Foto: Lars Lindgren

Vätö kyrka

Historik

Vätö kyrka är vackert belägen på en sluttning vid Vätösundet, strax nedanför brofästet på ön Vätö. Läget är väl valt, där väg och farled möts och tidigare när det fanns bilfärja över till ön, angjorde färjan strax nedanför kyrkan.
Kyrkan är särskilt populär för dop- och vigselgudstjänster sommartid, eftersom det går att komma med båt och lägga till vid vår egen kyrkbrygga.

Det är en medeltida kyrka från 1300-talet som ser i princip likadan ut nu som då. Tyvärr finns det inga bestämda uppgifter om exakt när kyrkan uppfördes. Vätö finns omnämnt för första gången i skriftliga källor från år 1337, då Vätö kyrka och kyrko­herde testamenterades pengar av kyrkoherden i Frötuna. Däremot saknas Vätö socken bland ärkebiskoparnas visitationer vid 1310-talet, så tidigare än så fanns den antagligen inte.

På en höjd öster om kyrkan står klockstapeln som först låg nära kyrkan, men ­senare flyttades dit den står idag. Den uppfördes senast 1632, men kan absolut vara betydligt äldre.

Strax söder om kyrkan finns ruiner efter ett ovanligt medeltidshus byggt på 1400-talet och som en gång tillhörde Stockholms gråbrödrakloster, ett så kallat terminarhus. Ett av fem kända i Sverige. Enligt ett pergamentbrev från den 20 juli år 1453 skänkte kung Karl Knutsson mark på Vätö till Franciskanerordens konvent i Stockholm, men det uppges att vid den tiden hade bröderna sedan länge redan uppfört huset. Medlemmarna i orden hade medeltida, gråa klädnader och kallades därför gråbröder.
Under gråbrödernas säsongsbundna vandringar, som kallades terminarus, vandrade de runt i landet och besökte gårdar och byar, men även avsides trakter där folk samlades. De predikade och tog emot allmosor. Och detta terminarhus fungerade alltså som härbärge till bröderna under deras vandringar, men även som förvaring av allmosorna. I slutet av säsongen fraktades de insamlade allmosorna till konventet, och i Vätös fall till Stockholm. Ruinen här på Vätö består av en stengrund som kan vara lite svår att se i vegetationen.

Kyrkogården omges av en mur och i den västra delen av den finns ett gravkapell med inskriptionen:
 ”M H/Christus är mit lif och döden är min vinning /1786
De inledande initialerna syftar på Mathias Holmers, kapten i Ostindiska kompaniet och ägare till Lidö herrgård.
Han föddes på Arholma år 1712 och var från början en enkel fiskardräng, som vid 24 års ålder gick till sjöss. Han blev senare kapten på Lovisa Ulrika, en så kallad ostindiefarare, och seglade över havet mellan Göteborg och Kina hela tio gånger. Varje resa tog minst ett och ett halvt år fram och tillbaka, ibland det dubbla. På Sjöhistoriska museet finns många dokument bevarade, så som hans kassaböcker, där han beskriver de lyxvaror han tog hem. Siden och sammet, snusdosor och porslin, kryddor och te. Och vid ett tillfälle ett par tigerskinn!
På den tiden fick du inte köpa mark om du inte var adlig, men med hjälp av ett ombud kunde Holmers köpa mark på Lidö och bygga sin pampiga herrgård. Den byggdes på ruinerna av ett slott som förstördes under rysshärjningarna 1719 och står där än idag – Lidö Värdshus.

Den största stenen på kyrkogården bär inget namn, utan endast texten:
”Till minne av Vätö sjömän som fått sin grav i havet”
Och intill kyrkogården ligger minneslunden, med utsikt över vattnet.

Sakristian är medeltida, möjligen samtida med själva kyrkan eftersom de ursprungliga murarna står kvar, men vapenhuset tillkom troligen i slutet på 1400-­talet.

Sedan början av 1900-talet har fyra restaureringar skett, varav den största på 50-talet. Då togs det mesta av 1700-talets förändringar bort och kyrkan återställdes så nära det ursprungliga skicket som var möjligt.

Kyrkan

Kyrkans interiör präglas till stor del av de medeltida gotiska stjärnvalven och det praktfulla kalkmåleriet i valv och på väggar. Målningarna tros vara gjorda av den mystiske ”Roslagsmästaren”, vars identitet många har gissat på men ingen lyckats avslöja.
Denna kyrkomålare tillhör Albertus Pictors skola och hans målningar kan även ses i Roslagsbro kyrka.
De senmedeltida kalkmålningarna blev överputsade 1750 och 1904 gjordes det om enligt dåtidens restaureringsmetod. Tunn puts ströks på och sedan målades samma motiv över, genom att de först ritat av de ursprungliga målningarna. Men 1953 lyckades de, med nya metoder, att avlägsna övermålningen och idag kan vi se den ursprungliga, medeltida muralmålningen.

Kyrkans bänkinredning är från 1953 då den ersatte den tidigare inredningen. En äldre bänkdörr från 1700-talet användes då som inspiration och bänkinredningen är tidstypisk för Roslagen.

Predikstolen utfördes av mäster Olof Gerdman vid mitten av 1700-talet och även altarringen är ålderdomlig med en 1700-talsmarmorering som framtogs 1953.

Tegelgolvet är från 1953 då trägolvet i sakristian, koret, kyrkgången och i vapenhuset ersattes. Trägolvet bevarades dock i bänkraderna.

Orgelläktaren och den första orgeln placerades i kyrkan på 1840-talet, men orgeln ersattes 1921 med den nuvarande orgeln, byggd av Otto Kemper i Hannover.
Orgelläktaren är från 1840, men innehåller möjligen äldre delar. Första orgelverket invigdes 1842, men den nuvarande är daterad 1921.

År 1840 såldes kyrkans krucifix, daterad till mitten 1300-talet, till Historiska museet och kyrkan var utan i många år. Men 2001 fick kyrkan ett nytt krucifix, då träsnidare Nils-Erik Jacobsson skapade en kopia av föregångaren. Korset är ett så kallat gaffelkors, ovanligt förekommande i Sverige, som under medeltiden kom att symbolisera treenigheten.

Ett märkligt inslag i Vätö kyrka är dopfunten, utförd av småländsk sandsten med huggen fot, som är daterad till 1100-talets mitt och alltså äldre än själva kyrkan. Den sägs komma från ­cisterciensermunkarna i Nydala kloster och har troligen skänkts till församlingen av någon äldre kyrka i närheten. En av teori­erna är att den är från Frötuna kyrka. Funten är av samma typ som de cisterciensiska funtarna i Småland och Frötuna kyrka säga ha blivit byggd med hjälp av de cisterciensermunkar som bodde i ett kloster i närheten.

I kyrkans kor finns skulpturen ”S:t Göran och draken”, en förminskad kopia av den som finns i Stockholms storkyrka. Den är antagligen utförd omkring 1500 eller något senare och har funnits här sedan 1953.

Av kyrkans medeltida altarskåp, som innehöll en korsnedtagningsbild, finns idag bara rester. Ett stycke finns sedan länge på Historiska museet, men en liten figur med uppsträckta armar återlämnades av Upplandsmuseet 1952 och än idag här i Vätö kyrka.


Sittplatser: 200 personer

Adress: Vätö kyrkväg 28, 760 21 Norrtälje

 

 

Källor:

-Berntson, Martin: Klostren och reformationen, Artis & Norma bokförlag, Skellefteå, 2003
-Klein, Ernst; Matts Holmers, i Svenska kulturbilder, fjärde bandet del VII och VIII, Aktiebolaget Skoglunds Bokförlag, Stockholm
-Lovén, Christian; Kloster, klosterliknande inrättningar och klostertraditioner, i Fornvännen 2001:96
-Wilcke-Lindqvist, Ingeborg; Vätö kyrka, ingår i Upplands kyrkor, Band 6, Uppsala 1957

 

Karaktärisering av kyrkoanläggningen, finns på Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister

 

Rundtur i Vätö kyrka

Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren

Bårtäcke i Vätö kyrka.