Låt allt vad ni gör i ord och handling ske i Herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.
Det är en bibelvers att memorera och suga på det där. Kol 3:17. Paulus är som vanligt utmanande och rakt på sak. Inga utmålningar utan kärnfullt och koncist. Låt allt vad ni gör ske i Jesu namn och tacka Gud. Det är som att han vill markera att detta med att vara en efterföljare till Kristus, en kristen, det handlar inte om att ge delar av sitt liv till Gud utan allt.
En människa kan vilja utmana sig att ändra sitt språkbruk. Jag vill sluta svära. Då är det vissa ord som man ska försöka ersätta med andra. En annan kan vilja byta ut viss kost mot vegetariska alternativ- då är det visst protein som ska bytas ut. Men nu säger Paulus: låt allt vad ni gör ske i Jesu namn och tacka Gud. Det är utmanande.
Men det finns en anledning. Paulus har sett, och själv varit där i sitt gamla liv, när tro handlade om vissa ritualer, vissa sammanhang. Att tala rättfärdigt i vissa talarstolar, att låta bönen märkas i vissa byggnader. Men sen kunde man egentligen leva som man ville. När Jesus pratar om dessa sammanhang så kritiserar han fariséerna för att de silar mygg och sväljer kameler. Ja, att man fokuserar på småsaker och missar väsentligheter. Att man säger en sak och gör en annan- och det håller inte ihop. Att vara en kristen är att följa Kristus och låta allt man gör i ord och handling ske i Jesus namn.
Nu finns det ju något tungt och krävande i de orden – för hur ska man klara av det? Kanske finns befrielsen i det första ordet, Låt. Låt allt ni gör ske i Jesus namn. Låt, som kommer från tillåt, och tillåt handlar om att något innerst inne vill göra det men blir hindrad. Jesus säger med skärpa till lärjungarna: låt barnen komma till mig, hindra dem inte. För barn vill instinktivt komma till Jesus. Barn vill vara nära Gud. Problemet är lärjungarna – då som nu- vi och dom – som hindrar barnen från att komma till Gud.
Låt det sinnelag råda hos er som fanns hos Kristus, säger Paulus vid ett annat tillfälle. Tillåt ditt sinne att få präglas av Kristi ord, för det vill det. Det är programmerat för att ta emot de koderna.
Innerst inne vill vi ära Gud med det liv vi har. Ja, Bibeln säger att vi är skapade för att ära Gud, lovsjunga Gud, men vi har satt upp så många hinder för det. Begränsningar i vår kultur och jantelag. Begränsningar i våra sociala koder och religiösa former.
I evangelietexten läser vi om fariséerna som blir irriterade över att Jesu lärjungar och de som följde honom, bubblade över av glädje och lovsång. De nöjde sig inte med att tillbe Herren i templet eller i synagogan, och de nöjde sig inte med att ge Jesus sin uppmärksamhet när Jesus gjorde under och undervisade utan de började bubbla över av sin tro, sin tacksamhet och sin glädje offentligt. Ute på gator och torg.
Lukas skriver att de började ljudlig prisa Gud. De är inte tysta. Nej, de kan inte hålla tyst. Jesus kommer ner från Olivberget och de kan inte hålla tyst om sin tro, sin hyllning – de måste jubla och skrika. Kanske är det där inprogrammerade genen från skapelsens morgon som bara brister och måste få lovsjunga!
Det är som när svenska fotbollslandslaget 1994 kom hem till Stockholm och Kungsträdgården är fylld med vanligt folk som vill hylla dem för att de tagit brons i VM. Det går inte att stoppa folket och då är det ändå timida svenskar som vill vara lagom och som bara sjunger och dansar när de druckit för mycket. Det finns så mycket tacksamhet och glädje hos svenskarna att de bara jublar och sjunger ändå. När vi gräver guld i USA. De sjunger fastän då aldrig annars vill sjunga offentligt. De dansar fastän de aldrig annars skulle visa att de kan röra sig till musik. Men nu spelar det ingen roll. Sverige har tagit brons i VM och då går glädjen inte att hejda.
Det är samma bubbel som fyller folket den här dagen. Man har hört Jesus, sett Jesus göra under och har höga tankar av om vad det Gud gör så jublet, dansen och sången bara måste ut. Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
Fariséerna är irriterade. ”Visst får man lovsjunga men nån måtta får det va. Visst får man jubla men inom vissa ramar.” Kanske tänker de: detta med religionen försöker vi så intensivt att hålla inom våra ramar – och nu kommer folk och stretchar, utvidgar ja, bryter sånder ramarna. Så här kan vi inte ha det. Eller?
Låt allt vad ni gör ske i Jesu namn och tacka Gud, säger Paulus. Kan lovsången få höras även utanför kyrkans väggar? Kan berättandet om vår tros grunder ske även i samtalskön på Ica? Får vi använda vår vardag för att förkunna en levande Kristus? Ja, det får vi och det bör vi. Låt allt ske i Jesu namn.
I judisk kontext är det intressant detta med i vems namn man gör något. Namn handlar om makt och identitet. I vems namn gör du detta, frågar fariséerna när Jesus slänger ut demoner? När jag döper ett barn gör jag det i Faderns, sonens och den helige andes namn – i Guds kraft, identitet och makt -inte i min egen. I vems namn ska jag skriva fakturan på, frågar försäljaren och undrar vem som egentligen har makt över ekonomin och de finansiella tillgångarna. Vem har resurserna? Vem har auktoriteten?
Låt allt ni gör i ord och handling ske i Jesu namn. Det betyder två saker; att det vi gör i våra liv får vi ära Jesus med – allt vi gör, i våra ord och gärningar. Lovsång är mer än sista psalmen i gudstjänsten. Lovsång är mer än speciella gudstjänstformer, musikstilar och youtubeklipp. Lovsång är att låta allt vi gör, hela våra liv, användas för att ära Jesus.
Det andra det innebar att göra saker i Jesu namn är att inse att när vi gör saker så gör vi dem med Jesu auktoritet, Jesus kraft och närvaro runt oss. Jesus har täckning för det vi gör. Vi kan förvänta oss att Gud är närvarande oavsett var vi är och gör.
Jag är med er alla dagar säger Jesus till oss som ett löfte. Alltså är Jesus med oss när vi sitter vi sängkanten till den som är söndergråten och ledsen och vi funderar över vad vi ska säga till tröst. Alltså är Jesus med när vi varit vårdslösa i trafiken och krockar med bilen och en medmänniska blir skadad av det vi gjort. Alltså är Jesus med när jag står i en valsituation och undrar vilken väg jag ska gå. Låt allt ni gör- i ord och handling – ske i Herren Jesus namn.
Och tacka Gud genom honom. Vi uppmanas att tacka Gud.
Att tacka Gud är ett av de vanligaste sätten att börja lära känna Gud på. Många kloster har det som en första insikt till människor som vill börja lära känna Gud eller till de som är tvivlande till Guds existens: börja tacka Gud. Tacka Gud varje dag för minst 10 saker. Tacka för 20 saker. Tacka varje timme. Tackandet blir som att öppna ett fönster mot en ny värld. Den värld som tidigare varit mörk och tung får färger när man börjar tacka för det som finns där. Det egna livet blir inte lika tungt när man tackar för de ljuspunkter som finns i mörkret. Och Gud blir plötsligt mer närvarande eftersom det måste vara Gud som är den yttersta kraften bakom det man tackar för.
Jag har slagits av att det ofta är de människor som har det allra tyngst som är bäst på att tacka. Har ni också tänkt på det? Jag möter ofta människor som är i sorg. De har suttit vid en mammas dödsbädd och vakat några dagar. När vi träffas är de tacksamma. De är förvisso ledsna och oroliga inför framtiden, men de är tacksamma. Tacksamma för den tid vi fick med mamma. Tacksamma för vården på avdelningen. Tacksamma att vi hann ta farväl och tacksamma för den fina stunden vi fick i rummet efter att hon avlidit. Personalen hade gjort henne så fin och tänt ett ljus. Mitt i sorgen finns tacksamheten.
Jag möter människor som världsligt sett inte har så mycket ekonomiskt eller materiellt men som är så tacksamma för att bilen fungerade när de skulle till barnen. De är så tacksamma att det var rea på laxen den här månaden så att de kunde köpa fisk.
I veckan mötte jag en ung man som brottas med psykisk ohälsa. Han berättade om självdestruktivitet och ångest och han delade erfarenheter av smärta och så mitt i detta stannar han till och säger: men jag är så tacksam att har en familj som älskar mig.
Det är som om tacksamheten väcks och blir som störst hos de som är mest utsatta. Det är en konstig ambivalens. Man kan tycka att vi som har jobb, mat, säng att sova i, relationer med andra och mår hyfsat ok borde vara otroligt tacksamma för livet, men det är vi inte. Vi inte alls tacksamma för soffan, majonnäsen eller mostern. Egentligen skulle vi vilja ha en till soffa, en dyrare majonnäs och en annan moster! Det är först när delar av tillvaron brakar som vi förmår oss att vara tacksamma.
Tacka Gud. Varför ska vi tacka Gud?
För Bibeln talar om att han är alla goda gåvors givare.
För att Bibeln talar om att Gud är skaparen av allt.
För att Gud har tid och rum i sina händer och gett oss denna dag.
För att Gud har evigheten i sina händer och har gett oss evigt iv genom Jesus.
Och för att tacksamhet påverkar oss positivt.
Tacksamhet gör något med oss. Vi rubbar mörkret genom att tacka. Vi vidgar synfältet genom att tacka. Vi bygger relationer genom att tacka. Relationer med människor och med Gud. Och jag tror att det ligger inprogrammerat i oss sedan skapelsens början att vi vill tacka Gud, bubbla över med vår lovsång – kanske till och med utanför våra sociala gränser. För gör vi inte det går vi sönder, och gör vi inte det kommer andra delar av skapelsen göra det åt oss, stenarna till exempel.
Låt allt vad ni gör i ord och handling ske i Herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.