Historia.

Olav Haraldsson föddes 995 och växte upp i Norge. Redan under sin ungdom åkte han ut på sin stora utbildningsresa där han skulle lära sig att bli en skicklig viking. Efter han fått en uppenbarelse om att bli konung och ena Norge lät sig Olav döpas år 1014 i Rouen, Normandie och lämnade asatron. Kort därpå seglar Olav mot sitt fädernesland för att försöka ena Norge under en gemensam kung. Olav var uppenbarligen en mycket intelligent och beslutsam man med stor kompetens som politisk och militär strateg.

Om Sankt Olav

 Historian om Olav Haraldsson – bygger på skrönor och sagor men också en del trovärdiga källor. Den isländska historikern och författaren Snorre Sturluson skrev omkring åren 1230 – 1240 de s.k. Nordiska Kungasagorna där en av böckerna just heter ”Olav den heliges saga” skriven ca 200 år efter Olav Haraldsson död.

Olav Haraldsson föddes i Ringerike år 995 i det som idag skulle kallas södra Norge. Denna tid är det som i Skandinavien kallas vikingatid. Olav föddes in i familjen Hårfager med stort lokalt inflytande och en lång bakgrund i den lokala historien. Olav ville bli framgångsrik och tjäna stora pengar. Viking var det självklara karriärvalet. När Olav var 12 år gammal gav han sig ut på sin första resa som viking. Olav skulle lära sig att bli en skicklig viking med allt vad det kunde innebära. Segling, sjömanskap men också handel, makt, politik och krig med ond bråd död. Resorna gick in i Östersjön men också vidare mot England och nu tillsammans med en större dansk vikingahär. År 1011 var Olav med om att belägra Canterbury och engelsmännen blev till sist tvungna att betala 48 000 pund till danskarna i den största s.k. danegäld någonsin.

Lämnade asatron för kristendomen

Olav kom att hamna hos hertig Rikard den II i Normandie där man tror att Olav fick en del politisk skolning som han skulle komma ha nytta av när han sedan återvände till Norge för att göra anspråk på den norska tronen. Man tror bl.a. att han fick rådet att gifta in sig kungahuset i något grannland detta för att ha ”ryggen fri” i fara av krig. I Normandie och i staden Rouen blev också Olav Haraldsson döpt år 1014 och lämnar asatron för kristendomen. Här mötte Olav den benedinktinska orden.

När Olav är 20 år gammal återvänder han till sitt hemland för att försöka ena Norge under en gemensam konung. Ombord på fartyget hade han flera engelska biskopar, vilket tyder på att han redan då tänkte kristna Norge. Olav var uppenbarligen en mycket intelligent och beslutsam man med stor kompetens som politisk och militär strateg.

Under de första åren gick allt sin väg. Med hjälp av lagstiftning, kristendomen och svärdet lyckades Olav ena Norge och runt år 1024 var Olav Norges första enade kung. Han var den förste kungen som hade effektiv kontroll över hela landet och så småningom etablerade han ett administrativt nätverk och ett rättssystem som höll ihop landet.

Olav hade också blivit ingift i den släkt som var styrande i det område som kom att bli Sverige. Den svenska kungen hette Olof Skötkonung och hade en dotter som hette Ingegerd som Olav enligt berättelsen var förälskad i. Efter olika politiska förvecklingar blev Ingegerd istället bortgift med storfurst Jaroslav i Novgorod (eller Holmgård som vikingarna kallade platsen). Olav blev istället gift med Olof Skötkonungs s.k. frilladotter Astrid.

Olav gjorde flera missionsresor i delar av Norge där människor ännu inte hade blivit döpta, speciellt i inlandet och i norr. Han gav kristendomen en permanent bas genom att till exempel bygga kyrkor.

Olav var mindre framgångsrik på att bygga lojalitet och vänskap mellan de tjänstemän som kände sig hotade av den växande centrala monarkin. I England fanns den starka danske kungen Knut, som skulle återta Norge. Han köpte lojalitet genom norska ledare. Missnöjet med Olavs ”hårda kontroll” växte.

Kung på flykt via Köping

Motståndet växte sig så starkt mot Olav Haraldsson i Norge, att han tvingas fly. Kanske främst för att han införde katolsk lag med ett enklare rättssystem som ersatte systemet med blodshämnd. Vilket innebar att de som tidigare haft mycket stor makt plötsligt förlorade den. Nu kunde de inte längre göra upp på egen hand. År 1028 tvingas Olav Haraldsson att fly från Norge via Köping i Sverige där han fick låna båtar och kunde på så sätt ta sig över Östersjön till Novgorod i Ryssland. Där fanns Ingegerd. Efter två år i exil i dagens Ryssland fick Olav signaler att några av hans värsta fiender i Norge var döda. Olav bestämde sig då för att återvända till Norge för att återta kronan.

Slaget i Stiklestad

Exakt vilken väg han tog är oklart med högst troligt är att han passerar Åland och landstiger i Selånger som då var en medeltida viktig hamn. Att han passerar Frösön i Jämtland är högts troligt innan han till sista når den lilla byn Stiklestad där det stora slaget om Norge skulle stå. Detta kom att ske den 29 juli år 1030. Olav dör i slaget. Nästan omedelbart efter hans död börjar rykten gå om under som skett kopplade till Olav. Hans kropp smugglades bort och begravdes i en sandbank där Nidarosdomen nu står. Snart började det hända konstiga saker. En solförmörkelse blev omedelbart kopplad till slaget, som en varning om vrede från himlen och ett tecken på att Stiklestad hade samma ljusstyrka som Golgata, där det också var ”mörkt vid middagstid”. Det gick rykten om plötsliga helanden. Det gällde bland annat en av männen i kungens hov, Tore Hund. Han hade ett sår i handen som omedelbart läkte när en droppe blod föll på kungen. Han står upp och gick på pilgrimsfärd och försoning till Jerusalem.

Helgonförklaringen

Berättelser börjar spridas om t.ex. att blinda personer som går längs Nidleven får synen tillbaka etc. Den tredje augusti 1031 dvs ca ett år efter Olavs död kommer biskop Grimkjell till Nidaros. De gräver upp kistan. Upp står en doft av rosor och Olavs röda skägg har vuxit och hans kinder är blossande röda. Då förstår biskopen att Olavs Haraldsson inte bara var en vikingakung och Olav Haraldsson blir Olav den Helige. Hans kista flyttas upp till den lilla Klemenskyrkan som fanns i Nidaros och man påbörjar bygget av dagens fantastiska Nidarosdom.

Det dröjde inte länge förrän pilgrimer började vandra till Nidaros, som fram till 1500-talet var de största pilgrimsmålen i Nordeuropa. Därefter satte den lutherska reformationen stopp för pilgrimsvandringar i Norden och i Sverige förbjöds pilgrimsvandring. Pilgrimsvandringen föll i glömska men inte den lokala historian kring Olav. Under 1980-talet började intresset för pilgrimsvandringar på nytt att öka i Europa. och i september 2000 återinvigdes Romboleden och återigen kommer det 100-tals vandrare hit och vandrar i S:t Olavs fotspår genom historiska landskap på resa mot Nidarosdomen.

Pilgrimspodden

Selånger pilgimscenter har spelat in Pilgrimspodden. Här får vi en vidgad förståelse för hur det gick till när Norden kristnades och hur legenden om Sankt Olav kom till. I programmen ges aha-upplevelser som visar hur och varför det historiska arvet kopplat till Sankt Olav påverkar oss än idag.