Kyrktankar

"I skuggan av gängkriminalitet, elpriser och krig lever en vän till mig med stora psykiska påfrestningar. Hans berättelse behöver nå ljuset." Läs kyrkoherde Mika Wallanders senaste krönika i Mitt Roslagen.

Kyrktankar 

 

I skuggan av gängkriminalitet, elpriser och krig lever en vän till mig med stora psykiska påfrestningar. Hans berättelse behöver nå ljuset. Han kom till Sverige år 2014, via Afghanistan, Iran, Grekland och Turkiet. Hans berättelse om resan är hårresande. Hans historia är svindlande. Minnena plågar och jagar honom. 


Idag är han en vuxen man och det är just det som är problemet. Hans mamma och syskon har fått besked om att de får stanna i Sverige. Han väntar. Väntar, väntar och väntar. Allt annat än uppehållstillstånd i Sverige kan innebära döden för honom. ”Vad är det för skillnad mellan livet och döden” frågar han sig? Han vill att jag ska hjälpa honom att bestämma hur han ska göra, men det går inte. Allt jag säger är ”välj livet” men om det inte är någon skillnad mellan liv och död hur ska han då veta vad livet är? Jag försöker gång på gång påtala hur många vänner han har omkring sig. Hur många vi är som bryr sig om honom och hans öde. 

Han vill berätta. Han vill att vi ska hjälpa honom att leva. Han har sträckt ut sina händer många gånger och alla hans nyvunna vänner i Sverige turas om att stödja både honom och varandra. Vi har blivit ett slags nätverk runt denna svensktalande, kristna elektriker som både har jobb och går på folkhögskola. 

Han är en man vi tycker om och tror på. Han är snäll, omtänksam, duktig på sitt arbete och med sina studier. Han behövs. Han bidrar. Han bär på så mycket svårt men har ändå förmågan att ge så mycket. 

Jag tänder ett ljus för honom i kyrkan och för alla andra som på grund av ondska hamnat på platser där de egentligen inte vill vara. Jag ber att 2023 ska bli hans år. Jag tänker på Jesus som också var på flykt när romerska soldater skulle döda alla nyfödda pojkar. Jag tänker på alla de som är på flykt just nu. Mina tankar i kyrkan är ofta allvarliga och tunga. Kyrkan är en trygg plats när man behöver tänka på djupet för här omfamnas våra tankar av hopp och ljus. Här finns en större berättelse som säger att allt kommer att bli bra till slut. Gud överger ingen. Gud lovar närvaro i allt som sker till tidens, inte livets, slut. Kyrkan är också platsen för tacksamhet. Tacksamheten över allt fint och gott som vi får vara med om i livets alla skiften. 

När främlingsfientlighet frodas och när hat och misstro får fäste är det viktigt att vi väljer att se allt det goda i andra människor men också hos oss själva. Tyvärr spelar det ingen roll för en del personer om nyheter och information är sanna eller inte för att uttrycka aversioner mot andra människor. 

Förintelsens minnesdag den 27:e januari behöver vara en dag där vi ber för fred och frihet samt en framtid där vi påminns om att allt vi säger och gör har stor påverkan och betydelse för vår historia, inte bara vår egen utan även för kommande generationer. 

Jag sitter i kyrkan och tänker. Jag tänker på hur vi kommer att fira när vår vän förhoppningsvis och äntligen får sitt uppehållstillstånd. Alla som känner honom och varit med på delar av hans resa kommer vara välkommen. Vilken lycka! Men fram till dess måste vi alla vänta. Under tiden är vi bärare av hopp och ljus för varandra. Under tiden vill han att hans berättelse ska nå ljuset så att fler får veta vad både han och många med honom går igenom. Välfungerande och ambitiösa unga personer är inte en börda utan en tillgång för vårt vackra land. 

 

Mika Wallander, präst och kyrkoherde i Roslagens östra pastorat 
mika.wallander@svenskakyrkan.se