Kyrkan har ett uppdrag att se till att alla människor nås av erbjudande om dop. Vi har ansvar och är redskap för den handling där Guds omsorg om och samhörighet med varje människa blir synlig. (Leva i Dopet. Brev från biskoparna till Svenska Kyrkans präster och församlingar.)
Dopet är ett av den lutherska kyrkans två sakrament, det andra är nattvarden. Ett sakrament förmedlar nåd. Det sker i Faderns, sonens och den Heliga Andens namn. Handlingen är helig och Guds kärlek och nåd verkar genom den. Livets vatten, källan till allt liv är symbolen för Guds närvaro. Dopet är ingen namngivningsceremoni, men namnet är viktigt eftersom den som döps inte är anonym utan känd och älskad av sin familj och av Gud. Dopet är en angelägenhet för hela församlingen. Därför prioriteras dopet som handling i söndagsgudstjänst med fördel i familjegudstjänstens ordning.
Om önskemål om annan tid finns hos dopbarnets föräldrar så sker det i samråd med doppräst. I församlingen välkomnas såväl de inom som utom församlingen till dop. Ett dopsamtal ska alltid äga rum med dopbarnets föräldrar före dopet. Samtalet bör handla om dopets betydelse och gudstjänstens ordning.
Föräldrarna, eventuella syskon och faddrarna bör uppmuntras att vara delaktiga i gudstjänsten med läsningar, böner etc. och i valet av musik. Påföljande söndag meddelas om dop i gudstjänsten.
Finns det behov att låna dopklänning så finns sådana. De kan lånas mellan kyrkorna, däremot lånas de inte ut vid dop i annan församling.
Vid dopgudstjänsten får dopbarnen ett dopljus med tillhörande ljusstake. I kyrkorummet där dopet skett är det önskvärt att någon form av dopminne finns kvar under året som en påminnelse om de barn som fått dopets gåva och upptagits i församlingen. Nästkommande år delas dessa dopminnen ut till barnen vid en gudstjänst kallad dopbarnens dag.
Dopinbjudan ska erbjudas alla födda som efter sex månader inte döpts och de som vid sin 18-årsdag står som antecknade i väntan på dop. I inbjudan till 18-åringarna skall framgå bestämmelser för kyrkotillhörighet.
