Predikan Femte söndagen i påsktiden
Klocka och gitarr, och en liten banjo.
Isdubbar och flytväst, ananas och balalajka.
Det kan låta som en underlig kombination av ord att nämna. Men det finns en anledning och en bakgrund till uppradandet av substantiv.
När jag var tonåring, och nu pratar vi på det ljuva 80- talet där vi inte hade mobiltelefoner, memoinspelningsmöjligheter eller internet, var jag en helg med på ett kristet ungdomsläger i ett av bönhusen i norra Jämtland. En kväll var det bil-tipsrunda. Ja, det är precis som det låter – en tipsrunda som man avverkar genom att köra bil mellan stationerna. Det är så vi gör i Jämtland! Vi packade in oss i ett gäng bilar och körde runt i glesbygd och skog till olika platser och svarade på frågor och löste uppgifter. Nu pratar vi Norrland så hela rundan var säkert på en 4-5 mil. En station innehöll ett ark med bilder på saker och uppdraget var att memorerar sakerna till dess att bilfärden var över. Jag upprepar relevant information här: vi kunde inte fota arket! Vi kunde inte spela in oss när vi berättade vad som stod på arket! Och våra ledare hade till och med sett till att det inte fanns papper eller pennor i bilarna! Så hur skulle vi komma ihåg bilderna?- jo, vi började sjunga in orden på en känd melodi. (melodi: Love me tender) Klocka och gitarr, och en liten banjo. Isdubbar och flytväst, ananas och balalajka. Sedan repeterade vi glatt den under bilfärdens gång och kunde triumferat leverera orden i rätt ordning för våra ledare vid lägergården och få full poäng för det uppdraget!
Vad har det med den här söndagen att göra? Jo, den här söndagens namn är Cantate som är latin för uppmaningen: Sjung! Och temat är ”att växa i tro”. Hör de där två begreppen ihop? Ja, det uppfattar jag att de gör. Ett sätt att växa i sin tro är nämligen att sjunga den! Sjunga tron!
Genom sången så memorerar vi ord och texter. Texter som vi kanske aldrig annars skulle kunna komma ihåg eller knyta ihop med varandra blir lättare att minnas genom sången. En del av de saker vi sjungit sitter kvar länge i våra hjärnor. Till ex så kan jag minnas en absurd ramsa av klocka och isdubbar som memorerades för 30 år sedan i en folkvagnsbubbla i norra Jämtland!
Genom sången så kan teologi planteras i djupet av oss och ligga kvar och gro där genom åren. I kyrkan sjunger vi mycket. Vi sjunger in texter för att memorera dem.
Det kan vara bibelord som ”Jag är livet bröd” men det kan också vara trossatser: ”Jag tror på en Gud som är helig och varm som ger kämpaglöd och
identitet”. Vi sjunger i vår bön till Gud om att Gud ska förbarma sig över våra liv: ”Kyrie Eleison – Herre förbarma dig” och vi sjunger för att ge Gud vår lovsång, vår hyllning ”Vi vill ge dig ära och tillbedjan, vi vill lyfta våra händer, vi vill upphöja ditt namn”.
Vi uppmanas i Bibeln att sjunga, Cantate: Sjung. Sjunga för att memorera. Sjunga för att vidga våra perspektiv. Sjunga för att ge Gud möjlighet att plantera något av trons frön i våra liv så att det sedan kan växa vidare. För det är precis så jag tror att det är. När vi sjunger om Gud, sjunger bibelorden, och lovsången så lägger sig små, små frön av tro, teologi och Guds närvaro in i små skrymslen av våra liv. Kanske lägger de sig på platser som vi inte ens visste existerade. Inte i hjärnans vardagsrum som vi ibland dammsuger så rent och kliniskt eller på livets köksbord som vi sanerar dagligen. Nej, fröna rullar in i små vrår, fåror och djup som vi inte kommer åt att rensa i, och där ligger de och växer till och så blommar de ibland när vi minst anar det.
Jag har märkt hur vissa kristna sånger eller psalmer grott in sig i ett hörn av människors liv och liksom pluppar upp när man minst anat det. En f d konfirmand som sitter vid sin pappas dödsbädd och börjar sjunga ”Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand” eller en nybliven pappa som tittar på sin nyfödda dotter och råkar sjunga ”Du vet väl om att du är värdefull”. Eller den dementa damen som inte längre kan känna igen sina närmaste anhöriga men som för en stund är helt närvarande när någon börjar sjung ”O Store Gud när jag den värld beskådar”. Orden finns där, tron finns där, i sångens skepnad, och även om teologin, fakta eller minnena svikit så finns tron från sångens forum där och växer till och blommar.
I både judisk och kristen historia och gudstjänstliv har det alltid sjungits. Många av psaltarens psalmer är skrivna för att sjungas, och massor av artister, tonsättare och musiker har skapat verk för kyrkan utifrån det som de upplevt att Gud gjort för dem eller anar att Gud vill förmedla genom dem. Och de finns i alla genre- rock, opera, klassiskt, rap, hårdrock, country, pop och till och med jojk!
Åtskilliga gånger i Bibeln uppmanas vi att sjunga. Sjung till Herrens ära står det i dagens psaltarpsalm, psalm 98. Sjung en ny sång. Hylla Herren hela världen, brist ut i jubel och sång. Blås i trumpeter och horn. Floderna ska klappa i händerna och bergen skall jubla tillsammans.
Vi får lovsjunga Gud med alla möjliga instrument också, med puka och pipa och även med dans!
Det finns många redskap för att låta tron växa – nattvarden, dopet, diakonin, bibelläsningen och bönen är några – men sången är ett annat, som inte ska förringas. Sjunga kan vem som helst göra – oavsett om rösten är skolad eller inte. Oavsett om du tycker du sjunger rent eller ej. Oavsett om du är på bra humör eller känner dig nere. I ensamhet eller bland andra. Vi uppmanas i Bibeln att sjunga. Cantate! Sjung!
Jag vill ge dig o Herre min lovsång. Det är strofen på en av mina favoritpsalmer. Det finns dagar då jag inte kan ge Gud så mycket – varken av kraft, eller handling, eller styrka eller tro. Men jag vill och kan ge dig min lovsång, Gud.
Jag vill avsluta den här predikan med att låta Helena sjunga välsignelsen som en bön. Den kan du också sjunga med i över ditt liv.
Herren välsigna oss, och bevara oss
Låt ditt ansikte få lysa över oss
Vänd ditt ansikte till oss och ge oss frid, frid, frid.