Psalmskatten

Psalm 753 – Nu är det härligt att leva

En sommarpsalm skriven under den bistra vintern? Inspirerad av både gamla testamentet och Olle Adolphsson? Hör James och Anna Ellison framföra psalm 753.

Läs mer:
Fride Gustavsson är kyrkomusiker och präst inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) i Örnsköldsvik. Han hade redan skrivit några barnsånger när EFS notutgivningsråd bad honom att sätta ihop ett barnsånghäfte som samtidigt skulle passa alla åldrar.

Texten till "Nu är det härligt att leva" tillkom vintern 1990 under en sparktur, när han tänkte på sommaren. Men han hade ingen aning om att det skulle bli en psalm många år senare.

– Nej, det var helt otippat. Men jag tror det var Povel Ramel som sa att "sånger man har gjort är som barn man skickar ut i världen". Man vet aldrig vad det blir av dem ...” säger Fride till tidningen Budbäraren.

Den här psalmen är bland många fortfarande relativt okänd, och den återfinns bland Verbums psalmbokstillägg som kom 2003 genom ett samarbete med Svenska kyrkans musikråd och EFS.

Bland våra sommarpsalmer är det ovanligt med svensk visjazz. Den hämtar inspiration från såväl gamla testamentet som Olle Adolphssons visor och ljuden i naturen liknas vid musik.

Det finns många skäl till att den tilltalar så många som får höra den.

Fride inspirerades av skapelseberättelsen i första Mosebok, samt av Jesaja 42:10: ”Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, sjung hans lov över hela jorden. Må havet brusa och allt det rymmer, fjärran länder jubla och de som bor där.” Källa: https://budbararen.nu/artikel/753-nu-ar-det-harligt-att-leva/ https://sv.wikipedia.org/wiki/Nu_%C3%A4r_det_h%C3%A4rligt_att_leva Psalmernas väg, Verbum

Psalm 527 – Det spirar i Guds örtagård

Lyssna på ”Det spirar i Guds örtagård”, framförd av Liv Skareng och Erik Tegenborg, och hör vad rosen symboliserar och vad som inspirerade till denna sirliga, vackra melodi.

Läs mer:
Kyrkomusikern och tonsättaren Oskar Lindberg från Dalarna står bakom ett tiotal psalmer i vår psalmbok. Det spirar i Guds örtagård är den som kanske tydligast har koppling till den svenska folkmusiken, och särskilt Dalatraditionen. Lindberg har berättat om när han som ung organist i Gagnef mötte de lokala spelmännen och församlingens speciella sångsätt. När han skrev denna melodi 1914 inspirerades han av dessa sångsätt, med sin lätt utsirade melodi och små melismer (flera toner på samma stavelse). Detta sätt att skriva skiljde sig mycket från övriga psalmer på den här tiden.
Den folkviseartade melodin gifte sig helt och fullt med Samuel Gabrielssons text, med sina vackra och något ålderdomliga formuleringar. Det kan skapa bilden av en lustgård där Gud vandrar omkring och njuter av rosens skönhet och doft.
Dikten publicerades först 1910 i tidskriften ”Vår lösen” tillsammans med en tecknad urna med rosenrankor, med texten ”Bönens ros”. Rosen är i denna psalm en metafor för bönen, vilket är mycket ovanligt. Annars brukar rosen vara en symbol för Jesus, som i julpsalmen ”Det är en ros utsprungen”.
Denna psalm är ytterligare ett exempel på en psalm som skrivits i början på 1900-talet och som föreslogs till psalmboken 1937, men som inte kom med i vår psalmbok förrän 1986. Kanske var den lite före sin tid, då den inte följde de traditioner som fanns då.
De ursprungliga verserna två och tre har tyvärr utelämnats i psalmboken, men publiceras här:
2. Hon tvår var kväll i dagg sin kalk,
och står var morgonväkt
med ljuvlig vällukt i Guds mark
den skönsta i sin släkt.
3. Hon står så tyst i stilla glans,
i fägring underbar;
den skrudens silke här ej spanns,
Gud själv den spunnit har.

Källa: Psalmernas väg, Wessmans förlag.

Psalm 472 – Jag vill sjunga om min vän

Är Gud ett verb? Hör mer om vad som inspirerade till denna påskpsalm, med tydliga referenser till Psaltaren, Johannesevangeliet och en brinnande buske.

Läs mer

JHVH är de fyra hebreiska bokstäver som utgör det heliga gudsnamnet. Hebreiskan använder bara konsonanter i skriftspråket, men uttalar ändå vokalerna, utom i just detta namn. Olika traditioner uttalar ordet som Jahve eller Jehova. Ordet är en verbform av ordet ”vara” som skulle kunna betyda ”han är” eller ”han låter vara”. I berättelsen om Mose och den brinnande busken ger Gud sig själv namnet ”Jag är”.

I Johannesevangeliet dyker detta upp igen, när Jesus vid sju tillfällen säger ”Jag är”. Jag är livets bröd, världens ljus, grinden, den gode herden, uppståndelsen och livet, vägen, sanningen och livet, vinstocken. Tre av dessa inspirerades Eva Norberg av när hon skrev texten till psalm 472. Varje vers inleds med orden ”Jag vill sjunga om min vän”, så säkert har hon också inspirerats av psaltaren, där orden ”Jag vill sjunga” förekommer vid 17 tillfällen, och uppmaningen ”Sjung till Herrens ära” inte mindre än 21 gånger.

De tydliga referenserna till påskens händelser gör förmodligen att den har placerats bland påskpsalmerna.

Musiken är skriven av Johann Ulich från Leipzig, kantor i Torgau och Wittenberg. En överstämma till denna melodi användes flitigt av bland andra Johann Sebastian Bach.

Psalm 448 – Lyssna, hör, du höga himmel

Det här är en fastepsalm som hänvisar till den sista måltiden där Jesus leder lärjungarna i en lovsång, innan de går ut till Olivberget. Musiken är en gammal fransk melodi som har genomgått många bearbetningar, inte minst rytmiskt.

Läs mer

Vi är inne i fastan, som är de 40 förberedelsedagar vi har inför påsken och som avslutas med skärtorsdagens och långfredagens lidande, passionshistorien. Biskopen i Odense Thomas Kingo skrev under slutet av 1600-talet ett antal psalmer till så kallat passionsgudstjänster. Denna psalm skrevs med en särskild bibelvers i åtanke, och den kommer på skärtorsdagens kväll, när Jesus har firat den sista måltiden tillsammans med sina lärjungar. ”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.”

”Psalmen ifrån fädrens år” är den urgamla lovsången, hallel, som man hittar i psaltarpsalmerna 113–118 och som alltid läses eller sjungs vid den judiska påskmåltiden, och som bland annat innehåller referenser till uttåget ur Egypten och när Mose delade på havet. Ordet Hallel känner vi igen ifrån ordet Halleluja. Vi har den i vår svenska psalmbok sedan 1937, då med hänvisning till bibelstället, men sedan 1986 års psalmbok är bibelhänvisningen och därmed psalmens sammanhang.

Melodin är från en fransk psaltarpsalm och komponerades förmodligen av Bourgeois i Geneve 1551. I Roslagskullahandskriften finns melodin till textvarianten Såsom efter vattnet kalla hjorten skriar.

(Roslagskullahandskriften är den största koralhandskriften från 1600-talet med drygt 260 upptecknade koralmelodier).

Rytmen i melodin har varierat under århundradena, men sedan 1960-talet återställts till sin ursprungliga rytm.

Psalm 583 – Pärlor sköna, ängder gröna

Pärlor sköna, ängder gröna är en psalmtext av Edvard Evers och skrevs 1899, men det var nära att den aldrig kom in i psalmboken. Läs mer om detta lite längre ner.
Melodin är en fäbodpsalm från Älvdalen som upptecknades 1915, och är en av två olika melodier som vi har till denna text i psalmboken.

Läs mer

Kring förra sekelskiftet hade Edvard Evers ett ambitiöst projekt att skriva nya tematiska psalmer till alla söndagars evangelietexter, och skrev 1899 denna psalm inspirerad av Matteusevangeliets 13:e kapitel:
Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.
Pärlan är alltså en symbol för himmelriket. Av de ursprungliga sju verserna är det mest vers ett och två som är sig ganska lika idag. Många bearbetningar gjordes av Evers själv. Bland annat lade han till en vers om människans ungdomsår, vilket gjorde att den placerades bland ungdomspsalmerna.
Den viktige hymnologen Emil Liedgren ansåg att verserna var osammanhängande, och då han satt som psalmsakkunnig i arbetet med psalmboksförslagen på 20- och 30-talen ville han inte ha med denna psalm. Det verkar dock som att många andra tyckte mycket om den, för den blev till slut fastställd som psalm i 1937 års psalmbok, då inte Liedgren längre satt kvar som sakkunnig.
Versen om ungdomsåren bearbetades av Britt G. Hallqvist till 1986 års psalmbok och blev den nya fjärde versen, och sedan dess ser psalmen ut som idag.
Musiken i denna melodivariant är lik den som Kerstin Andersdotter från Älvdalen sjöng och som upptecknades 1915 och publicerades i Karl-Eriks Forsslunds ”Med Dalälven från källorna till havet”.
Men den vackraste av alla dessa låtar, det är en som skulle kunna kallas Fäbopsalmen och som klang ut över berg och dalar (…). Liksom ett tack för att den långa mörka vintern var slut, för att man nu åter stod inför solsommarens strålande hälg däruppe i höjderna.
Det förekom varianter med mycket melodiutsmyckningar, men Harald Göransson bearbetade psalmen till 1986 års psalmbok bland annat genom att rensa bort utsmyckningarna, för att melodin skulle bli mer lämpad för församlingssång.
Källa: Psalmernas väg, Wessmans förlag