Labyrinten är en av meditationsplatserna. Där handlar det om att välja riktning och väg i livet.

Meditativ trädgård

Välkommen till Marielundskyrkans meditativa trädgård!

Meditativ trädgård vid Marielundskyrkan

Längtar Du efter en stunds stillhet och eftertanke i Din vardag? Välkommen till den meditativa trädgården vid Marielundskyrkan! I trädgården finns sju meditationsplatser, som har sin utgångspunkt i sju olika verb. Tanken bakom verben och meditationsplatserna är att vara till hjälp för att hitta rytm, riktning och resesällskap i livet. I anslutning till trädgården finns en låda där Du kan ta ett meditations­häfte för att ytterligare fördjupa Dig på en eller flera av meditations- platserna. Trädgården är till för Dig! Unna Dig att stanna upp och ta emot det som kommer! Vill du vara med i trädgårdsgruppen och hjälpa till att sköta om trädgården eller vill du veta mer om den? Kontakta Torun Jacobsson 0730-569779, torunjacobsson@hotmail.com Trädgården är ansluten till den internationella rörelsen The Quiet Garden Movement. www.quietgarden.org    

I en tid när de flesta människor springer fortare än deras skyddsänglar flyger kan vi behöva en meditativ trädgård där vi kan stanna upp och bara vara i. En trädgård där vi inte själva behöver rensa rabatterna och klippa gräset, utan en trädgård som finns till för att just Du ska få möjlighet att komma ifatt Dig själv och få kontakt med Din djupaste vilja. Och vår djupaste vilja är ingenting annat än Guds vilja för våra Liv. I varje människa finns Gud, men i den tid vi lever i är det så mycket som kallar på vår uppmärksamhet att det kan vara svårt att urskilja Guds röst. Därför har vi gjort i ordning den här trädgården för Dig, som en plats för urskiljning och mottagande av vägledning i Livet.

Trädgården har sju olika meditationsplatser som är namngivna med hjälp av olika verb: möta, stanna, se, lyssna, vänta, välja och vandra. Ett verb är en process, något i ständig rörelse, precis som våra Liv hela tiden fördjupas och förnyas. De sju verben är hämtade från Väggrepps livsregel. Väggrepp är en kristen gemenskap, en spridd kommunitet, som finns i Marielundskyrkan och på olika platser runt om i Skandinavien med syfte att hitta rytm, riktning och resesällskap i det kristna Livet, att hitta väggrepp helt enkelt. (se korsvei.no)
Vi hoppas att Du ska trivas i Din trädgård!
Trädgårdsgruppen i Marielundskyrkan 

Foto: Petter Frisell

MÖTA 

Plats: Rabatten med lerkärlet och den öppna platsen närmast kyrkväggen.
I bräckligheten finns skatten

Kanske är det svåraste mötet i varje människas Liv, mötet med sig själv och därmed mötet med Gud. För att möta sig själv är att också möta den Gud som skapat mig. Det svåra i mötet består i att möta den bräcklighet och sårbarhet som varje människa bär på och samtidigt se att i bräckligheten finns skatten, att varje människa är unik och oändligt älskad och värdefull. ”There’s a crack in everything, that’s how the light gets in” (det är en spricka i allt, på så sätt kommer ljuset in) skriver Leonard Cohen i sången ”Anthem”. Det är genom sprickorna i våra bräckliga lerkärl som Guds ljus strömmar in, men också strömmar ut. Ljuset från den skatt som Gud har lagt ner i var och en av oss blir synligt när vi slutar kämpa med att skyla över vår sårbarhet – det som gör oss till människor och som förenar oss med alla människor. På så sätt öppnar ett Gudsmöte upp för ett fördjupat möte med andra människor. Författaren Margareta Melin beskriver det i sin överlåtelsebön:
DU,
som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja.
Allt i mig känner Du
och omsluter med ömhet.
Det svaga likaväl som det starka.
Det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt Dig
utan fruktan och förbehåll.
Som ett lerkärl
lämnar jag mig i Dina händer.
Fyll mig med Ditt goda
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar Din vishet,
Du som tar till Dig
det svaga och skadade
och lägger Din skatt
i bräckliga lerkärl.
Amen

Foto: Petter Frisell
Foto: Petter Frisell

STANNA

Plats: Bänken under granen i ”skogen”
Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila. (Jesus, Matteusevangeliet 11:28)

Varför är det ofta så mycket lättare att vara i rörelse än att stanna upp? Kan det ha att göra med att vi vill bära våra bördor själva och stundtals inte vill kännas vid dem och då springer ännu fortare? Ändå så vet vi någonstans att vi inte kan bära allting själva. Att stanna upp en gång under dagen och prata med Jesus som vi talar till en vän, om allt det som är brännande i mitt Liv just nu gör att Någon större än oss själva får bära oss och allt vi bär på. Och Jesus svarar genom en känsla av frid, genom ord i Bibeln, genom ett tilltal från en annan människa, genom tecken i naturen eller på ett sätt Du minst anar. Jesus vägleder på detaljnivå, det gäller bara att vara öppen för och uppmärksam på tecknen!
Att sätta sig under granen och luta sig mot stammen är som att sitta i Guds famn och där få berätta om allt som tynger mig nu, men också om det som gläder mig och det jag är tacksam över.

Foto: Anders Gustafsson

SE

Plats: Stenen vid talldungen
Kom och se, jag gör allting nytt. 
Jag börjar med dig, jag börjar nu och här.
(ur sånghäftet ”Himlen och jorden sjuder”, Verbum)

Ofta hjälper det att se något ur ett annat perspektiv för att förstå vilken väg vi ska gå. När vi ställer oss på stenen ser vi längre och från ett annat perspektiv. Gud kallar oss att se med Hans ögon, som är kärlekens ögon. När vi börjar se på oss själva, på våra medmänniskor och på Skapelsen med dessa då, då sker något nytt, då förändras världen till det bättre. Men precis som Gud säger i sången så börjar det med mig, med mig. Om jag inte ser mig själv med kärlekens ögon, kan jag inte heller se på andra på det sättet. Så ställ Dig på stenen och få nya perspektiv på Ditt Liv. Tänk Dig att Gud ser på Dig med kärlekens ögon. Se sedan tillbaka på Din dag med dessa ögon:

  • Vad har idag gett mig liv? Vilka har varit de ”varma punkterna”, där Gud försökt nå mig med sin kärlek?
  • Vilka har varit de ”kalla punkterna” idag, där jag inte klarat av att ta emot hans kärlek, eller att ge den vidare?

Lämna allt det som dagen fört med sig i Guds händer. Vad vill jag ta med från denna dag till morgondagen?
(Tillbakablick på dagen, ur ”För livets skull”, 52 övningar av Ulla Käll

Foto: Petter Frisell

LYSSNA

Plats: Cirkeln runt sittgruppen uppe på kullen
Det är här det händer

Sällar Du Dig till skaran av människor som tänker att bara jag gjort klart det där och fixat med det här, DÅ ska jag leva, DÅ ska jag vara. Dock är det här och nu allting händer, inte där och sedan. För att kunna emot det som hela tiden händer här och nu i våra Liv förutsätts en lyssnande närvaro. Att sätta sig ner en stund i cirkeln där allting händer är ett sätt att öva sig i närvaro.

Lyssna till ljuden runt omkring Dig och lyssna till det som rör sig inuti Dig. Vad är det som händer här och nu?

VÄNTA

Plats: Sittgruppen i backen upp till ”skogen”
Vila i Din väntan. Stilla mötet sker. 
All Din stora längtan Herren hör och ser.
(Svensk Psalm 205)

Redan efter någon minuts försening kan tiden på en busshållsplats bli olidlig. Människor går av och an, tittar på klockan i ett kör eller sysselsätter sig med att skriva ännu ett sms, för att ”utnyttja tiden”. Att vänta upplevs av många som något olidligt. Att vänta på något vi känner till är svårt, men att vänta på något vi inte vet så mycket om är ännu svårare. Men hoppar vi över väntan så hoppar vi över oss själva. Förändringar i våra Liv är som födelser och en födelse föregås som bekant av en väntans tid. Det är i väntan som vår längtan blir tydlig och får konturer. Och det är först när vår längtan får konturer som den kan förverkligas. I vår djupaste längtan finns Guds dröm för våra Liv. Det är i stillhetens rum som längtans konturer framträder och Guds dröm blir tydlig. Där vi skalar av allt annat som kallar på vår uppmärksamhet skapar vi förutsättningar för vår längtan att gro och att växa. Denna avskalning sker inte av sig själv. Det krävs en ansträngning från vår sida för att gå in i stillhetens rum. Här på bänken finns detta rum. Kanske kan det också finnas hemma hos Dig, men ibland behöver vi åka bort några dagar för att verkligen landa i stillheten. Runt om i Jämtland och i övriga Sverige anordnas retreater – dagar då vi får möjlighet att göra en reträtt, dra oss tillbaka från det som står i vägen för vår möjlighet att möta vår djupaste längtan. Se www.retreaterjamtland.se, www.berget.se www.foreningenkompass.se, wettershus.se

Foto: Petter Frisell

VÄLJA

Plats: Labyrinten på andra sidan kullen
- Kan Du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska gå härifrån, 
  sa Alice.
- Det beror en hel del på vart Du vill komma, svarade katten.
- Jag bryr mig inte särskilt mycket om vart jag kommer.
- Då spelar det heller ingen roll vilken väg Du tar. 
  (Ur ”Alice i Underlandet” av Lewis Carroll)

Vart vill Du komma?
För att gå dit vi och Gud vill att vi ska komma behöver vi ha en riktning i Livet. Att gå med Gud och förenas med Hans intressen i världen förutsätter val. Att välja det som ger världen Liv och välja bort det som är destruktivt. What would Jesus do?, WWJD, ( vad skulle Jesus göra?) är en utmanande fråga vi kan ställa oss i valsituationer. Våra val i det lilla och det i stora får konsekvenser för våra egna och andras Liv och inte minst för skapelsens Liv. Därför är det av yttersta vikt att vi ställer oss frågan vart vill jag komma? Och för att den frågan inte ska bli för övermäktig eller diffus kan det vara bra att bryta ner den i mindre frågor:

  • Hur vill jag använda mina pengar?
  • Hur vill jag använda min tid?
  • Hur kan jag bidra till en hållbar utveckling på jorden?
  • Hur vill jag prioritera mina relationer?

 

Foto: Petter Frisell

VANDRA

Plats: Cykelvägen
Vägen valde Dig
(Dag Hammarskjöld)

När vi tror att vi hittar rätt väg på vår livsvandring är det egentligen Vägen som finner oss. Jesus som säger om sig själv att ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Johannesevangeliet 14:6) väljer oss. Det handlar alltså inte så mycket om att finna, som att låta sig finnas. Att låta sig finnas är en process som underlättas av att vi har medvandrare, resesällskap på vägen. Det kan vara vänner, en kristen församlingsgemenskap, men också någon som vi går i enskilda samtal hos. Att vandra handlar om att göra sig tillgänglig för Gud att leda oss dit Han behöver oss. Ytterst sett handlar det om att göra mitt Liv tillgängligt för Gud att leva i mig. Så kan vi djupna i insikten om varför vi vandrar. Jag vandrar inte: Någon vandrar i mig. Gud vandrar i mig. 

Text: Madeleine Dahl