Vikingagårdens terrasser

Utskjutande i landskapet ligger två anlagda, stenskodda terrasser: den övre och den nedre. Stora mängder jord och sten har använts vid anläggningen av terrasserna. Troligen har dessa fyllnadsmassor hämtats från området i norr, i dag på andra sidan av vägen. Kolprover som tagits på platsen dateras till yngre järnåldern. Bebyggelse har funnits på terrasserna och sannolikt stod här ett större långhus på vikingatiden, omkring år 1000 e.Kr.

Söder och sydväst om platsen där terrasserna finns låg under flera tusen år en havsvik, som flöt samman med den så kallade Långhundraleden; en farled på vilken skepp kunde färdas i nordlig riktning långt in i landet till betydelsefulla stormannagårdar och handelsplatser, samt med vissa avbrott i farleden vidare upp till Gamla Uppsala.

För tre tusen år sedan, under bronsåldern, fanns vikens strand på en nivå som motsvarar den där den nedre terrassens södra ytterkant är belägen.

Under vikingatiden och omkring år 1000 e.Kr. låg havsvikens strand något hundratal meter längre ner i sydväst. Möjligen fanns där en anlagd hamn. Vid den tiden stod ett större treskeppigt långhus på den övre terrassen och förmodligen förekom även flera mindre hus på området. På den övre terrassen finns också lämningar av en forntida brunn. Bebyggelsen var under vikingatiden och en bit in på medeltiden en del av den stormannagård, som sannolikt bar namnet Aker. Området kan ha utgjort gårdens centrum.

Någon del av terrasserna kan ha använts som handelsplats under vikingatiden och möjligen även längre tillbaka i tiden. Från terrasserna hade man god utsikt över havsviken och Långhundraleden.

Vid arkeologiska undersökningar på platsen omkring år 1990 fann man spår av bebyggelsen i form av härdar och stolphål. Man fann också ett stort antal vävtyngder och krukskärvor samt ett bryne av skiffer och en doppsko av järn till en knivslida. Fynden härstammar från hushåll och verksamheter på området. Kolprover som togs vid undersökningen daterades till såväl vendeltid (600-talet) som vikingatid (1000-talet).

 

Text: filosofie magister Rolf Ekelund, under medverkan av arkeologerna Andreas Forsgren och Gerhard Flink