hände det något i ett antal församlingar som kan vara ett tydligt exempel på hur man lyssnar på Anden. Det blev en väldig mobilisering underifrån. Människor, som vi inte sett så mycket i kyrkan tidigare, knackade på och frågade ”kan jag vara med och bidra här?” Somliga församlingar svarade upp väldigt fint mot det och man blev stolt över Svenska kyrkan. Vad man gör kan vara hela spektrat av liv och behöver inte vara så fromt. Det var det i alla fall inte här i Nyköping. Istället kunde det vara språkcaféer, eller vägledning i olika saker som flyktingarna verkligen behövde.

I sin bok Kyrka i mission utforskar Jan Eckerdal hur kyrkan kan gestalta den kristna tron i vår tid, bland annat med erfarenheter från hur anglikanska kyrkan i Storbritannien arbetar.
–För dem har det varit viktigt att utvecklingen av församlingsarbetet har skett i en kontinuerlig dialog med den plats man är på, så att det inte blir som det så ofta blir i kyrklig verksamhet, att någon på en plats gör något som blir lyckat. Sedan skriver de en bok som vi köper och tycker är jättebra och så försöker vi göra samma sak hos oss. I den anglikanska kyrkans arbete har man varit noga med att man kan hämta inspiration, lära sig av andras kloka saker och av deras misstag, men det måste göras i ett här och nu. Man måste lyssna efter anden på just vår plats. Så att det blir en sorts energi underifrån.

Man måste lyssna efter anden på just vår plats

Nu närmar vi oss pingsthelgen efter över ett år av pandemi med restriktioner och begränsningar av olika slag. Hur ser du fram emot pingsten i år?
–Pandemin som vi levt med så länge har gett oss känslan att livet gått på sparlåga. Många med mig lever sina liv med videomöten som ju inte är riktigt så levande som vi skulle vilja. Pingsten brukar kallas för hänryckningens tid och som Jesus uttrycker det ”liv och liv i överflöd”. Det finns helt enkelt en väldig längtan efter livet och efter pingsten i våra liv, säger Jan Eckerdal.

Text: Arne Hyckenberg