SJUKHUSKYRKAN ÄR BÅDE TRYGGHET OCH FÖR AKUT SORG

Högst upp i sjukhusbyggnaden ligger avdelningen Storsjögläntan. En palliativ avdelning där alla gör sitt bästa för att den sista stunden i livet ska bli så bra som möjligt. Dels genom rätt vård, medicinskt och fysiskt omhändertagande - men här finns även ett stort behov av samtal.

– Sjukhuskyrkan i Östersund är en viktig resurs och något vi gärna berättar om att den finns, säger Karolina, sjuksköterska på avdelningen. Den är uppskattad och även vi som jobbar här kan gå ner eller ta en pratstund med den som är på plats.

BÅDE TRYGGHET OCH AKUT SORG

Sjukhuskyrkan i Östersund består av diakon Carina, prästen Christer och pastor Anders. De får ibland rycka ut på kort varsel men har också regelbundna inslag som morgonbön och mässor i det lilla kapellet på plan 5. Sorgegrupper är återkommande och hålls ofta med anhöriga. De har också reflekterande samtal med personal på sjukhuset, för även när död och sorg är yrkets vardag behövs det ventileras tanker om situationer, händelser och förlopp. Det gäller inte bara den palliativa avdelningen utan all personal som har behovet.  

Läkaren Karin har ett tydligt minne av Sjukhuskyrkan från sin första tid på avdelningen.
– Det var precis när jag var ny här och patienten blev akut sämre, väldigt snabbt. Det fanns inget vi läkare kunde göra rent medicinskt och då hämtade vi prästen Håkan som var på Sjukhuskyrkan då. Han kom på några minuter och ”tog över” slutet. På sättet han gjorde det kändes det så naturligt och fint för alla som var där.

Samtal är det viktigaste är alla överens om. Och att finnas till hands i alla situationer.
– Här kan vi prata med varandra oavsett vem det är, men jag känner mig på ett sätt lite närmare Carina och hennes kollegor i min profession än vad jag gör till läkare och sjuksköterskor, säger Tommy, kurator på Storsjögläntan. Tankar om vad sorgen, livet, döden eller vad glädje är. Även om vi har olika sätt att se på det som kan kallas andlighet är det bra samtal.

OLIKA ROLLER - MEN ÄNDÅ SAMMA 

De olika titlarna är dock inte viktiga när det kommer till bemötandet av människor - det viktigaste är att någon finns där.

– Jag är bra på bemötande, men som sjuksköterska kanske jag lätt faller tillbaka på att försöka hjälpa med någon behandling eller något medicinskt, säger Karolina. Ibland behövs något annat.
– Och även om jag kanske går hem hos de flesta som behöver prata så går jag inte hem hos alla bara för att jag är kurator, säger Tommy. Då är det väldigt bra att det finns flera personer till hands.
– Sjukhuskyrkan är som en kvalitetsstämpel, fortsätter Karolina. Att det finns flera här om man behöver det, även personer med kyrklig bakgrund och livsåskådning.

Sjukhuskyrkan finns till hands för mycket. Samtal om livet, om döden, om relationer eller om sorg. Det blir en hel del hembesök för Carina och kollegorna på den palliativa avdelningen. Allt sker inte på sjukhuset och många vårdas i hemmet.

Men att det skulle vara tung och sorgesamt att jobba här hela dagarna är det ingen som tycker. En stund i livets sista skede kan också vara en glädjens stund – Sjukhuskyrkan har till och med fått hålla i en vigsel. Det kan också vara en fin stund när familj och anhöriga får ta ett sista farväl gemensamt. Hemma, en vacker dag med musik och sol in genom fönstret, med barnbarn som kryper upp till farfar som får somna in i närhet av sin familj.
– Livet är lite mer på riktigt här - det kanske låter konstigt men här har man ofta skalat bort mycket som inte är så viktigt, säger Tommy. Mänsklighet är det som spelar roll.