Foto: Emma Dahlbäck

Piteå kyrka

Mitt i Piteå stad står en av Norrbottens fina kulturskatter, nämligen Piteå kyrka, som är övre Norrlands äldsta träkyrka och anses ha ett stort kulturhistoriskt värde.

Piteå kyrka från 1686 är belägen mitt i Piteå stad och är med sin gröna omgivning en lugn och fridfull plats. Här kan du stanna till och lära dig mer om vår kyrka, njuta av den vackra miljön, tända ett ljus eller bara ta en paus mitt i shoppingturen.

Piteå kyrka är en korskyrka som krönts med en takryttare. Den har genom åren reparerats, byggts om och ut men karaktären är dock välbevarad. 

Mer information om Piteå kyrka finns längre ned på sidan.

Information om lokalen

I denna lokal får högst 400 personer vistas samtidigt, av brandsäkerhetsskäl.

Kontakt 

Växel: 0911-27 40 00 
Kyrkogården: 0911-27 41 26

Interiör- och miljöbilder

Foto: Maria Fäldt
Foto: Maria Fäldt
Kyrkklockorna vill uppmana till bön för folket i Syrien.
Klockstapeln utanför Piteå kyrka. Foto: Emma Dahlbäck

Bakgrund

Piteå kyrka stod färdig 1686 och är en av de äldsta bevarade träkyrkorna i övre Norrland. Den är en korskyrka som krönts med en takryttare. När Piteå fick stadsprivilegier 1621 låg staden vid kyrkan i Öjebyn. Efter en brand 1666, som ödelade staden, togs beslut om att Piteå skulle flyttas till den plats där staden ligger idag. Invånarantalet i nya Piteå stad blev allt större. Varje söndag var stadsborna, enligt kyrkoturen, tvungna att åka till församlingskyrkan i Öjebyn. Resvägen gjorde att tanken om en egen kyrka så småningom väcktes. Av ekonomiska skäl tog det ett antal år innan bygget av en kyrka kom igång, även själva bygget drog ut på tiden av samma orsak. Men 1686 kunde Piteborna stoltsera med en egen kyrka. Att denna träkyrka står kvar idag, mer än 300 år senare, är förvånansvärt.

I början av 1700-talet härjade ryska armén längs Norrlandskusten och allt som kom i deras väg förstördes. År 1721 nådde ryska armén Piteå och staden brändes ned. Kyrkan var en av ett fåtal byggnader som klarade sig undan lågorna.

Piteå kyrka har reparerats, byggts om och byggts ut under århundradenas lopp. Karaktären är dock väl bevarad och kyrkan anses därför ha ett stort kulturhistoriskt värde.

Altartavlan

Den magnifika och rikt dekorerade altartavlan är från 1600-talet i renässans. Troligen är den polskt krigsbyte och inköptes till Piteå år 1700 från Maria Magdalena kyrka i Stockholm. Altartavlan består av tre målningar med motiv ur Kristi lidandes historia.

Den nedersta tavlan återger Jesu instiftande av nattvarden, den mellersta Jesu gisslande och den översta tavlan Jesu korsfästelse. Målningen av Kristus på korset omges av två helgonskulpturer i förgyllt trä.

Orgeln

Det dröjde till 1755 innan Piteå kyrka fick en orgel. Den byggdes av orgelbyggaren Gren & Stråhle från Stockholm. Dessförinnan låg ansvaret på klockaren att leda sången. Fasaden som pryder kyrkorgeln idag är densamma som på den första orgeln, däremot är kyrkan inne på sitt tredje orgelverk. År 1899 byggdes kyrkorgeln av N O Alm, och 1943 stod B Wedrup för orgelbygget.

Nuvarande orgelverk byggdes 1951 av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad. Samma firma har därefter förändrat vissa delar av orgeln. Först 1984 och nu senast 2007 då orgelns gamla fasad frilades för att möjliggöra ett eventuellt framtida återskapande av originalinstrumentet. I samma ombyggnad anslöts orgelns gamla mekanik till ett elektriskt spelbord på läktaren. Instrumentet kompletterades bland annat med en ny Basun 16’ i pedalen.

Predikstolen

År 1702 beställdes en predikstol av snickaren Nils Fluur och den levererades till kyrkan samma år. Predikstolen är väl utsmyckad. Runt korgen är Kristus och evangelisterna Matteus, Markus, Johannes och Lukas avbildade.
På predikstolens trappbarriär återfinns tre kvinnor; personifieringar av de teologiska dygderna tron, hoppet och kärleken.

Klockstapeln

År 1723 inleddes diskussionen om att bygga en klockstapel bakom kyrkan. Själva uppförandet dröjde några år, men till slut stod den på plats. När klockstapeln besiktades 1727 ansågs den dock vara ”svag och oförsvarligt byggd”, eftersom den inte klarade av den påfrestning det blev när de tunga kyrkklockorna sattes i rörelse. Därför byggdes klockstapeln ut och förstärktes året efter. Tidigare användes kyrkklockorna för att kalla till gudstjänst, men också för att varna för fara, till exempel bränder.