Vi ska nu kliva rakt in i de berättelser i Nya Testamentet som kanske väcker mest motstånd av alla berättelser hos oss människor. De som handlar om under som Jesus gör eller är med om.
Vi får då repetera lite från introduktionskapitlet från detta bibelstudiums introduktionskapitel. Jag nämnde där att bibelns berättelser handlar om relation, inte om s.k. vetenskapliga fakta. Relationernas utgör en stor del av verkligheten fast den i s.k. vetenskaplig mening inte går att leda i bevis. Vi får därför ha med oss andra typer av frågor när vi närmar oss undrens och förundrans stora världar.
Konfirmanderna ställde frågan till mig som jag sedan dess har burit med mig. (Dessa konfirmander blir i år 52 eller 53 år gamla) ”Det är väl inte helt otroligt att en gubbe en endaste gång under mängder av årtusenden skulle kunna gå på vatten – (det finns saker som bara händer en gång) men vad betyder det för mig idag om en gubbe gjort det en gång?
Det konfirmanderna ville åt var, berör bibelns underberättelser mig över huvud taget och i så fall på vilket sätt.
Matteusevangeliet kapitel 14: 22f
”Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.«”
Vattnet som så mycket annat har en tvåfaldig karaktär: Livets vatten och kaos vattnet som hotar/tar liv. Vi kan bygga vidare med elden, människans bästa vän och fiende.
Här i denna text möter vi kaosvattnet, lärjungarna utlämnade till sig själva och kaos råder. När ljuset från Jesus träffar dem mitt i kaos blir de rädda och skriker till av rädsla. För mig är detta en fantastisk skildring, jag som människa kan bli fånge i mitt eget kaos så jag blir rädd när ljuset träffar mig eftersom mörkret blivit min trygghet. Mitt i detta kaos kommer min Jesus mig till mötes och säger: ”lugn, det är jag”. Petrus den ivrige vill då komma till Jesus ute på vattnet och Jesus säger kom. Med blicken riktad på Jesus går Petrus på vattnet (med blicken riktad på Jesus låter han kaos hoten vila under fötterna) och kommer fram till Jesus. Men när han väl är framme och går bredvid Jesus på väg mot båten och inte längre ser Jesus framför sig och sänker blicken och ser de hotande vågorna, då bär inte vattnet honom längre utan han sjunker. ”Herre hjälp” Jesus sträcker ut handen och tar tag i Petrus och när de båda stiger i båten så lägger sig sjön och vindarna och allt blir lugnt. Så är Jesus med både kaos och i harmoni.
Vi ska nu se på några texter till på samma tema: Vi håller oss kvar i Matteus evangelium. Nu kapitel 8
”Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. De gick fram och väckte honom: »Herre, hjälp oss, vi går under.« Han sade: »Varför är ni rädda, ni trossvaga?« Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Folk häpnade och sade: »Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.«”
Innan jag säger något om denna text går vi raka vägen till profeten Jonas bok i Gamla Testamentet.
”Herren sände en stark vind över havet. Det blåste upp en svår storm, och skeppet var nära att brytas sönder. Sjömännen greps av fruktan och ropade var och en till sin gud. För att minska faran kastade de lasten överbord. Jona hade gått ner under däck och fallit i djup sömn. Kaptenen kom ner till honom och sade: »Hur kan du ligga och sova? Upp med dig och åkalla din gud! Kanske den guden tänker på oss så att vi inte går under. «Nu sade några: »Vi kastar lott, så att vi får reda på vem som är skuld till detta onda.« De kastade lott, och lotten föll på Jona. Då sade de till honom: »Tala om för oss vad du är ute i för ärende! Var kommer du ifrån? Vilket land är du ifrån? Vilket folk tillhör du?« – »Jag är hebré«, svarade han, »jag dyrkar Herren, himlens Gud, han som har gjort både hav och land.« Männen greps av stark fruktan och ropade: »Vad har du gjort?« När männen fick reda på att han var på flykt bort från Herren – det berättade han för dem – frågade de: »Vad skall vi göra med dig för att få havet att lugna sig?« Ty stormen bara tilltog i styrka. Han svarade: »Kasta mig överbord, så lugnar sig havet. Jag vet att jag är skuld till att ni har drabbats av den här fruktansvärda stormen.« Männen började i stället ro för att nå land igen, men det gick inte: stormen bara tilltog i styrka. Då ropade de till Herren: »Herre, låt oss inte gå under för att vi tar den här mannens liv. Döm oss inte om vi dödar en oskyldig. Du, Herre, ville ju att allt detta skulle ske. «De tog Jona och kastade honom överbord, och havet upphörde att rasa. Då greps männen av stark fruktan för Herren, de offrade åt honom och gav löften. Herren lät en stor fisk sluka Jona. I tre dagar och tre nätter var Jona inne i fiskens buk. Därifrån bad han till Herren, sin Gud……Räddningen kommer från Herren. På Herrens befallning spydde fisken upp Jona på land.”
Räddningen kommer från Herren (Jonas bok) Vem kan han vara, till och med vindarna och sjön lyder honom?(Matt 8: 27) Och de som var i båten föll ned för honom och sa; Du måste vara Guds son. (Matt 14:33)
Härifrån går vi direkt till korsfästelsen av Jesus.
Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eli, Eli, lema sabachtani?« (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod där hörde det och sade: »Han ropar på Elia.« En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. Då sade de andra: »Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.« Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: »Den mannen måste ha varit Guds son.«
Innan vi drar ihop dessa texter måste vi helt enkelt gå in i profeten Hesekiels bok i Gamla Testamentet, kapitel 37:1-15
”Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor. Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade. Han frågade mig: »Människa, kan dessa ben få liv igen?« Jag svarade: »Herre, min Gud, det vet bara du.« Han sade: »Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren. «Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande – det var ben som sattes till ben och fogades samman. Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem. Han sade till mig: »Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv! «Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här. Han sade till mig: »Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren.«”
Med hjälp av Jonas bok, profeten Hesekiels bok, med hjälp av stegringen i Matteusevangeliet, Vem är han, du måste vara Guds son, är vi nu framme i själva centrat i Matteusevangeliet: Kapitel 28:1-10
”Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: »Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.« De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: »Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.«”
Vad läser du ut av dessa texter? Läser du rent av ut något som har med ditt liv att göra? Med hjälp av den slags berättelser som visar på att livet är större än ord, större än bevismaterial så leder dessa texter mig på vandringen till Gud, till Jesus och den Heliga Anden. Och dessa texter berättar för mig om hur viktigt det är att rikta blicken mot Gud (ljuset) och tro på att också i det djupaste av mörker och i den största glädjen och harmonin där är Gud. I dessa och i många andra texter som du kommer att möta bor en lovsång till Gud. Lovsången detaljstyr inte vad du ska tro, den vill rycka dig med på resan mot den Heliga Treenigheten, och Guds heliga Ande vill leda dig på den resan.
En liten kuriosa detalj i Matteusevangeliets sätt att berätta: I Jonas bok i gamla testamentet som vi nyss läste ur (se ovan) så används ordet seismos för storm. Det är det ordet som Matteusevangeliet också använder för storm, i Matteus kap 8 när Jesus sover i båten och i uppståndelseberättelsen i Matteus kapitel 28. De andra evangelisterna som berättar om hur Jesus sov i båten använder helt enkelt orden för en häftig stormvind. Matteus evangelium är också det enda evangelium som presenterar Jesus död och uppståndelse som Jonas tecken:
Matteus evangelium kapitel 12:38 - 42
”Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: »Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.« Han svarade: »Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.”
Matteus evangelium kapitel 16:1-4
”Fariseerna och saddukeerna kom fram till honom, och för att sätta honom på prov bad de att han skulle låta dem se ett tecken från himlen. Han svarade dem: »På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, himlen är röd, och på morgonen: I dag blir det oväder, himlen är röd och dyster. Himlens utseende kan ni tyda men inte tecknen för tiderna. Detta onda och trolösa släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet.« Sedan lämnade han dem och gick sin väg.”
Vad gör underberättelsen med dig? Fastnar du på själva undret så kommer du inte vidare. Det spelar ingen roll om du fastnar på att som det står så är det eller du fastnar i att som det står så är det inte. För låter du underberättelsen stänga dörren om dig på ena eller andra sättet eller får berättelsen ta dig med på väg till Gud?
Om underberättelsen får ta dig med på din inre resa till Gud så får berättelsen kanske det syfte den är avsedd för, att betydelsen av undret är ännu större än själva undret i sig. Lever du tillsammans med dessa berättelser så får du vara med om hur Guds vägar till oss bara blir större och större. I dessa berättelser som vi gått igenom tar vi med oss: I Kaos möter oss Gud, I Kaos finns Gud. Men kanske inte på det sätt som vi tänker ut att Gud borde finnas, men Gud lämnar oss inte i sticket i kaos utan finns med oss rakt igenom allt. Undren är till för att skapa tro och fördjupa tro. I fortsättningen får ut mer om du istället för att ställa frågan: Har detta verkligen hänt? Formulerar dig som: Vad vill denna berättelse berätta om Gud och Guds närvaro i mitt liv?
Del 2 av berättelserna om Jesu under kommer fredag vecka 31, vi gör ett uppehåll under vecka 29. Välkommen tillbaka då.