När bibelns texter strålar samman för att berätta om Gud och Jesus och den Heliga Anden blir det väldigt stort, tycker jag. Nu träder vi in i ett sådant sammanhang.
”Människosonen (Jesus) ska komma i sin faders härlighet, med sina änglar och då ska han löna var och en efter hans gärningar. Sannerligen några av dem som står här ska inte möta döden förrän de har sett människosonen komma med sitt rike. (Matteus 16:27-28)
Sex dagar senare (den sjunde dagen, fullbordans dag) tog Jesus med sig sina Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma.” Matteus 17:1
När Mose hade gått upp på berget täcktes det av ett moln. Herrens härlighet vilade över Sinaiberget, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen ropade han till Mose ur molnet. Och israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld på toppen av berget. Mose gick in i molnet och upp på berget och stannade där i fyrtio dagar och fyrtio nätter. 2 Moseboken kap 24:15-18
Såsom Moses mötte Gud på berget Sinai och tog emot sitt uppdrag med buden där, så möter nu Jesus Gud på ett högt berg
Där förvandlades han inför dem, hans ansikte lyste som solen och hans kläder blev vita som ljuset. Matteus 17:2
”När Mose gick ner från Sinaiberget och hade med sig förbundstecknet, de två tavlorna, utgick det en strålglans från hans ansikte, därför att han hade talat med Gud, men han märkte det inte. Då Aron och alla israeliterna såg strålglansen från Moses ansikte vågade de inte komma emot honom. Men Mose ropade på dem, och då kom Aron och alla hövdingarna i menigheten till honom, och han talade med dem. Sedan kom alla israeliterna fram, och Mose gav dem alla de befallningar som han hade fått av Herren på Sinaiberget. När Mose hade talat satte han en mask för ansiktet. Varje gång Mose trädde fram inför Herren för att tala med honom tog han av masken tills han gick ut igen. När han hade kommit ut talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt. Då såg israeliterna hur Moses ansikte strålade, och Mose satte masken för ansiktet tills han åter skulle gå in och tala med Herren”. 2 Mos 34:29f
Och de såg Moses och Elias stå och samtala med honom. Matteus 17:3. Det här är stort, riktigt stort! Moses och Messias är samma namn, Elia betyder ”min Gud” Jesus betyder han som frälsar. De står alla tre för oerhört viktiga dimensioner i Guds Andes verk. De markerar också i denna berättelse en samhörighet så stark att vi som kristna aldrig kan hoppa över gamla testamentet för att förstå Jesus.
En annan dimension i denna mening: Mose och Elia har tidigare talat med Gud uppe på berget. Nu samtalar de med Jesus. Jesus Kristus som Guds son träder här in i Guds ställe.
Då sade Petrus till honom: Herre det är gott/bra att vi är här. Om du vill ska jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia. Matteus 17:4
Vad hyddorna handlar om är inte hundraprocentigt tydligt. Troligt är att det handlar om de hyddor som man bygger upp under lövhyddofesten för att man ska påminna sig om de svårigheter som fanns i öknen när Israeliterna tågade från Egypten till Palestina och samtidigt identifiera sig med gångna släkten.
Kanske kan hyddorna leda tankarna till tabernaklet där Herrens härlighet förvarades och i varje hydda förvaras nu Herrens härlighet. Ett sätt att hålla kvar Herrens härlighet mitt ibland sitt folk.
Medan Petrus ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem och ur molnet kom en röst som sade: ”Denne är min älskade son, han är min utvalde, lyssna till honom” Matteus 17:5
Ända från bibelns början betecknar molnet, Guds närvaro. I ökenvandringen när folket tröttnade på Gud berättas att Herren gick före dem som en molnstod om dagen och en eldstod om natten, för att visa deras väg. När nu molnet sänker sig så gör molnet tydligt att rösten de hör är Guds röst. Molnet som uppenbarar Guds härlighet. Vi är mera vana vid att moln fördunklar – här är det raka motsatsen.
Vad rösten ur molnet förkunnar är tre satser varav de två första är exakt desamma som utsägs när himmelen öppnar sig vid Jesu dop. Den tredje satsen, vill kanske lyfta fram att Jesus är en profet lik Mose.
När lärjungarna hörde detta, kastade de sig mot marken och greps av stor skräck. Matteus 17:6
Här tror jag att en västerländsk tradition har trängt sig innanför märg och ben så att vi inte ser vad det handlar om. Jag tror inte ett ögonblick på att lärjungarna grips av stor skräck. Däremot tror jag att lärjungarna grips av helig fruktan/vördnad som gör att de skälver i sitt innersta när det gudomliga ljuset drabbar dem. I detta tillstånd faller de på marken med ansiktet mot marken, så som man än idag gör på många håll i mellanöstern när man närmar sig det heliga och när man ber. I helig ödmjukhet inför Gud. Men någon förlamande skräck är det inte fråga om.
Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda” Matteus 17:7
Ordet för rädd är samma ord som ovan översattes med skräck. Andemeningen tror jag handlar om att när Jesus rör vid dem och talar till dem så slutar de skälva i sitt inre och ett ljus/frid infinner sig.
De lyfte blicken och de såg ingen annan än Jesus. Matteus 17:8
När trons öga öppnas oavsett om du fallit på knä på marken med ansiktet mot marken eller du har blundat, och öppnar trons öga så ser du ingen annan Jesus. Jesus Kristus räcker och blir över. Vi kan få be om öppnade ögon så att Jesus Kristus står fram för vår blick.
Lukasevangeliet har sin alldeles speciella touch på denna berättelse: Lukas 9:28 och följande.
Ungefär en vecka senare tog han med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. Lukas 9: 28-29
Bönen har en särställning i Lukasevangeliet. Vi såg i kapitlet om Jesu dop hur Lukas var ensam att berätta om att när Jesus efter dopet står och ber så öppnar sig himlen och Guds ande kommer ner i en duvas skepnad och en röst hörs från himlen… (Lukas 3:21-22) Här på Härlighetens berg tar han med sig lärjungarna för att be. Under bönen förvandlas hans ansikte och hans kläder blir vita som ljuset. Lukas är också ensam om ängeln som visar sig som svar på bön i Getsemane. I bönen i Getsemane är det samma lärjungar som är med honom och såväl på förklaringsberget som i Getsemane faller de i djup sömn. Lukasevangeliet ger en förklaring till varför Mose och Elia möter Jesus som detta evangelium är ensamt om. Mose och Elia talar med Jesus om Jesu uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. Styrkt av den gudomliga härligheten förmår Jesus gå lidandets väg mot Golgota som ger seger åt Guds folk. Såsom Israels folk tågade ut ur Egypten genom umbäranden i öknen till Kanans förlovade land så går Jesus lidandets väg till den himmelska härlighetens förlovade land.
Jag avstår från att kommentera motiveringen i Lukasevangeliet till varför Petrus vill bygga tre hyddor och något säkert svar finns inte heller. Kärnan i berättelsen är densamma som hos Matteus och Markus när de lyfter blicken så ser de ingen annan än Jesus.
Olov Hartman skaldar så oerhört fint om detta under på Härlighetens berg:
”Sorlet har dött från väg och dammigt vimmel.
Ovanför oron och närmare din himmel.
I rymder klara är oss gott att vara
med dig allena.
Du som dig dolde, klädd i stoft och pina,
se såsom ljuset, dina kläder skina.
Omkring din panna, solens eldar stanna
såsom en krona.
O, att en gång få skåda det vi trodde,
glans som i stoft och ringhet bland oss bodde,
makt över vågor, altaret i lågor,
himmelen öppen.
Hyddor vi ville här åt himlen bygga,
fasthålla synen, ägande och trygga,
Ett är nödvändigt, nu och för beständigt;
Jesus allena.
Ära ske Fadern som ser i djupet neder,
Sonen som med oss i tåredalen beder,
Anden som bådar, dag då ögat skådar
himlen för evigt.
Svensk Psalm 166
Har du och jag Jesus för våra ögon när vi läser i bibeln så kommer den dag när vi ser Jesus allena!
Gud välsigne din väg i tro!