Hur kan en hållbar tro se ut? Jag tror att ett sätt är så här:
En onsdagskväll i april ledde jag kvällsmässa i kyrkan tillsammans med SKU, Svenska Kyrkans Unga. Deras främsta uppgift är att verka lokalt för barn och ungdomar i Saltsjöbadens församling. Bland många goda saker som de gör är ungdomsmässor och ungdomskvällar just en sådan uppgift och det här var just en sådan kväll. Samlade runt altarringen satt ett 20-tal ungdomar och några vuxna för att fira mässa. Många av dessa ungdomar var där i sin roll som unga ledare i församlingen, men en och annan konfirmand fanns också där. Två ledartjejer i 16-årsåldern hade fått som uppdrag att förbereda en text att läsa och sedan säga något personligt om texten. De unga tjejerna läste ”Fotspår i sanden”. En berättelse om en man som hade en dröm:
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Då upptäckte han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. ”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
Gud svarade: ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Sedan berättade de två unga ledartjejerna personligt om vad tro och tvivel var för dem, om sånt som ger hopp och sånt som är svårt och jobbigt och hur det har med tro att göra.
För mig är det något stort! Stort att dessa tonårstjejer hade tänkt och funderat om tro och tvivel. Stort att de vågade berätta om detta för oss i kyrkan denna kväll. Det krävs mod att göra något sådant. Precis så ser en hållbar tro ut för mig. Precis så tror jag att vi växer som människor och kristna. Precis så tror jag att vi blir en hållbar kyrka som ger plats för människor att finna sin Gud och själv bli funnen av Gud. En kyrka som ger plats för möten mellan människor att dela tankar om tro och tvivel.
Om bara några dagar är det pingst och då står 18 nervösa och förväntansfulla 15-åringar beredda att konfirmeras i vår kyrka. Och bara en månad senare, i juni, ytterligare 50 stycken 15-åringar som konfirmeras i Strömstad kyrka i samband med församlingens sommarläger. Det är närstan 70 ungdomar som konfirmeras enbart i Saltsjö- badens församlings egen regi. Det är stort!
Och det är stort med bönen för varje konfirmand: ”Må Guds goda ande leda dig på alla dina vägar.” Och det är sannerligen stort att tänka sig att dessa ungdomar vill säga ja till konfirmationens fråga: ”Vill ni med Guds hjälp försöka leva i tro och kärlek till Gud och era medmänniskor och hela skapelsen?”
Säkert är det så att många av dessa ungdomar inte är klara med vad de tänker om Gud och kristen tro. Ändå instämmer de i ett gemensamt Ja, till en tro som bär och ett liv i kärlek.
Ja, precis så kan en hållbar tro se ut!
Jag önskar er en välsignad sommar!