En liknelse har en enda poäng har vi konstaterat och då gäller det att försöka hitta denna enda poäng. När jag letar efter den så är det många gånger också en uppgörelse med mig själv – liknelsen ska i första hand inte passa mina egna syften och föreställningar – utan liknelsen ska ta mig med in i trons stora oändliga djup.
Vi kliver nu rakt in i en grupp av liknelser som inte är alldeles enkla och som har tolkats åt olika håll genom tiden och därför är också mången tolkning av dem kontroversiella. I de protestantiska kyrkornas traditioner har man under lång tid begått ett stort misstag när man höjer upp varje berättelse i bibeln för sig själv som om den inte hörde in i ett sammanhang. I den katolska och ortodoxa traditionen tolkas evangelierna i ljuset av Kristi död och uppståndelse. Där går det inte att saluföra en tolkning som går rakt emot innebörden av Golgota och den tomma graven. Här skulle jag önska att alla protestantiska samfund lärde av de två äldsta kyrkogrenarna. Det lyser säkert igenom i all min bibeltolkning att jag anammar de två äldsta kyrkogrenarnas tolkning av evangelierna.
Vi stiger in i Matteusevangeliets 25 kapitel.
”Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.”
”Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.”
När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.«
Jag har valt att låta dessa tre liknelser som följer på varandra i bibeln stå efter varandra för att sedan fundera över dem alla tre. Om inte Golgota och den tomma graven är evangeliets centrum kan dessa liknelser tolkas hur hårt som helst och fram står hämndens Gud som bara låter sin fan club vara med och ha det härligt och struntar i de andra. Dörrar stängs och människor tvingas bort.
Men nu tror jag i likhet med majoriteten av de kristna människorna på jorden att Golgota och den tomma graven är något jag som kristen aldrig kan hoppa över eller låtsas som att det inte finns. Inför detta stora under när Kristus går lidandets väg och slutligen spränger dödens gräns och för liv fram i ljuset så vill jag låta det vara min ledstjärna när jag nu försöker mig på att tolka och hoppas jag hålla en så öppen tolkning så du kan känna ”jag vill vara med jag också och tolka”.
”Då blir det med himmelriket…” ”Det blir som när en man…” ”När människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom…”
Alla dessa tre liknelser vill ta oss med på vägen till himmelriket. I himmelen får Guds stora harmoni råda. Vi kan i vått och tort få vandra på den väg som leder oss mot himmelens land. I vardagen finns en väg att gå som visar vägen till ljuset.
De heliga änglarna som följer oss människor rakt igenom allt kommer med Kristus i centrum, Kristus som dog för världens synd – vilken fantastisk dag i den stora gudomliga försoningens tecken! Denna väg och detta mål vill Kristus lyfta fram så att vi vandrar på rättfärdighetens väg redan här och nu så att vi förstår vårt liv här som når sin fullbordan där.
I alla tre liknelserna möter vi de engagerade, de trogna, men också dem som struntar i alltihop. Jag tror för min del att syftet med alla dessa tre liknelser är att framhålla den goda rättfärdighetens väg och att skapa lust att vandra på den – och allt annat som står där, står där för att ytterligare framhäva denna poäng att Herrens dag är ljus och inte mörker.
Profetens Sakarja skriver: Kap 14
”Herren, min Gud, skall komma och alla heliga med honom. Den dagen skall det inte längre finnas någon kyla eller frost. Det skall vara en ständig dag – Herren vet när den kommer – och ingen växling mellan dag och natt, utan när kvällen kommer skall det vara ljust. Den dagen skall friskt vatten strömma ut från Jerusalem, hälften mot östra havet och hälften mot västra havet. Sommar och vinter skall det vara så. Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.”
Skymning och mörker har uppgått i ett vilsamt ljus som slår sitt läger över oss människor och Guds namn är ett enda, ty alla olika namn på Gud har då smälts ihop och blivit till ett. Enhetens – försoningens och befrielsens dag – kan Guds dag beskrivas på ett vackrare sätt än så?
Profeten Jesaja vill också vara med i skildringen av rättfärdighetens väg som leder mot ljuset : kap 58:6 och följande:
Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: »Här är jag. «Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal, om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag. Herren skall alltid leda dig, han mättar dig i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar. Dina uråldriga ruiner skall byggas upp, gångna släktens grunder skall du sätta i stånd. Du kommer att kallas »den som murar igen rämnorna«, »den som gör det nedrivna beboeligt«.
Vi går vidare till profeten Hesekiel i 18 kapitlet från vers 5:
”Den som är rättfärdig och handlar rätt och rättfärdigt… Han kränker ingen, han återlämnar den skuldsattes pant. Han plundrar ingen, han ger den hungrige bröd och klär den nakne. Han lånar inte ut pengar mot ränta, han ockrar inte. Han undviker det som är orätt, han fäller rättvisa domar mellan människor. Han håller mina bud och följer mina stadgar och lever efter dem.”
Känner du en dragning till denna rättfärdighetens väg? Jag gör det, jag är inte framme, jag har inget företräde framför någon annan, men jag längtar efter en rättfärdigare värld och därmed efter ett rättfärdigare liv. Vi har mött tre liknelser som handlar om vart det leder att vandra på denna rättfärdighetens väg. Om ljuset som leder på denna väg. Jag har mött fattiga kristna, jag har mött kristna i oerhörda svårigheter, men genomlysta av det ljus som strålar på rättfärdighetens väg. Det är ingen framgångssaga – det handlar om att oavsett hur livet ser ut för oss att låta oss fördjupas i tro, i vår ande. Att läsa vår bibel i tro på att Kristus den korsfäste och uppståndne är och förblir evangeliets kärna och stjärna som vill dra oss till sig. När du läser eller hör en liknelse fundera då på hur denna liknelse för dig ökar dragningskraften till Kristus. Och ibland får man stanna upp och säga att det här begriper jag inte, men jag får gå vidare i alla fall.
Jag vill ge dig en bild till för att belysa det orimliga i tolkningen av att vissa lyckas och andra kastas ut.
Tänk dig en förälder med en tonåring där det mesta är trots och föräldern kommer ingen vart med nånting varken med att få sin ungdom att tvätta sina kläder eller göra läxorna eller ens komma hem på natten innan skoldagen strax ska börja och detta och mycket mer pågår en längre tid. Jag skulle då vilja se den förälder som vänder till skatteverket i sitt ursinne/förtvivlan och ber att få bli löst från sitt föräldraskap. Svaret föräldern får är att det inte går. De allra allra flesta föräldrar kan inte tänka sig att förneka sitt barn, vad som än händer. Då återstår frågan: Om jag begriper att jag inte kan förneka mitt barn, kan då Gud förneka sina barn? Kärlekens Gud vars kärlek är långt större än min kärlek. Kärlekens Gud som dog på ett kors för att försona. Jag menar att jag aldrig får presentera Gud på ett sätt som gör att jag blir så mycket bättre och förstår så mycket mer än Gud. Att leva med bibeln är att vara på vandring inför Kärlekens Gud som vill visa oss på den väg där ljuset bryter fram mitt i det liv som är vårt och erbjuder att lysa oss på vägen hem.
Flera av de texter vi läst idag finns i kyrkoåret under namnet domsöndagen (två söndagar). I den stora kristna kyrkan heter samma söndag: ”Kristus konungens dag”
När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar….När ljuset exploderar tillsammans med kärleken, på den vägen erbjuds vi att gå här och nu… vill du vara med, vänd dig till Gud eller Jesus i bön, med dina ord…