Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Roslagens östra pastorat Besöksadress: Kyrkogatan 4, 76130 Norrtälje Postadress: Box 15, 76121 Norrtälje Telefon:+46(176)79900 E-post till Roslagens östra pastorat

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Söderbykarls kyrka

Adress: Klockarevägen, 761 74 Söderbykarl

Sittplatser: 150 personer.

Från början var det två kyrksocknar, Söderby och Karl, och trots protester från bägge församlingarna genomdrev år 1816 prosten Frankenberg en sammanslagning. Redan innan sammanslagningen fungerade Karls socken som ett annex till Söderby.
I Karls socken fanns redan på medeltiden två sätesgårdar, Stensta och Karlösa, och det är möjligt att Karls kyrka fungerade som gårdskyrka till en av dem. Den lilla Karlskyrkan övergavs och ligger som ruin, dock pietesfullt vårdad och används under sommarmånaderna vid friluftsgudstjänser, dop och vigslar.
 

En kyrka i Söderby omtalas redan 1292 och det var troligen en redan då mycket gammal träkyrka vars lämningar helt försvunnit. Huvudkyrkan i Söderby uppfördes i början av 1300-talet och var så väl tilltagen från start att inte om- eller tillbyggnad krävdes trots att befolkningen ökade med tiden. Fönstren fick sin nuvarande form vid en stor kyrkorestaurering 1792, tidigare fanns inga fönster på norrsidan och de övriga var av olika storlekar.

1910 gjordes en grundlig reparation och bl.a. de medeltida kalkmålningarna konserverades av C. Wilhelm Pettersson och uppvärmning installerades. 1959 målades kyrkans inredning om av lokala hantverkare och kalkmålningarna rengjordes av konservator Sven Carlsson. Målningarna som är utförda omkring år 1500 illustrerar trosbekännelsen, Fader vår och Ave Maria samt de sju huvudsynderna.
Bönerna i Fader vår är ovanligt nog skrivna på svenska, de övriga på latin.
Evangelisterna samt de fyra stora kyrkofäderna finns också avmålade. Samtliga målningar i valven har aldrig varit överputsade och är därför väl bevarade vilket inte är fallet med väggmålningarna som tidigare varit övermålade.

Altaret gjordes i tegel i mitten av 1600-talet och flyttades efter påpekande vid en ärkebiskopsvisitation från fristående till nuvarande placering intill östra väggen. Altarringen tillverkades av mäster Hans Möller 1765.
Predikstolen, gjord av ornamentsbildhuggaren Johan Ljung i Stockholm, sattes upp 1761, även timglaset är från samma tid. Altaruppsatsen i senbarock skänktes 1748 av greve Fredrik Gyllenborg och hans maka.
Den föreställer hoppet (med ankare), tron (med kors och kalk) och Kristus som representant för kärleken.

De slutna kyrkbänkarna från 1817 ersattes med öppna bänkar 1910 och de gamla mellanstyckena är använda till gavlar.
Dopfunten av sandsten är från 1200-talet och dopfatet av oxiderad mässing skänktes 1931 av dåvarande kyrkoherden G. Unestam och hans hustru. I vapenhuset står den dopfuntsfot av kalksten från Karls kyrka, troligen även den från 1200-talet.
I kyrkan finns två stora mässigsljuskronor från slutet av 1600-talet, två kristallkronor från 1700-talet samt en järnljuskrona av senmedeltida typ. Klockorna som hänger i den år 1664 uppförda (eller ombyggda) klockstapeln omgöts 1908, en av de gamla klockorna var medeltida. 

På en av murpelarna hänger ett begravningsvapen skulperat i trä som minner om en av Karl XII:s krigare, överstelöjtnanten vid kavalleriet, Olof Lagerborg på Brölunda. De två mindre vapnen på pelarna i koret, Gyllenborgs och Stierncronas, har tidigare suttit på altaruppsatsen respektive på den orgel som Gyllenborg skänkte till kyrkan 1750. Den nuvarande orgeln med fasad i nygotik byggdes 1887 av Åkerman & Lund i Stockholm och renoverades 1978.

Sedan socknarna gick samman till SöderbyKarl måste kyrkogården byggas ut, det skedde 1827 och på nytt 1889-92 samt hösten 2008 då ombyggnaden av delen där minneslunden är belägen invigdes. I väster finns ett stycke av den gamla kyrkomuren kvar. 

I och med kyrkovalet som trädde i kraft år 2006 gick SöderbyKarl och Estuna församlingar ihop till en, som numera heter Estuna och SöderbyKarls församling.

Karls kyrkoruin

Mellan Estuna och SöderbyKarls kyrkor vid den gamla allfarvägen (nuv. 76:an) från Åland/Finland till Sverige ligger Karls kyrkoruin. Kyrkan är byggd i sten under första hälften av 1200-talet. Byggherren skall enligt sägnen vara en son till herr Karle som bebodde Karlösa Gård.

Enligt en annan teori är att Karl den unge byggde kyrkan vid Erkens strand. Vid den tiden gick Erkensvallen ända fram till platsen där kyrkan byggdes. 
Sedan Karl stupat efter att han rest ut på korståg för att utreda den kristna tron, tog hans bror Birger Jarl hem hans kvarlevor. Mässor och högtider hölls för hans själ. Karls kyrka är helgad åt martyren S.t Karl och församlingen offrade till hans ära.

År 1796 upphörde den medeltida Karls kyrka att vara sockenkyrka och Karls församling slogs ihop med Söderby församling. Då var kyrkan i så dåligt skick att kyrkobesökarna riskerade att skadas.
Redan 1641 vid ärkebiskopens visitation i Karls kyrka skrevs i protokollet att inredningen var i "ganska älendigt" tillstånd. I ett utlåtande av en murarmästare år 1811 beskrevs att taket var så dåligt att det inte längre var reparabelt. Dessutom var trägolvet så murket att besökare riskerade att trampa ner i de underliggande gravarna.
Sista högmässan hölls den 19 januari 1812 och samma år ägde den sista jordfästningen rum på kyrkogården.
Kyrkans tegelvarv revs på 1830-talet och på 1850-talet såldes långhus- och vapenhustaken samt två dörrar varefter väder och vind kunde förstöra murarna utan hinder.

Under större delen av 1800-talet höll varje socken minst en skola. Karl sockens skola, Sebende skola, var placerad i en öppning i kyrkogårdsmuren. I slutet av 1860-talet inträffade ett ras i koret och östra gaveln började luta oroväckande. Några år senare inträffade ytterligare ett ras. Då ruinen sedan flera år ansågs utgöra en fara för skolbarnen fick kyrkostämman tillstånd av Kungliga Ers Majestät riva resterande murar 1875.
Märkligt nog har man i resterna av muren funnit ett så kallat pilgrimsbleck, som föreställer heliga Birgitta läsande en skrift. Pilgrimsbleck var i regel ett kvitto på att man verkligen hade vandrat pilgrimsmålet, i detta fall Vadstena. Vid besök i Vadstena klosterkyrka kan man köpa en kopia av pilgrimsblecket som hittats i Karls kyrkoruin.

Restaureringsarbetet startade i och med kyrkoherde Unestam tillträdde 1929 med sitt brinnande intresse för hembygden. Med experthjälp från riksantikvarien Bertil Bethelsen återuppbyggdes kyrkogårdsmuren med frivilliga krafter år 1930.
Under följande år fortsatte friläggnings- och restaureringsarbetet, nu under överinseende av antikvarie Rune Norberg. Mycket talar för att kyrkoherde Unestam stod för den dagliga arbetsledningen och tillsynen.
Ruinområdet fortsatte att vara en stor del av skolgården till 1950-talet då skolan i Sebende upphörde.