Den 9 mars fyller Inga-Maj Lundgren-Björk, eller som de flesta känner henne som ”Majsan” 69 år. Efter att ha arbetat många år på kyrkogården ska Majsan gå i pension. Med en stor kärlek till familjen och massor av skratt har Majsan gjort en lite annorlunda resa. För det var lite av en slump att den tidigare barnflickan som jobbade extra i sin pappas affär tillslut hamnade på kyrkogården som säsongsarbetare, för att sedan bli chef för två kyrkogårdar.   

BÖRJADE ARBETA VID 8 ÅRS ÅLDER

Inga-Maj Lundgren-Björk, eller kort och gott ”Majsan” föddes i Östanå, Sandviken. Där drev hennes föräldrar Café och minigolfbana. Majsans pappa åkte på marknader och torg för att sälja leksaker, tavlor och prydnadssaker. Hon började följa med sin pappa på marknaderna när hon var 8 år gammal, och fortsatte med det till vuxen ålder. På 70-talet öppnade hennes far en affär i Sandviken där hon fick jobb. Det arbetet gav 25 kr per dag och de slantarna gick till ett efterlängtat körkort. Samtidigt som arbetet i affären var hon också barnflicka hos en familj i Sandviken. Där slaggade hon tillsammans familjens yngsta dotter i överslafen, nedanför den äldsta jäntan i familjen. Hos familjen lagade Majsan mat, fixade i hemmet och följde med barnen till skolan.

Under den perioden träffade Majsan sin make och skaffade familj. Familjen fick fyra barn, tre flickor och en pojke. Majsan skötte hemmet med matlagning, städning och odlande grönsaker. 

- Vi försökte odla så mycket vi kunde och köpte så lite som möjligt, det vi köpte var korv eller kött. Men de var inte mycket, för det fanns egentligen inte pengar till det. Men vi fick det att fungera. Ungarna har fått en hel del grytor hemma under åren.  

För att dryga ut kassan hemma arbetade Majsan på energiverket där hon åkte runt och läste av elmätare. Och när mamma (Majsan) behövde jobba följde alla barnen med, något barnen uppskattade.

- Åka runt med bilen och läsa av elmätare det var det bästa barnen visste. Så där åkte jag omkring och läste av elmätare och ammande mellan avläsning av elmätarna. 

BÖRJADE AV EN SLUMP

Majsan började sitt arbete på kyrkogården lite av en slump. Skrattandes och med ett stort leende på läpparna berättar Majsan om hur hon hamnade här:

- Jag var 35 år och yngsta pojken skulle börja på fritids. Det var en kompis till mig som jobbade på kyrkogården och så frågade hon om jag också ville börja jobba där.
- Jag svarade att det kan jag väl inte bara göra? 
- Jo, sa hon. Kom ner hit bara, jag säger till Åke Andersson (dåvarande kyrkogårdsföreståndare) att du kommer. 
Jag gick ner till kyrkogården och mötte dåvarande chefen Åke Andersson, han kom fram till mig och gav mig en stor kram och sa: Jaha är det du som heter Majsan och ska börja jobba hos oss? Jag blev lite paff, men på den vägen är det. Jag trivs verkligen att jobba här, och med det fina 
mottagandet i ryggen kändes det bra. Jag började den 1 juni 1988, bara några dagar innan min pappa gick bort. 

Brukar du välkomna de nya med en stor kram? 
Majsan börjar skratta igen och svarar

- Nej tyvärr inte, men man kanske skulle börja med det nu. Jag menar, det värsta som kan hända är att jag får sluta, och de ska jag ju göra i alla fall.  

HÄNDER MYCKET PÅ EN KYRKOGÅRD

Under åren på kyrkogården har det hänt en hel del. Majsan har hunnit arbeta och anställt fler personer än vad hon kommer ihåg. Men några som verkligen har stuckit ut är ”sommarungdomarna”, framförallt de som jobbade under Åke Anderssons tid som kyrkogårdsföreståndare. Det var mycket hyss och spex. Sommarungdomarna var ett extra stöd under sommaren när det finns mycket arbete på kyrkogården. Mellan Säsongsarbetarna och ungdomarna var det mycket rackartyg. En gång när Majsan kom ut från kaffet hoppade sommarungdomarna fram med planen att kasta ner henne i ån. De tog tag i Majsan och släpade iväg henne mot ån, men då klamrade hos fast sig i en kille (Tomas), och när de skulle kasta ner henne i ån så höll hon så hårt i honom att också han åkte ner i ån.

- Han åkte i med kläder, skor och klocka. Skrattar Majsan högt.  
- Ja det var alltid massor med hyss på gång från sommarungdomarna, säger Majsan med ett stort leende och skrattar. 

Även om sommarungdomarna gjorde mycket hyss var en sak säker, säsongsarbetarna hämnades alltid tillbaka! En sommar när ungdomarna skulle sluta för sommaren hade de gjort tröjor med texten ”Nu slutar eliten, kvar blir skiten”. De skulle göra en entré genom att åka rullstol ner för kyrkgången, men de visste inte att det pågick en begravning. Det var så klart olyckligt att det blev så. Men det var ingenting som sommarbetarna skulle komma lindrigt undan ifrån. Åke Andersson fick mystiskt reda på vad som hade hänt. En rejäl tillrättavisning av kyrkoherden, då Erland Johansson var på sin plats. Sommarbetarna gick dit och kom tillbaka livrädda. De fick sig en riktigt utskällning från Erland, en utskällning de säkert kommer ihåg än idag.

Det händer mycket på kyrkogården... En annan historia är den gången då Majsan höll på att rensa i rabatten med en annan anställd. Plötsligt så smäller det till! Mitt i arbetet dundrar det in en bil på kyrkogården. Ner för trappan vid urnlunden och ut på kyrkogården och sen försvann bilen därifrån. Vi fick aldrig chansen att prata med personen, men enligt rykten var det en förvirrad äldre person som blivit lika chokad som oss. 

HUR BLEV DU CHEF PÅ KYRKOGÅRDEN?

- Jag hade ett stort intresse för kyrkogården, framförallt växtriket men också ett bra sifferminne. Folk kom till mig och frågade om en grav och visste jag vart den var och vilket nummer den hade.

Alla siffrorna bara fastande för Majsan, något som chefen Åke lade märke till. Varje fredag krattades alla gångarna på kyrkogården med en tung järnkratta. Alla gravar med sand ”rullades” med ett tungt redskap så att kyrkogården skulle vara fin till helgen. Det gjordes varje helg. Det tunga arbetet tog ut sin rätt, Majsan fick problem med både axlar och nacke. Hon gick till läkaren som sa att hon måste skola om sig. Då tog församlingen ett ansvar och hon blev erbjuden en tjänst som vaktmästare.  

- Men det passade inte mig tyckte jag. Jag ville arbete ute på kyrkogården med växter och gravar, framförallt vara ute och arbeta. När jag hade rehabilitering på sjukhuset fick jag beskedet att det fanns en risk att jag skulle bli sjukpensionär. Aldrig tänkte jag, de kan ni glömma!

Eftersom att kyrkvaktmästararbetet inte passade kom Marianne Berglund på en bra idé. Åke började närma sig pensionsålder och Marianne frågade Majsan om hon inte vill bli kyrkogårdsföreståndare. För att bli det behövde Majsan först läsa in en treårig gymnasieutbildning och gå en trädgårdsmästarutbildning samt kurser inom vad som behövdes gällande lagar och förordningar inom  begravningsverksamheten. En utbildning församlingen betalade, något Majsan är oerhört tacksam för. 

EN NY RESA MED FAMILJEN I SIKTE

Idag arbetar hon med att lämna över sitt arbete till Andreas Örn och Jessica Uljons, något som känns jättebra. 
Känns det konstigt att du ska sluta?

- Nej det tycker jag inte. Nu ska jag bara ha det bra. Jag tänkte fortsätta med mina planteringar funderar till och med på att utöka mina odlingar. Sen har jag ett stort intresse för släktforskning så de vill jag fortsätta med. Sen blir det en hel del tid i stugan och framförallt tid med barn och barnbarn.

Majsan arbetar också med fastigheter i pastoratet. Men det är en helt annan 
historia!  

Text och foto: Gustav Allard