Lyssna

Nyhet / Publicerad 15 december 2018 / Ändrad 20 december 2018

Dan före dan...

Julspelet i Uppenbarelsekyrkan är en tradition för många i Saltsjöbaden. Dagen före julafton fylls kyrkan med julens glada budskap och de traditionella julsångerna.

–Det är den klassiska berättelsen kring Jesu födelse. Den görs i kyrkan med både professionella musiker och glada amatörer. De medverkande är i alla åldrar, från de små barnen till de som är mycket äldre. Det är barnkörer, konfirmander och frivilliga. Vi får följa Maria och Josef, herdarna och de vise männen, när de följer stjärnan som lyser starkt och klart på vägen till stallet, där Jesusbarnet ska födas, säger Ulrika Hamrin, regiansvarig för julspelet.
–Julspelet är mycket välbesökt. Om man fyller två föreställningar, dagen innan julafton vet man att det är mycket populärt. De som kommer är alltifrån vana kyrkobesökare till dem som kommer för att man vill känna julstämningen. Känner man inte att det är jul innan man kommer, gör man det absolut efteråt.
Julspelen har en lång tradition i Saltsjöbaden. Det är faktiskt lite svårt att få svar på exakt när det började. Sanna Vallgren växte upp i församlingen och minns julspelet sedan hon var barn.
–Jag var med första gången 1967, när jag började i barnkören. Då var Berit Berthling Pettersson församlingens organist. På den tiden var det ett ganska litet spel och det var bara barn som medverkade. På sjuttiotalet, när jag var lite äldre, hade det utvecklats en del. Då var det tonåringar med och de medverkande hade specifika roller. Jag spelade Maria några år i rad. Det var när Dagny Kronlund hade ansvar för julspelet. Ett år dök det plötsligt upp ett vykort med mig som Maria. Det var lite roligt, även om ingen hade frågat mig om det, säger
Sanna Vallgren.

Sanna Vallgren växte upp i församlingen och minns julspelet sedan hon var barn. På sjuttiotalet spelade hon Maria några uppsättningar. Ett år blev en bild där Sanna är Maria vykort.

Foto: Arkiv

Fredrik Sparrman är en av dem som varit med många gånger i julspelet. För honom har det blivit ett sätt att starta julen.
–Det är nog tio år på raken jag varit med nu. Jag sjöng i Saltsjöbadens kyrkokör och de behövde sångare till julspelet. Jag har sjungit O Helga Natt som Josef, men jag har också haft rollen som värdshusvärden och som en av de visa männen. För mig betyder det väldigt mycket att vara med. Mitt i all julstress, som är i december, med mat, julklappar och annat, är det som en frizon. Där får jag bottna i mig själv och reflektera över vad julen egentligen handlar om. Det är en av de bästa kvällarna på året med mycket värme med alla barn, underbara änglar och umgänge mellan generationerna. Man känner att nu är det jul. Efter julspelet har vi som tradition att alltid åka hem och provsmaka skinkan, säger Fredrik Sparrman.

Linda Linné Asker är utbildad musikalartist. Ända sedan hon flyttade till Saltsjöbaden med sin familj har julspelet varit en viktig del av julen.
–Det är en jättehärlig tradition. Jag brukar vara med och sjunga solo. Ett år var det i rollen som Maria. I år sjunger jag sången Himlen i min famn, som framförs i början av julspelet. Den sången lyfter berättelsen tycker jag. Det bästa med julspelet är att det, med fantastisk sång och spel, befäster innebörden i att fira jul. Jag prioriterar att vara med därför att det är värt så mycket. De flesta som kommer brukar tycka att det är jättefint med kläderna, änglarna och barnen, säger Linda Linné Asker.

 

Christian och Anna Rutz, med barnen Carl Axel och Tora inleder julen med att lyssna till julspelet varje år.

Foto: Privat

Bland de många som gjort julspelet till tradition finns Christian och Anna Rutz, med barnen Carl Axel och Tora.
–Sedan vi flyttade till Saltsjöbaden 2004, har vi gått på julspelet alla år vi haft möjlighet. Det är ett trevligt sätt att inleda julen. Vi är inte någon superreligiös familj, men det är en fin tradition. Vi firar ofta jul med barnens mormor och morfar och ibland med min far och hans fru. Då brukar de också följa med till kyrkan. Det bästa med julspelet är mixen av amatörer från församlingen och att man samtidigt lagt krut på att ha duktiga musiker och professionalism, säger Christian Rutz.