Att vara tonåring är minsann ingen lek. Det är så mycket som man ska klara av. Skolan, kompisar, fritid och föräldrar. Och så ska du försöka vara dig själv i tonårstidens grupptryck och försöka begripa dig på alla känslor, tankar och drömmar som far genom huvudet och kroppen. Det är inte lätt. Samtidigt finns det i tonårstiden en väldig kraft och vilja att gå sin egen väg och klara sig själv. Och det kan ta sig alla möjliga uttryck.
Jag minns när jag gick i högstadiet i en skola i Borås. Under en ganska lång period fascinerades jag av Budo och dess filosofi där jag läste om vikten av självdisciplin och kontroll för att vara i balans med både in- och utsidan. Efter att ha läst ett råd av en författare om vinsten med att duscha iskallt varje morgon för att stärka disciplinen så tänkte jag: ”Jamen, det måste vara en god idé. Det ska jag pröva!” .
Så duschade jag kallt varje morgon hela 8:an igenom. Och nog stärkte det min självdisciplin... Och jag kan lova att det var en spännande erfarenhet. Det är nog bara med en 14-årings envishet som ett sådant projekt är möjligt. Numera duschar jag varmt förutom ett och annat isvaksbad vart fjärde år sisådär. Jag klarar mig fint utan iskalla morgonduschar.
I julas pratade jag och en småbarnspappa om våra mobiler och att man har med sig dem överallt. Är man disciplinerad så är det kanske bara toaletten som är en frizon, och bara kanske... Hur som helst, pappan hade varit på en privat dykresa i tio dagar och han hade förstås med sig sin mobil. Men på båten fanns ingen täckning, bara en satellittelefon att användas i nödsituation. Han beskrev det som mycket frustrerande den första tiden att inte kunna använda mobilen och sociala media. Men sedan, efter några dagar utan mobilen, så infann sig ett slags lugn.
Han upplevde att det till och med var skönt att vara ”själv med sig själv”. Och kanske tid att lyssna inåt. Han klarade sig helt enkelt utan sin mobil. Åtminstone tills han kom hem...
Jag tror att det är viktigt för oss att någon gång då och då klara oss utan materiella saker som tar en stor del av vårt liv i anspråk. Att det faktiskt kan vara stärkande för vår inre människa att prova på att klara sig utan ibland. Att känna sig fri från sånt som ofta styr ens vardag.
Nu har den kristna kyrkan sin stora fasteperiod, fyrtio dagar lång, som sträcker sig från Askonsdagen (i år 14 februari) fram till påsken. Den är en bra tid att fundera på vad jag kan klara mig utan. Kanske kan det vara mobilfria kvällar, inget kött förutom till helgen, eller kanske ”godisförbud”. Här är var och en fri att själv bestämma vad man vill klara sig utan.
just nu pågår också Svenska kyrkans stora fastekampanj för människor på andra platser i vår värld som tvingas klara sig utan mycket som är nödvändigt för att överleva: rent vatten, mat och någonstans att bo. För att solidarisera oss med dessa människor så samlas det in pengar på många olika sätt landet runt i Svenska kyrkans alla församlingar vilket ger människor möjligheten att gå från att överleva till att leva. Det handlar 2018 års fastekampanj om: att resa sig igen när det fruktansvärda inträffar. (Läs mer om kampanjen i detta nummer.)
Ps. Någon i kyrkans sammanhang har sagt så här om fastan: ”Vi fastar inte för Guds skull, utan för vår egen och för att visa vår solidaritet med våra medmänniskor och den värld vi lever i.” Det tycker jag är bra! Jag önskar dig en God Fasta!