Pilgrimshistoria

Kristna pilgrimsfärder har en lång historia. Redan under kyrkans allra första tid började människor besöka apostlars och helgons gravar.

Under medeltiden var pilgrimsrörelsen en utbredd folkrörelse. Det sägs att en tredjedel av befolkningen pilgrimsvandrade. Vissa vandrande som en botgöring, andra för att visa sin tacksamhet eller för att be om hjälp.
När pilgrimernas antal ökade började man skilja mellan pilgrimer och vanliga vandrare. Att erbjuda husrum åt en pilgrim var nämligen en kristlig plikt även om pilgrimen var en främling. Ordet ”pilgrim” kommer för övrigt från latinets peregrinus som betyder just främling. För att man skulle veta vem som var en pilgrim började lokala präster utfärda pilgrimspass som kunde uppvisas vid behov.
Ett mycket känt pilgrimsmål är Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. Här finns aposteln Jakobs kvarlevor. Pilgrimer som har vandrat till Santiago de Compostela brukar vid hemkomsten ofta ha med sig ett musselskal – i någon form – som en souvenir eller ett tecken på att de har varit där. Andra pilgrimsmål är förknippade med andra souvenirer eller tecken på att man har besökt den plats som är målet för vandringen.
Det finns flera medeltida pilgrimsmål i Sverige, till exempel Erik den heliges grav i Uppsala och den heliga Birgittas kloster i Vadstena. De medeltida pilgrimer som vandrade genom Klarälvdalen var på väg till Nidaros, Trondheim, och Olav den heliges grav som finns här.
Olav den helige eller Olof Haraldsson var kung i Norge mellan åren 1015 och 1028. Han föddes 995 och tillhörde Hårfagreätten. Olof var gift med svenskan Astrid Olofsdotter. De fick ett gemensamt barn, dottern Ulfhild av Norge. Dessutom fick Olof ett utomäktenskapligt barn, sonen Magnus den gode, som var kung av Norge och Danmark under en period.
Olof var en viking som blev kristen i Normandi. Efter ett krig mot Danmark blev han tvungen att fly från Norge till Ryssland. Han kom senare till Sverige och här fick han hjälp. Med samlade trupper tågade han mot Norge, troligtvis genom Klarälvdalen, för att återta den makt han hade förlorat.
Olof stupade under slaget vid Stikklestad och avled den 29 juli 1030. Mycket snart började uppgifter om underverk i närheten av hans döda kropp att cirkulera. Hans kvarlevor fördes till Trondheim ett år efter hans död och förvaras nu i den imponerande Nidarosdomen.
Olof helgonförklarades 1032. Han är Norges nationalhelgon. Slaget vid Stikklestad har kommit att symbolisera Norges kristnande. Den 29 juli uppmärksammas Olsok, särskilt i Norge men också i Övre Älvdals församling.
Under många århundraden var Olsok en stor kyrklig högtid i de nordiska länderna. I och med reformationen på 1500-talet förändrades dock det kyrkliga livet. Pilgrimsvandrandet genom Klarälvdalen upphörde eftersom Gustav Vasa, inspirerad av luthersk teologi, förbjöd pilgrimsfärder. Sedan mitten av 1990-talet ser vi dock ett förnyat intresse för pilgrimsvandringar. Människor vandrar kortare eller längre sträckor, gärna utefter gamla pilgrimsleder som den vi har i Klarälvdalen. Numera är anledningen till vandringen vanligtvis inte botgöring och målet är sällan Nidarosdomen i Trondheim. Målet är istället att få en välbehövlig paus från vardagen och att hitta inre ro eller stillhet. Den målsättningen kan vara en viktig drivkraft för både pilgrimer och vanliga vandrare.