Den ofrivilliga fastan

Nyhet Publicerad

Under det senaste året har coronapandemin förändrat livet för människor i hela världen. Många har varit sjuka och många har förlorat nära och kära i sjukdomen. Pandemin har också inneburit att vi fått ställa in och förändra mycket av det vi vanligen gör, som evenemang och högtidsdagar. Många har arbetat och studerat hemifrån med digitala lösningar och personer i riskgrupper har isolerats. Situationen kan liknas vid en ofrivillig social fasta. Kanske finns det något att lära av att jämföra detta med den vanliga kristna fastan före påsk? Saltaren bad Jonas Jonson, tidigare biskop i Strängnäs, att hjälpa oss med jämförelsen.

–För det första kan vi konstatera att det är ofantligt många människor i vår värld som alltid lever i en ofrivillig fasta. Rent fysiskt handlar det om att man inte har mat för dagen, men också att man måste avstå från det mesta som vi tar för självklart. Det är en fasta man inte valt själv, säger Jonas Jonson.

Fasta i olika former som en del av andlig disciplin finns praktiskt taget i alla världsreligioner. I de olika kyrkliga traditionerna betonas fastan olika strängt. De ortodoxa kyrkorna markerar till exempel de olika fasteperioderna mer än man gör i protestantiska kyrkor.
–Fastans idé i den kristna traditionen är att man ska öva sig i ett avklädande, som man säger. Man ska lämna bakom sig sådant som är
mindre väsentligt för att ha frihet att ägna sig åt det som är riktigt viktigt.
–Det innebär naturligtvis att man ska ägna sig åt andlig övning, i bön, bibelläsning och gudstjänst och att överhuvudtaget inrikta sig mot Gud. Fastan handlar inte om att plåga sig själv, utan mer om att med förväntan och allvar förenkla sitt liv, inte springa lika fort och inte söka lika mycket materiella ting, säger Jonas Jonson.

Vi gör alldeles som i en traditionell fasta, även om vi är påtvingade det här för gemenskapens skull, för allas skull.

Jonas Jonson ser hur olika livsstilstrender gjort fastan mer begriplig för människor utanför kyrkan än den var förr.
–Väldigt mycket av det som är traditionell kristen fasta har övergått till en sorts disciplin som man träffar på i nästan vilken tidning som helst, där man får instruktion om diet, motion, stillhet, vila och om att avstå från beroendeframkallande verksamheter, som rökning, alkohol och droger. Det är en självpålagd fasta som inte har något religiöst innehåll, men som delvis är likadan som den kyrkorna alltid talat om. Detta har gjort fastan till ett mindre främmande begrepp utanför kyrkan nu än det var för bara 20 år sedan.

Vad har den kristna fastan gemensamt med den påtvingade fastan under pandemin?
–Det går att koppla den kristna fastan till den ofrivilliga fasta vi lever i nu, den som pandemin har gett oss. Vi har blivit ålagda distans, hemarbete och färre sociala kontakter. Vi får avstå från teater, idrott och alla möjliga evenemang. Det gör också att människor upptäcker andra värden i livet. Det blir viktigare med de nära relationerna. Vi inser vår sårbarhet och vår skyldighet att skydda och att leva lite för andra.
–Vi upplever också starkt dödens verklighet. Vi måste tala om döden och vi vågar göra det. Det här är en tid för reflektion och uthållighet och en sorts övning i tillit och tålamod, även om det inte är tillit till Gud, så mycket som till samhället och till smittskyddet. Det vi nu tvingas göra, det gör vi för de andras skull. Alla åtgärder vi blir ålagda är för att inte smitta andra. Vi gör alldeles som i en traditionell fasta, även om vi är påtvingade det här för gemenskapens skull, för allas skull. För världens frälsning skulle man kunna säga om man vill ta till starka ord. Vi gör ju det här för att få bukt med smittan, denna ondska som drabbat världen.
–På det sättet ligger det en djup kristen innebörd i det här. Vi får göra det som i alla tider varit den grundläggande kristna etiken, nämligen att leva för de andra och inte sätta sig själv i centrum.

Hur en fasta ska vara?
–Gamla testamentet har ett starkt budskap om hur fastan ska vara. Jag slog upp Jesajas femtioåttonde kapitel. Där berättas det om hur människor beter sig på olika sätt under fastan och sedan står det:
”Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!”
–Fastan handlar inte om att verka from för världen, utan just i det som betonas väldigt starkt här, att du ökar rättvisan i världen på olika sätt. Det är Jesaja 58 ett bra exempel på. Det är därför vi i årtionden haft fasteinsamlingar, som är speciella insamlingar till bistånd under fastan. Fastan innebär att man delar med sig.

Den dag Coronan inte är ett hot blir en påskdag för mänskligheten. Det är inte klart vilka uttryck det kommer att ta sig, men det ligger en oerhörd längtan och förhoppning i människors sätt att leva. Ingenting kommer att vara likadant som det var.

Hur gör man för att dela med sig när man måste hålla distans och kanske till och med vara isolerad?
–I den situation vi lever i nu handlar det mycket om att uppmuntra, trösta och ge hopp åt människor. Samtidigt är det här den konstigaste tid jag upplevt. Man frågar sig hur man ska göra gott mot andra och får svaret: ”håll dig borta”. Men vi har telefon och vi har mail. Man ska se det här som en förberedelse för den dag det vänder. Det är förstås också en trosfråga, men all erfarenhet säger att det kommer att vända.

Hur kommer det att bli när pandemin är över? Har det förändrat oss, eller kommer allt att återgå till hur det var tidigare?
–I den saknad vi upplever nu finns också ett starkt inslag av längtan, förväntan och hopp. Vi ser fram emot något annorlunda som ska hända sedan, precis som vi under fastan ser fram emot det som ska komma efter långfredagen.
–Den dag Coronan inte är ett hot blir en påskdag för mänskligheten. Det är inte klart vilka uttryck det kommer att ta sig, men det ligger en oerhörd längtan och förhoppning i människors sätt att leva. Ingenting kommer att vara likadant som det var. Uppståndelsens dag är en förändringens dag. Det kommer inte att återgå till det normala. Det blir en nystart, säger Jonas Jonson.

LÄS MER OM DEN FRIVILLIGA FASTAN

En person står på en stor sten och ser ut över vidderna, mitt i ett snölandskap.

Fastan

Att fasta är att avstå från något för att vinna något annat. Fastan ger oss tid för eftertanke och bön, och tid att växa i tron.