Vi människor lever lätt i dåtid. Grubblar mycket över saker och ting från år som gått. Det som sagts och gjorts och som känns fel. Det är bra om vi bearbetar och strukturerar våra upplevelser, men det kan även vara förlamande att röra sig i det förgångnas landskap. 

Det kan vara förkvävande att röra sig i dåtidens skuggvärld. Det vi upplevt kan vi många gånger inte släppa. Vi ältar, tänker och grubblar. Det vi varit med om förkväver oss. Terapi är ofta en god hjälp, men oavsett måste vi alla på olika sätt, med respekt för våra personliga upplevelser, gå framåt och vidare. Vi måste sträva efter att leva här och nu.

Advent handlar om att vara närvarande och att vara medmänniska. 
Våra liv handlar om tillvaron vi lever i och att se dem vi har runtomkring oss. 
Det är inte bra, när vi möter någon, om vi först säger:
Jag ska bara… Ordna med all maten. Fixa med julklapparna. Städa hemmet. En annan dag kanske? 

Det stora i att vara människa menar jag är att kunna möta andra människor med en närvarande blick och ett varmt handslag. Julens händelser som de berättas i Bibeln är egentligen väldigt speciella. Änglar kommer till herdarna som ligger ute och sover med fåren som de vaktar:
Gå in till Bethlehem och till ett stall och bli vittnen till ett barns födelse. 

Det var här och nu det stora hände. De hade inte tid att tvätta sig eller byta om. De skulle gå på en gång. 

Att leva nu. Det är inte att leva i det som varit. I stället ska vi vara närvarande i mötet med andra med hela vårt jag. 

Vänta inte på det perfekta tillfället. Ta tillvara tillfället i stället och gör det till ett perfekt möte. Så låt inte julstöket och alla ambitioner äta upp möjlig-
heten till möten med människor. Det stora är att se varandra. Det finns så mycket vi vill. De ambitionerna ska vi inte låta ta över våra liv. 

Julen handlar om ett nu i den värld vi lever i dag. Den första julens händelser enligt Bibeln var en upplevelse i nuet. Här och nu hände det stora. Det får vi inte glömma. 

Lars Viper, kyrkoherde