Meny

Varpning, skedning och skratt bakom kyrkans nya textilier!

Vävstugan i Kungsgården

För ett par år sedan fick vävstugan i Kungsgården en förfrågan från Ovansjö
församling om vi kunde väva ett antal textilier till kyrkan. Det behövdes kompletteringar, bland annat ett bårtäcke, fyra kalkdukar och en stola. Några av damerna var tveksamma men flera av oss blev eld och lågor. Klart vi skulle ta det hedersamma uppdraget!

Tillförordnad kyrkoherde Lennart Lundqvist och Marianne Berglund, textilansvarig i kyrkan, gav oss ramar, färger och mått. Bårtäcket skulle vara ljust och lätt, stolan grön och kalkdukarna i de liturgiska färgerna rött, grönt, lila och vitt men i stort sett fick vi fria händer.

”Det känns så bra att vi i en liten bygd kan samarbeta, att vi har fått en fin kontakt och gemenskap med kyrkan”

Säger Lena Ström som är ordförande i Kungsgårdens vävstuga och född och uppväxt i här.

– Vi uppskattar verkligen att vår vävstuga fick det här uppdraget. Det rörde liksom om och samtidigt stärkte det gemenskapen i och med att vi fick börja samarbeta istället för att som tidigare bara väva var och en sitt. Det är hedrande att få
väva dessa kyrkotextilier. Det är stort att vi gör något som kommer att finnas i vår kyrka länge.

Marianne Berglund tycker det var självklart att vända sig till Kungsgårdens vävstuga:

”Vi ska försöka ta tillvara kunskap som finns lokalt så mycket som möjligt. Kvinnors hantverk är undervärderat. Det blir meningsfull sysselsättning för vävstugan.
Det är vår kyrka. Vi gör något för vår kyrka.”

Att väva är inte bara att sätta sig vid en vävstol. Mycket tid krävs till förarbetet, uträkning, varpning, solvning och skedning. Vi bestämde att vi skulle göra bårtäcket i lin och i ett klassiskt drällmönster. Under senvåren 2018 drog vi på den tunna bomullsvarpen, 2 240 trådar, som vi köpt färdigvarpad. Många händer behövdes för att få varpen jämnt pådragen. Vid solvningen, som startade i slutet av april, jobbade man två och två. Många gick ifrån sina vävstolar och hjälpte till.  Det tog cirka 23 timmar.

I slutet av maj tog skedningen vid och den tog åtta timmar. Iréne Björnsson, som vi utnämnt till ansvarig för uträkning, varpning, solvning och skedning, skedade ensam för det tycker hon är bäst.

– Det är kul med förarbetet, säger hon. När jag skedade bårtäcket med alla dessa tunna trådar gällde det verkligen att trä rätt och när kalkduksvarpen skulle dras på trasslade det sig hemskt.

Sista maj stängde vävstugan för sommaren och arbetet avstannade men parallellt under våren fortgick arbetet med att varpa, skeda, solva och väva fyra kalkdukar och en stola. Dessutom skulle vi göra sex corporaledukar, den duk nattvardskärlen dukas upp på altaret. Anita Palm hade en vit, tunn duk som vävstugan fick och Anna-Britt Lundberg åtog sig att klippa ut lagom stora stycken ur den. Anita och Yvonne Jonsson fållade dem och Lena Nordkvist broderade alla sex. Kalkdukarna varpade Iréne i samma tunna varp som bårtäcket, drygt 1 000 trådar. Där tog
förarbetet ”bara” drygt 15 timmar. Christina Andersson vävde en grön kalkduk och Lena Nordkvist vävde de tre övriga och broderar alla fyra, plus stolan och bårtäckesremsan.

En stola är det långa band som präster och diakoner bär över axlarna. Stolan vi fick beställning på vävde vävstugans grand old lady, Kerstin Gustafsson. Hon är en genuin Ovansjöbo och har tidigare vävt två stolor till kyrkan.

– Jag är så glad att vi fick den här uppgiften, säger Kerstin. Det är både roligt och hedrande.

När vävstugan öppnade i augusti samma år startade vävningen av bårtäcket. Anita Palm började men kände snart att hon behövde bistånd i den breda vävstolen. Anna-Britt Lundberg blev genast en oumbärlig parhäst på bänken. Vi skojade om att de såg ut som deltagare i TV-programmet På spåret. Anna-Britt tyckte det var roligt att väva och Anita säger att hon känner sig hedrad och glad över att få hjälpa till och bidra med att väva bårtäcket.

För att göra en lång historia kort. Bårtäcket var klart till sommaren 2019. I september gick vi till kapellet för att kolla en sista gång. Överlämnandet av alla textilier skulle ske första advent. Det visade sig att vi hade fått fel breddmått. Väldigt fel breddmått. Vi insåg att ett till stycke måste vävas och eftersom de båda styckena måste sys ihop blir det en skarv som måste döljas av en remsa. Som måste vävas. Och broderas. Till påsk får det bli.

Christina Andersson var den som resolut tog på sig att göra den nya bårtäckesdelen och det gick snabbt. Den blev klar i februari.

– Det är roligt att väva så det gick undan. Jag är väl litet nitisk säger hon.

Iréne väver bårtäckesremsan och är inne på sluttampen. Den ska också broderas och det gör jag. En tanke som får mig att le inombords är att om mina slöjdfröknar från skolan hade sett vad jag åstadkommer nu hade de inte trott sina ögon.

Det här uppdraget är både krävande och roligt samtidigt som det på något sätt känns meningsfullt, alldeles förunderligt och obegripligt allvarligt stort.

Ovansjö-Järbo pastorat tar emot vävstugans alster i samband med gudstjänsten
12/4 kl. 11.00 ovansjö kyrka

Text och foto:
Lena Nordkvist

Bildspel från det härliga gänget i Vävstugan!