När vi kristna säger att Gud är evig och att Gud är överallt samtidigt, så betyder det något särskilt. Låt mig låna en berättelse från en konfirmationsbok som får kasta ljus över vad det kan betyda.
”Vi ska be dig följa med i en rymdfarkost till en stjärna som heter Arkturus. Den befinner sig 33 ljusår från jorden. (Ett ljusår är det avstånd som ljuset med en hastighet av 300 000 km per sekund kan gå på ett år). Du ska resa i en raket med nästan lika stor hastighet som ljuset. Vi säger 299 000 km per sekund. Du reser imorgon vid 8 tiden.
Du kommer fram enligt din klocka och att döma även av den tomma känslan i din mage, ungefär vid lunchdags samma dag. Under tiden raketen vänder för hemresan, äter du en smörgås du haft med dig. Du kommer hem ungefär klockan sex på kvällen. Du hoppar ur din raket och springer till din kompis som bor i närheten, för att berätta om din resa. Du ringer på dörren, en gammal man som du inte känner igen kommer och öppnar. Du frågar efter Per och han svarar. Det är jag som är Per. Din kamrat är 66 år äldre, men du är bara en halv dag äldre och ändå tog det dig 66 år att resa till Arkturus och tillbaka.
Hur hänger detta ihop? Vid ljusets hastighet upphör tiden. Tiden hade nästan upphört för dig som åkte nästan lika fort som ljuset. Fantastiskt. Men detta är inte allt som händer som är otroligt vid ljusets hastighet. Om du skulle ha trampat lite extra på gaspedalen och nått hastigheten 300 000 km per sekund skulle flera otroliga saker hända dig. På ett sätt skulle du bli osynlig och på ett annat sätt skulle du bli lika stor som hela universum. Det låter helt omöjligt, men så är det säger våra vetenskapsmän. Om Gud har skapat världen och därmed också ljuset då är Gud större än ljuset och utan början och utan slut – Gud överallt samtidigt. Detta får bilda bakgrund för vårt tal om Gud och Guds skapelse.” (Ur den Inre revolutionen, sidan 15, av David F Olson, Verbum 1982)
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
Gud sade: »I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.« Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.
Gud sade: »Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.« Och det blev så. Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: »Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.« Och det blev så. Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
Gud sade: »På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.« Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
Gud sade: »Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.« Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. Gud välsignade dem och sade: »Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.« Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.
Gud sade: »Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.« Och det blev så. Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden. «Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.”
Om du funderar en stund och ställer denna berättelse mot en rent naturvetenskaplig beskrivning av hur olika utvecklingsstadier och mutationer gått till, så hamnar du i en sits, där du å ena sidan kanske är specialintresserad av dessa utvecklingsstadier och av det skälet hellre hade läst en sådan beskrivning, eller så tänker du att bibelns beskrivning hur naturvetenskapligt osäker den än är, talar ett annat språk.
Ta bara denna lilla mening som exempel: ”Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon.” Här möter vi ett språk tänker jag som leder oss in i en värld som är större än en rent faktisk beskrivning. Vi är på väg in i lovsångens stora värld, lovsången som tar hela vår personlighet med allt vad som rör sig i oss och låter oss ana en verklighet som är större än ord.
Om du nu har en bibel tillgänglig så ser du att nu har du läst t o m kapitel 2 vers 3. I kapitel 2 vers 4 börjar en annan skapelseberättelse. I den skapelseberättelsen skapas människan först och inte sist som i den vi läste ovan. Vad ska man då tro? Olika traditioner om hur världen kom till har förenats i en och samma bok, varför då? Jo, för att de båda olika traditionerna berättar om Gud och Guds relation till skapelsen och därmed till människan. Heliga texter som berättar om tillvarons djupaste frågor, om mitt förhållande till mig själv, min omvärld och till Gud.
Två ställen till där vi möter inledningen till den första skapelseberättelsen, vill jag lyfta fram: ”All vishet kommer från Herren och finns hos honom för evigt. Vem kan räkna havets sandkorn, regnets droppar och evighetens dagar? Vem kan utforska himlens höjd, jordens vidd och havets djup? Före allt annat skapades Visheten; tanke och insikt finns till av evighet… Gud själv skapade visheten och såg på den, mätte den och utgöt den över alla sina verk.” Jesu Syraks vishet kap 1 verserna 1-4, 9
Visheten framställs som ett kvinnligt väsen vid Guds sida. Guds dotter om du så vill. I Johannesevangeliet knyts första moseboken samman med Vishetens böcker i Gamla Testamentet och vad händer då?
”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det…
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.” Johannes evangelium kapitel 1:1-4, 9-14.
Nu förenas Skapelsens ögonblick med Guds dotter, visheten, och Guds son, Kristus frälsaren. Genom dottern/visheten och Sonen/Ordet skapas världen och allt blir till genom denna förening av Gud skaparen, dottern Visheten och Sonen Frälsaren.
Ett av många fantastiska exempel på att det som står i bibeln inte står där av en slump utan bakom ligger ett otroligt arbete i de heliga texterna med bön om samma Guds Ande som från början svävade över vattnet.
Dominikanerprästen Anders Pilz uttrycker sig så här: ”Gud har låtit de heliga författarna tala utifrån sin kultur, sina föreställningar och horisonter. Det kunde inte gärna gå till på något annat sätt. Av respekt för Guds tillvägagångssätt måste man med vetenskapliga metoder studera hur denna ursprungsmiljö har resonerat. Det gäller att ta reda på författarens avsikter…” (Tidebok, Artos och Norma bokförlag 2014, sid 18). Så är vi tillbaka igen: Vad vill författaren berätta om relationen mellan Guds skapade värld och människan, om relationen människor emellan, om relationen mellan människan och Gud. Att söka Gud i dessa texter utifrån frågeställningarna om relationer, behöver man inte vara teolog eller präst för att göra. Det kan du göra – Du är myndig att läsa bibeln.
Sedan är vi olika som människor – men bibeln håller för oss allihop. En del av oss säger att ”jag har mycket lättare för Gamla Testamentet – människans kamp är så öppen där – det går så lätt att identifiera sig med de människorna. I Nya Testamentet är allt så tillrättalagt.”
Någon annan säger: ”Jag har mycket lättare för Nya Testamentet – jag har så svårt för alla hämndmotiv och annat som man hittar i Gamla Testamentet. Men Jesus ställer allt till rätta.”
Så spännande att vi är olika! Låt olikheterna få berika oss under Guds Andes ledning så är vi med och bygger Guds rike med den förmåga som vi har var och en. Vad vi som kristna aldrig får glömma så är det att Jesu bibel var Gamla Testamentet. Därmed kan vi inte med hedern i behåll bygga alltför stora motsättningar mellan Gamla och Nya Testamentet, för då är vi ute på väldigt lös mark, kanske en riktigt sunkig mosse där vi riskerar att sjunka väldigt djupt i vår egen egocentricitet, där allt bygger på att jag har rätt med mina åsikter, istället för hålla en dörr öppen för att ”just nu ser jag det så här, men det kan förhålla sig på andra sätt också, även om jag inte ser det just nu”.
I den kristna traditionen brukar vi skilja mellan en glad visa och en lovsång. En glad visa sjunger man för att man är glad och texten är lite glättigt glad och vi behöver sådana glada sånger.
Lovsången är kommen ur människans djup. Den kan ha sin grund i lycka och välgång, men den kan också ha sin grund i livets svåraste umbäranden. Ett klassiskt exempel på detta är Negro spirituals, eller de svartas lovsånger trots fruktansvärd situation i Sydafrika under 1970- och 1980- talen. Lovsången tar med sig hela människans situation och bär fram den till Gud och till Jesus Kristus. Det finns kraft i lovsången och har man hittat lovsången, så vet man att den bär över djupen och leder hem till Gud. I lovsången finns inga enkla lösningar, inga svar på djupa frågor. Lovsången bärs av förtröstan på att Gud leder oss på vägen hem, även ur det djupaste av mörker. I lovsången får jag hjälp att inte bara titta på min egen lilla värld utan rikta blicken ut mot den värld som möter mig.
Går vi då vidare med skapelsens och naturens olika lovsånger, så kan du slå upp och läsa i psaltarens bok, kapitel/psalm 104 (just i psaltaren är det så att kapitlen inte heter kapitel utan psalmer). Precis på slutet i den psalmen, som jag tycker annars är fantastisk, så rycker jag till, för i en enda liten vers kommer ett helt annat perspektiv: där står: ”Må syndarna försvinna från jorden, de onda inte längre finnas till”. Skulle jag läsa slutet ur den psalmen i en gudstjänst så skulle jag hoppa över den versen för den är så annorlunda än hela psalmen i övrigt som består av 35 verser. Då tänker jag på en farbror på 1500-talet som hette Martin Luther och som läste sin bibel flitigt. Han så ungefär så här ”att när jag kommer till en bibelvers som jag absolut inte förstår, så lyfter jag på hatten och går förbi den versen.” Jag tycker det är ett så bra råd – det jag inte förstår under en tid av mitt liv kanske jag förstår under en annan tid av mitt liv, men det kommer också att finnas saker jag aldrig förstår och det får jag också leva med. I övrigt tycker jag att den psalmen är underbar.
Ge dig tid och läsa Psalm 104 långsamt (och även om du får bibeltexterna här så unna dig gärna att slå upp dem i din bibel). Jag lovar dig: Läsupplevelsen blir större där än här).
En stor lovsång över Guds skapelse. Psalm 104.
”Lova Herren, min själ! Mäktig är du, Herre, min Gud, i höghet och härlighet är du klädd, du sveper dig i ljus som i en mantel. Himlen har du spänt ut som ett tält, ovan skyn har du timrat din sal. Du gör molnen till din vagn och far på vindens vingar. Du gör vindar till dina sändebud och eldslågor till dina tjänare.
Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas. Urhavet täckte den som en klädnad, vattnet stod högt över bergen. Det flydde för ditt rytande, när du dundrade tog det till flykten, uppför bergen, ner i dalarna, och stannade där du bestämt. Du satte en gräns för vattnet: aldrig mer skall det täcka jorden.
Du låter källor rinna upp och bli till strömmar som forsar fram mellan bergen. De ger vatten åt alla markens djur, vildåsnor släcker där sin törst. Vid dem häckar himlens fåglar och sjunger bland täta löv. Du vattnar bergen från din sal, jorden mättas av allt vad du ger. Du låter gräs växa för boskapen och örter till människans tjänst. Så frambringas föda ur jorden och vin, som gör människan glad, olja, som ger hennes ansikte glans, och bröd, som ger henne styrka.
Libanons cedrar släcker sin törst, Herrens träd, som han planterat. Där har fåglar sina reden, i deras kronor har hägern sitt bo. De höga bergen är stengetens hem, klyftorna ger klippgrävlingen skydd.
Du gjorde månen, som visar årets tider, och solen, som vet när den skall gå ner. Du sänder mörker, och det blir natt. Då myllrar alla djur i skogen fram, de unga lejonen ryter efter rov och begär sin föda av Gud. Solen går upp, och de drar sig undan och lägger sig ner i sina hålor. Människan går ut till sina sysslor och arbetar tills kvällen kommer. Otaliga är dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du skapat.
Där är havet, det väldiga, vida, med en myllrande skara utan tal av djur både stora och små. Där stävar skeppen fram, där är Leviatan, som du skapat till att tumla om i djupet.
Alla sätter sitt hopp till dig, du skall ge dem föda i rätt tid. Du ger dem, och de tar emot, du öppnar din hand, och de äter sig mätta. Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, och de dör och blir åter till mull. Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny.
Må Herrens ära bestå för evigt, må Herren glädja sig över sina verk. När han ser på jorden skälver den, rör han vid bergen börjar de ryka. Jag vill sjunga till Herrens ära så länge jag lever, lovsjunga min Gud så länge jag är till. Må min bön behaga Herren, må jag få glädjas över honom. Må syndarna försvinna från jorden, de onda inte längre finnas till.
Lova Herren, min själ! Halleluja!”
Mellan Gamla och Nya testamentet har det funnits ett antal böcker som gått under namnet ”Tillägg till Gamla Testamentet”. Dessa böcker har hört till vår bibel men försvann på 1800-talet ur de vanliga biblarna för att man ville spara på tryck-kostnader. Med bibel 2000 är de tillbaka igen. Martin Luther sa om dessa böcker att de är nyttiga till läsning. Några stycken ur dessa böcker finns med i vår gudstjänst nu för tiden. I lovsången över Guds skapelse kan vi inte hoppa över den bok som heter Tillägg till Daniel kapitel B verserna 28 - 67
Prisad vare du, Herre, våra fäders Gud, lovad och upphöjd i evighet, och prisat vare din härlighets heliga namn, lovprisat och upphöjt i evighet. Prisad vare du i din heliga härlighets tempel, lovsjungen och förhärligad i evighet.
Prisad vare du som tronar på keruberna och ser ner i djupen, lovad och upphöjd i evighet. Prisad vare du på din kungatron, lovsjungen och upphöjd i evighet. Prisad vare du i himlens boningar, lovsjungen och ärad i evighet.
Prisa Herren, alla hans verk, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, ni himlar, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, ni hans änglar, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, allt vatten ovan himlen, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, himlens hela här, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, sol och måne, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, himlens stjärnor, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, regn och dagg, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, alla vindar, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, eld och solglöd, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, köld och hetta, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, daggdroppar och snöflingor, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, nätter och dagar, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, ljus och mörker, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, frost och köld, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, rimfrost och snö, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, blixtar och moln, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, du jord, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, berg och höjder, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, allt som växer på marken, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, hav och floder, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, alla källor, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, valar och allt som rör sig i vattnet, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, alla himlens fåglar, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, alla vilda och tama djur, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, ni människor, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, Israel, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, ni hans präster, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, ni hans tjänare, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, rättfärdiga själar och andar, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, ni heliga med ödmjuka hjärtan, lovsjung och upphöj honom i evighet. Prisa Herren, Hananja, Asarja och Mishael, lovsjung och upphöj honom i evighet, ty han har låtit oss undkomma dödsriket och befriat oss ur dödens våld, han har räddat oss från ugnens flammande lågor, ut ur elden har han räddat oss.
Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Prisa Herren, gudarnas Gud, alla ni som fruktar honom, lovsjung och tacka honom, evigt varar hans nåd.”
----
Vi har nu bara gjort ett litet axplock ur Gamla Testamentet över den lovsång som bor i skapelsen.
För Jesus var detta en väldigt känd mark och han bygger på den lovsång som bor i skapelsen och riktar sig Gud när han säger följande:
”Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.”(Matteus 6:25–34)
I naturen/skapelsen bor en lovsång som bibeln tar fasta på. En lovsång som förbinder människan med den skapade världen och med Skaparen själv. Vi hör ihop i en underbar treklang. Relationer som fördjupas ju mer de delas.
Här stannar vi studiet kring skapelsens lovsång. Undrar du över något hör gärna av mig. Om du fylls av förundran så vandra vidare med din förundran, din Skapare följer dig på vägen.
Om du får lust kan du läsa följande psaltarpsalmer som lovsjunger Guds skapelse:
Psalm 8 Psalm 19 Psalm 29 Psalm 65 Psalm 148
Christian Sandblom