Talita koum. Det är en av de meningar i Nya testamentet som inte översätts utan blir kvar från det språk Jesus talade. Talita koum. I våra Biblar väljer ändå översättarna att inom parentes skriva en översättning för att vi ska förstå: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp. Det är ett tilltal i imperativ, en order, men fylld av bekräftelse och omsorg. Lilla flicka, jag säger dig, stig upp. Talita koum.
Det är få gånger i Bibeln som översättarna låter bli att översätta original-ord. Om jag förstått det rätt så sker det endast vid tre tillfällen. Det sker när Jesus ber till sin fader i Getsemane. Han ber i ovissheten och ångesten inför den död som väntar och Jesus använder begreppet Abba på den han talar med i bönen. Abba Fader ber han. Om det är möjligt, ta denna bägare ifrån mig (Mark 14:36).
När Jesus hänger på korset citerar han orden i psaltaren 22 och uttalar dem på arameiska Eli, eli, lema sabachtani (Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?), och så är det vid detta tillfälle. När Jesus sitter vid den avlidna flickan. Hon som bevisligen var död. Det finns ingen osäkerhet kring det. Kanske var barnets mamma med när hon tog sina sista andetag? Kanske fanns en läkare i huset som konstaterade att det inte fanns mer att göra, och gråterskorna runt huset informerade alla grannar om att det var sorg i huset. Det är i den miljön Jesus säger Talita koum.
Talita koum stod det också i Elins begravningsannons. Det stod på arameiska fastän att Elin aldrig talat det språket. Elins föräldrar läste ihop med mig och Johan i Uppsala och våra barn har vuxit upp som låtsaskusiner. Elin drabbades av en elakartad cancer och på långfredagen det året hon skulle fylla 5 år somnande hon in. Den tiden som Elin fick då hon och hennes familj förstod att det inte fanns mediciner som skulle rädda henne talade hon och henne föräldrar om Jesus. Jesus som hade uppväckt Jairos lilla dotter. Det gav hopp, för kunde Jesus väckta upp döda då kan han väl det fortfarande? Han har ju inte ändrat sig! Men de talade också om möjligheten att det inte skulle ske, och då skulle Elin få uppväckas hos Jesus på uppståndelsen dag. Hon skulle vara i himlen med Jesus och de som dött före henne och hon skulle inte ha ont mer. Talita koum stod det i Elins dödsannons. Ord av hopp och tro för den som är insatt i Bibelns berättelser, men säkert en galet förvirrad och underlig mening för den som inte var insatt.
Varför har vissa meningar inte översatts från arameiska? Kanske för att de som återberättade dem, i traderandet och berättandet i släktled, innan de blev nedtecknade, inte kunde hitta ord nog som på samma sätt fyllde den tyngd och den innebörd som orden just då innebar. Många som lever i tvåspråkighet upplever det samma. Det finns inget ord som i andra språk på riktigt betyder Habibi – som vi lite slarvigt säger ”älskling” från arabiska, men som betyder så mycket mer.
Det finns inget ord i världen som förklarar för en icke-svensk vad fika är. Det går inte att översätta med ”a coffee” eller ”a cup of tea”.
Den som hörde Jesus innerliga och ångestfyllda bön i Getsemane, där Jesus bad som ett barn, bad som en bäbis som inte kan säga ”Herre” eller ”min Gud” eller ens ”Fader” längre utan bara hulkar ”pappa, Baba, Abba”, inser att det inte går att ersätta det ordet med något annat.
De som var i rummet hemma hos Jairos den dagen hade samma erfarenhet. De var bara sju stycken. Det var tre lärjungar, som inte fattade vad de hade där att göra. Det var två föräldrar som var i allvarlig chock. Det var en flicka, som var död och så var det Jesus. De som fått förmånen att vara med i det rummet den dagen skulle aldrig glömma det som skedde. Aldrig! De skulle aldrig glömma hur Jesus rörde vid den döda flickan, fastän att han visste att på det sättet gjorde sig oren och hur han talade till flickan, som om han inte förstått att hon var död. Kanske kände lärjungarna att Jesus var aningen pinsam? Tala om att hon sov, när föräldrarna var i sorg!? Inte förstå skillnaden mellan sömn och död? Pinsamt.
Kanske kände Jairos skuld över att han försent gått till Jesus. Hade jag kommit i går eller sprungit fortare kanske hon hade levt och Jesus hade kunnat bota henne? Nu satt han här och dömde sig själv. Och kanske undrade mamman varför sådant sker? Varför dör barn före deras föräldrar? Det är inte rättvist. Och mitt i detta, säger Jesus: Talita koum. De minns alla efteråt att det var just de orden han sa, för det var så fel! Man befaller inte en död att stiga upp!
Men så händer det! Flickan reser sig plötsligt upp. Som om kommenderingen gått rakt igenom varje död cell och gett dem liv igen. Talita koum- ordet slår hårt mot hennes hjärta, det är som en hjärtstartare som chockar hjärtat så det bara måste börja om igen. Talita koum – orden är sagda med samma kraft som när samma makt en gång uttalat orden: ljus, bli till – och ljuset blev till. Mörkret kunde inte hindra ljuset då, och döden kunde inte hålla kvar flickan. Flickan reser sig upp, och så står det att hon är kraftigt förvånad.
Ja, det tror jag det. Framför henne sitter en rödögd storgråten mamma och hulkar, en pappa som verkar förbanna sig själv och så fyra främlingar. Fyra män som hon aldrig sett. Och samtidigt som hon förvirras över deras närvaro i hennes rum inser hon att hon faktisk står upp, känner sig frisk och lever.
Nu säger Bibeltexten att Jesus ber de närvarande att ge henne mat. Det gör han säkert av flera skäl; den nyuppväckta kroppen behöver energi och föräldrarna behöver få agera, men kanske är uppmaningen mest sagd för att lugna lärjungarna och föräldrarna i rummet. De börjar säkert nypa sig i armen för att se om de drömmer eller inte. Kanske tror de att hon är en ängel eller ett spöke, och för att förhindra att ryktet börjar gå på byn att synagogföreståndarens dotter gått och blivit ett spöke, så markerar Jesus att hon måste få mat i sig. Ett spöke, en ande, kan ju inte äta fysisk mat.
Sedan säger Jesus något mer. Kanske mycket mer, men vi vet inte vad. Det vi vet är att Jesus ber dem hålla tyst om det som hänt. Det får inte komma ut till allmänheten! I efterhand vet vi att anledningen är att det inte ska gå för fort fram för Jesus. Han har fortfarande saker kvar att göra innan han ska dö, och ju fler som får veta vad Jesus är kapabel till desto mer uppmärksamhet drar han till sig. Han vill ligga lågt ett tag till.
Men, det är nog inte så lätt att hindra dem att tala, tänker jag. Hur säger man till gråterskorna att gråtandet är inställt? Hur avbokar man begravningsentreprenören? Och hur hindrar man en snart tonårig tjej från att berätta för sina kompisar hur det kändes att dö och vad hon upplevde på andra sidan? Jag vet inte.
Men kanske är det just detta med allvaret i det som hände och förbudet att berätta som gör att de som ändå berättade inte kunde översätta den viktiga meningen Talita koum, för det var i de orden allt skedde. Det var i de orden som undret blev till. Vilka andra ord kan bära den tyngden- oavsett språk?
Talita koum. Berättelsen om Jairos dotter och orden från Jesus lär ha varit den text förändrade livet för författaren Lina Sandell då hon låg i sin säng 1844 i Fröderyds socken utanför Vetlanda. Lina var ofta sjuk som barn. Infektionerna avlöste varandra, och när hon var 12 år hade hon legat till sängs i nästan ett år. Lungsvag, kallade läkaren henne.
Den här söndagen gick hela hennes familj på gudstjänst och Lina lämnades åter hemma ensam i sängen. Hon fick veta att det var texten om Jairos dotter som skulle läsas i gudstjänsten. Jairos icke namngivna dotter som var exakt lika gammal som hon själv! 12 år! Hon läste texten för sig själv i sängen och upplevde i den stunden att det var som om Gud själv talade till henne. Talita koum. Han frågade om hon var redo att resa sig. Lina gav sitt gensvar i bönen och upplevde sedan en kraftig närvaro som reste henne ur sängen. När föräldrarna kom hem från gudstjänsten stod Lina för första gång på ett år i vardagskläder, och inte bara nattlinne, och kom gåendes emot dem. Den händelsen blev grunden för hela hennes liv- hennes tro, skapande och författarskap.
Talita koum. Jesus visar i berättelsen om Jairos dotter att han är starkare än döden. Att Jesus med bara sitt skapande, livgivande ord kan lossa greppet om döden över en människa. Det är trosstärkande att läsa. Samtidigt kan man inte låta bli att undra.
Vi läser i Bibeln om att Jesus botar massor av sjuka människor, men endast tre gånger i Nya testamentet uppväcker Jesus en död person. Tre gånger. Det är Jairos dotter som får höra Talita koum. Det är änkan i Nain, som förlorat sin ende son, och som plötsligt råkar på Jesus och hans lärjungar och som får uppleva att Jesus till hennes son säger: Unge man, jag säger dig: stå upp. (där är meningen översatt, troligtvis för att så många var närvarande då och flera återberättar episoden) och så är det Lasarus, Jesus nära vän, som Jesus ropar åt: Lasarus, kom ut.
Endast tre gånger. Bore inte Jesus uppväckt många fler om han velat hjälpa folk? Borde han inte uppväckt fler döda om han velat visa vem han var?
Känner ni till de här trafikskyltarna? De är väldigt lika men ändå olika.