Sluttningarna på berget nordväst om kyrkan reste sig ur havet för 5 000 år
sedan. Rundslipade berghällar samt stora rundade stenar och flyttblock vittnar om inlandsisens rörelser och tillbakadragande. Kort därefter, under yngre stenåldern, bosatte sig de första familjerna här. Vid bergets fot låg vid den tiden en tämligen grund havsvik. Människorna bodde nära stranden i hyddor försedda med sälskinn och båtarna man färdades i bestod även de av trästommar klädda med sälskinn.
2 000 år senare hade havsviken dragit sig tillbaka och den forna bottnen utgjorde nu bördig betes- och jordbruksmark. På, eller i närheten av, åkerholmen i norr bodde en eller flera familjer i ett långhus. Ett påtagligt minne från bronsåldern utgör den stora skärvstenshög som än i dag kan beskådas på platsen.
Omkring hundra meter nordväst om åkerholmen finns ett välbevarat gravfält. Här ligger en cirka 15 meter lång stenvall på bergets platåer. Stenvallen kan vara ett långröse från bronsåldern. Här finns också runda stensättningar, som ibland har synliga kantkedjor av stora stenar. Gravarna bör vara från århundradena före Kristi födelse.
Under yngre järnåldern, omkring år 500, tillkom förmodligen den första bebyggelsen i öster, på det område som numera benämns Klockarhagen. Under vikingatiden blomstrade här en storgård med flera långhus. Gården bar sannolikt namnet Aker. På området finns en rad magnifika gravhögar belägna på ett av kommunens större gravfält.
Vid 1000-talets mitt lämnade de boende på gården Aker asatron och övergick till kristendomen. Några decennier senare byggdes möjligen Österåkers första kyrka.
Text: filosofie magister Rolf Ekelund, under medverkan av arkeologerna Andreas Forsgren och Gerhard Flink