En tro som bär

Det handlar om små dagliga handlingar i kärlek av var och en utav oss, som kan hålla mörkret borta, små handlingar av vänlighet och kärlek i tro för våra medmänniskor. Läs kyrkoherde Lars Viper i senaste "Tanken".

I ett av världens mest sekulariserade länder har Jordan B. Peterson intagit en viss position och plats med sina böcker: 12 livsregler. Ett motgift mot kaos och Bortom ordning. 12 nya livsregler. Peterson är en företrädare för en slags ateistisk andlighet. Gud finns inte, men vi människor finns med våra livsfrågor. Hans svar är 24 principer för livet. En första regel lyder: ”Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna.” Självklart har Jordan B. Peterson ett budskap som tilltalat många, men budskapet saknar ett helhetssammanhang. Peterson svarar aldrig på frågorna: varifrån kommer vi? Vart är vi på väg? Istället svarar han på frågan:
Hur ska vi leva våra liv?

En annan amerikansk författ- are, Katherine Ozment, har publicerat boken Grace without God. Även för henne finns ingen Gud. Människan är alltings centrum i en slags ateistisk andlighet. Dessa två författare, Peterson och Ozment, längtar efter regler, men sticker ut indirekt med ett påstående: måste Gud vara med? Kanske är deras böcker en reaktion på två saker.

För det första har kyrkan inte alltid lyckats med att förmedla andlighet och livsmodeller. Kyrkliga maktanspråk under århundraden har gjort kyrkan till en organisation som mer styrt och ställt, än samtalat med människor om det mest angelägna.

För det andra finns en trötthet på Gud i det offentliga rummet. Inte minst gäller detta för Nordamerika. I Sverige finns överhuvudtaget inte Gud i offentligheten.

Vare sig Gud finns eller inte i offentlighet, så är det en del utav en omfattande historisk process med början i 1700-talet. Vi kan bara konstatera att oavsett, så finns det en andlig längtan under ytan. Ludvig Jönsson sa: ”Vi har fått så mycket att leva av, men så lite att leva för!” Kanske skulle vårt samtal börja där. Vad ska jag leva för? Kyrkan äger inte svar på samma sätt som på 1700- eller 1800-talet, däremot äger kyrkan en möjlighet till ett samtal som kan föra oss mot en mening och ett sammanhang. Kyrkans tro bygger självklart på att Gud finns.

Saltsjöbadens församling vill bjuda in till att kunna ge uttryck åt en egen ”… tro som bär och leva ett liv i kärlek”. Vi menar att det finns ett svar på frågan om livets mening. Tron på Gud kan ge mening, riktning och sammanhang i livet. Kärleken kan förvandla våra liv och tillvaron.

Det handlar om små dagliga handlingar i kärlek av var och en utav oss, som kan hålla mörkret borta, små handlingar av vänlighet och kärlek i tro för våra medmänniskor. Jag tror nämligen att frågorna hör ihop: varifrån kommer vi? Hur ska vi leva våra liv? Vart är vi på väg? Tron vill erbjuda ett helhetssammanhang.

Saltsjöbadens församling vill bjuda in till ett samtal. En dialog om helhet utifrån vilken vi kan orientera oss som människor och ge uttryck åt ”… en tro som bär och leva ett liv i kärlek”. Det handlar om en andlighet, som växer fram ur möten, samtal och gemenskap. En andlighet som kan ge livsmening, snarare än regler att förhålla sig till.


Lars Viper, kyrkoherde

 

 

 

 

 

 

 

 

Fler tankar hittar du här