Låt oss denna Tacksägelsedag öva oss i att se det vi har, trots en orolig tillvaro.
Att känna glädje – och kanske också lycka – över det vi fått.
Och att, likt människorna runt Jesus vid Galileiska sjön, tacka Gud för det vi ser och det vi hoppas på - fred inte minst.
Någon har sagt bland annat: Behåll glädjen vid liv, det är ett tecken … på ett hjärta som mött Herren.
Mötet med Gud själv är och förblir en källa, när detta får djupna inom oss, till tacksamhet.
… ett hjärta som mött Herren är en människa som helats från sin fel och brister.
Det är en människa ur vilken lyckan växer i ord och handling i mötet med andra människor.
Den människan har en förmåga att se Guds närvaro i naturen, i djuren, i det vardagliga i det enkla.
Glädjen och tryggheten inom oss är ett tecken på Guds närvaro och liv, trots allt runt omkring oss kan förefalla höstgrått.
Den glädjen kan delas och den glädjen står i samklang med en inre lycka.
Låt oss be:
Gud, tack för livets gåva, för varje andetag och varje ny dag.
Tack för glädjen som spirar i hjärtat, för ljuset i våra medmänniskors ögon.
Låt oss se din närvaro i det enkla och det stora,
och fyllas av tacksamhet för kärlek, gemenskap och hopp.
Välsigna oss med öppna hjärtan, så vi kan dela din glädje vidare. Amen.
Lars Viper,
Kyrkoherde