Flera av de korta meningar som allmänheten känner till och som står i bibeln finns i det som kallas för Jesu Bergspredikan. Den består av 3 kapitel i Matteusevangeliet, kapitel 5 – 7. I Bergspredikan hittar du också bönen Fader vår/Vår Fader. Här hittar du också ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.”
Jag kommer inte att ta upp allt i bergspredikan utan bara en del. Så låt oss börja från början: Matteus evangelium kapitel 5:1 - 10
”När han såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade: »Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet. Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade. Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet. Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.”
Ibland talar vi lite slarvigt om stora människor och menar då sådana som är väldigt rika eller väldigt mäktiga. Dessa människors motsats är då den vanliga människan, som vi ibland förtydligar lite extra med att säga, den lilla människan utan något speciellt sätt att utmärka sig. I den vanliga människans ”litenhet”, kan det finnas en storhet inför Gud. Ofta när vi bedömer varandra så tittar vi på de yttre handlingarna och fäller våra omdömen om varandra utifrån det. Men alla är vi människor med våra förtjänster och våra brister. Om vi istället för våra omdömen om varandras sätt att vara skulle fråga oss: ”vad har denna min medmänniska att säga mig om Gud”? så kommer vi kanske att upptäcka en storhet hos den människan som vi annars inte upptäckt. ”Saliga de som är fattiga i anden” de som gör sig tomma, som kommer till Gud inte med alla sina prestationer utan som kommer med sin längtan efter Gud. En längtan som skär rakt igenom alla former av samhällsklasser.
”Saliga de som sörjer – de ska bli tröstade” ”Saliga de ödmjuka, de ska ärva landet”. Återigen här finns en kärlek för den vanliga människan – Gud ser storheten i det lilla. Vad är det för storhet vi söker?
”Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de ska bli mättade. I ett tidigare kapitel om Jesu dop var vi inne på rättfärdigheten som begrepp och vi förenklar därför nu ännu mer och säger att rättfärdigheten handlar om hela harmonin i Guds skapade värld och denna Guds relation till människan där hon lever i och av Gud i en balans med tillvaron och därmed i omsorg om de svaga och fattiga och svältande och sjuka. Att hungra och törsta efter rättfärdigheten är att ha omsorg om såväl det fysiska som det andliga livet. Ett perspektiv som går ända tillbaka till moseböckerna som är de böcker som vår bibel börjar med.
I Lukasevangeliet som brukar kallas för ett socialt evangelium finns ett mycket kortare tal men som ändå har många likheter med bergspredikan, i kap 6.
Där kan vi läsa:
Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: »Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta. Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta.” Dessa verser kan däremot lättare missbrukas än Matteusevangeliets verser, för rycker man ur dem ur sitt sammanhang kan de bli väldigt grymma, men läser man dem i det stora sociala patos som Lukasevangeliet är besjälat av finns det inget hemskt i de verserna alls. Här talas om en konkret verklighet som inte är alltför djupdykande teologiskt.
Bakom dessa perspektiv i såväl Matteusevangeliet som i Lukasevangeliet finns en tro på att Gud är starkare än det onda och inte vill lämna människan i sticket. Vidare vänds alla perspektiv, som vanligt i skildringen av Guds rike, opp och ner på, mot hur vi brukar se på saker.
Ordet salig är ett lite komplicerat ord, men jag skulle vilja översätta det med en människa som bärs av en tro, så att tron på Gud gör att det lyser om henne.
Nu går vi ett litet stycke fram: Matteus kapitel 5: 13-16
”Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna. Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.”
Jag älskar dessa bibelverser. Häri ligger en kallelse till uppgift och samtidigt ett befriande perspektiv i uppgiften: Om allt är salt, vad händer då? Om alla är ljus, kan man då urskilja något ljus? Och så vidare. Saltet och ljuset med flera symboler syftar till att visa vägen till Kristus. Vi kan få vara salt och vara trygga i det. Vi måste inte tänka att alla ska tänka och tro som jag, för då skulle alla vara salt. Sedan tror jag personligen att här ligger en djup hemlighet dold och förborgad. Och Kristus är hela tiden större.
Saltet och ljuset och staden på berget har alla samma uppgift: att peka på Kristus, så att människor kan ana Kristus.
Öga för öga – tand för tand Matteus kapitel 5: 38-42
”Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.”
Här har vi i västvärlden gjort oss skyldiga till osaklig kritik av det judiska folket och deras tro. När de mosaiska bekännarna (judiskt troende) införde öga för öga – tand för tand så var det utifrån en människosyn där man inte hade rätt att hämnas hur mycket som helst. Om jag stal Karins handväska så hade inte Karins man rätt att döda mig som straff för den stulna handväskan. Det handlar om att dämpa våldets spiral på ett märkbart sätt och skapa mera trygghet och framhålla människovärdet.
Den kristna människan ska nu avstå vedergällningens princip helt och hållet är Jesu budskap, men inte heller i sitt hjärta bära på önskan om vedergällning. Ju mer Guds rättfärdighet får tränga in i oss, ju mindre önskan om vedergällning.
Sen skärps det ytterligare:
”Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.”
Ordet älska kan i bibelns värld ha tre olika dimensioner: Den sinnliga, erotiska kärleken, kärleken till medmänniskan, Guds kärlek till sin skapade värld. Här handlar det om den sista dimensionen – jag kan inte tycka om min fiende, för att tycka om är affektladdat och jag kan inte tycka om alla.
Ju mer Guds rättfärdighet får uppfylla mig ju mer förmår jag se att också min fiende är ett av Guds många älskade barn. Då kanske jag kan älska min fiende med Guds kärlek, min kärlek räcker inte till för något sådant. ”Var fullkomliga såsom er himmelske fader”. Ju mer mitt egoistiska snarstuckna jag öppnar sig för Guds kärlek, ju större blir mitt livs resa.
Som du märker så vill jag försöka bidra till dina öppningar inför bibelns ord och har ingen avsikt att presentera hela sanningen – som jag inte tror att någon av oss når. Jag hoppas att bibelordet ges chans att öppna sig för dig.
Nu till den mest slitstarka av alla böner: Bönen ”Vår Fader” eller ”Fader Vår.”
Jesus som var en djupt troende jude hittar inte på en bön som inte har sitt sammanhang i den judiska miljön, gudstjänsten. Bönen som avslutade synagogans gudstjänst löd ungefär så här:
”Förhärligat och helgat vare Guds stora namn i världen,
som han skapat efter sin vilja.
Må hans rike härska,
under er tid och i era dagar och under hela Israels hus tid,
skyndsamt och snarligt.
Prisat vare Guds stora namn, från evighet till evighet.
Och säg därtill: Amen.” (Fornberg, Matteusevangeliet 1989, EFS-förlaget sid 107)
Tycker du som jag att här finns likheter i bönerna? Är inte det väldigt spännande? Nu tittar vi lite på bönerna i bönen i Vår Fader:
Vår Fader, du som är i himlen
Bönen anger riktningen till Gud, Gud som är i himlen, upphöjd över allt och samtidigt närvarande på jorden.
Låt ditt namn bli helgat
Det handlar om att avskilja Guds namn så att det förblir heligt för oss. Vi behöver ord och namn där vi riktar oss utanför oss själva mot den tillvaro som är större än ord. Att behålla respekten för att Gud är Gud. Men också att lovprisa Gud hör hit.
Låt ditt rike komma, Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
En bön om att Guds rike ska komma nära oss människor så att vi lever av det och i det. Återigen tillbaka till begreppet Guds rättfärdighet.
Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer
Det fanns många fattiga på Jesu tid, (hur är det idag?). En bön om mat på bordet imorgon så att jag kan sova tryggt i natt.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Det handlar om Bön om förlåtelse som gäller hela vägen, människa – människa och människa – Gud. Vi behöver konfronteras med vår förlåtande förmåga med regelbundenhet och påminnas om bristen hos oss själva. Det gör vi i bönen om förlåtelse i gudstjänsten men också i bönen Vår Fader/Fader vår. Inte för att skapa dåligt självförtroende utan för att i en sund självkänsla inse att jag har mina fördelar men också mina brister och begränsningar.
Och utsätt oss inte för prövning utan rädda oss från det onda
Personligen tycker jag att denna sista bön är en riktigt dålig översättning, och inte var den bättre i den gamla översättningen heller. Varje översättare har valet att fånga en innebörd kontra att översätta ordagrant. En ordagrann översättning har många fördelar men till dess nackdelar hör att rätt som det är så blir betydelsen en annan i ett annat språk. Jag kan inte få det till annat än att bönen handlar om att ”bevara oss o Gud i prövningen och rädda oss från det onda.”
Så långt bönen Vår Fader – en fantastisk bön som håller att slitas på och som förenar kristenheten på jorden och som beds på oerhört många olika språk.