Kyrkogårdsvandring - om några levnadsöden på Lids kyrkogård

Från Prästänkan till lilla Die. Medverkan av Agneta Colliander, Rune Hellström och Bengt Sandström.

En kyrkogårdsvandring - om några levnadsöden - genomfördes på Lids kyrkogård den 12/6 2016. 

Bengt Sandström berättar:

"En prästänkas hemkomst till Lid.
När jag tog över Göksäter i januari 1998 fanns det mycket att ta tag i, för i köpet ingick att säljaren slapp städa efter sig.
Bland mycket annat ingick en stor hög med gamla tegelpannor, sten och jord som jag ville bli av med, eftersom den låg just vid infarten till trädgården. Bland övrig bråte sticker en huggen sten upp, som väckte mitt intresse. Det visade sig vara en gravsten efter en dam vid namn Ebba Jerlin, född 1800 och död 1876.
Viss efterforskning gav vid handen att det var en prästänka i Lid. Hennes make Jonas Jerlin var komminister i Ripsa och Lid i hela 18 år. Familjen var bosatt på Wäringe prästgård i Lid, där Jonas avled 1852. Hans gravsten finns kvar på Lids kyrkogård invid norra grinden. Hustrun flyttade efter änkeårets utgång till sonen Carl Axel, som då bodde i Svärta men ”mågade” på Göksäter samtidigt. Carl Axel vann dottern på Göksätes hjärta och flyttade dit med mamma Ebba, som avled där 1876.
Nu börjar mystiken…Ebbas gravplats har ej gått att finna med hjälp från församlingens kyrkokansli, och stenens hittande 135 år senare på en sophög gör ju inte historiebeskrivningen enklare. Jag fick av många besökare i början höra att ”gumman” skulle vara begravd i trädgården på Göksäter, vilket i mina öron verkade helt befängt. En prästänka begravd i ovigd jord 1876 verkar inte speciellt trovärdigt . Sockenrådet i Lid kom med en tänkbar hypotes över varför Ebba inte finns på makens sten. Antagligen är hon de facto begravd hos sin man, men då makens sten var så totalt fullskriven fanns det ingen plats för Ebba på makens sten. Sagt och gjort, då skaffade man en separat sten till Ebba, men av skäl som vi nog aldrig kommer att få klarhet i så blev stenen liggande på Göksäter. Ägarbyten under åren gjorde väl kanske att stenen föll i glömska, och mina företrädare har väl lagt den på soptippen.
Detta är lösa spekulationer år 2016, men för mig har det varit en angelägen uppgift att stenen och därmed Ebba får sin rättmätiga plats på Lids kyrkogård vid sin makes sida. Jag blir visserligen av med en ”skröna” om gårdens tidigare öden, men det känns bra att kunna ”återställa” ordningen. Ebba har varit en stillsam hyresgäst under mina 15 år här. Frid över hennes minne!"
Vid pennan, Bengt Sandström, Göksäter