Jag tittar mig omkring och jag ser en värld som blöder, människor som svälter, krig som pågår, människor som utsätts för tortyr, världshav som är förorenade och inte minst – ett litet, litet virus som håller hela världen i skräck. Visst kan man tro att domedagen är nära. Hur ska det någonsin kunna bli möjligt för oss att kunna ta oss ur detta kaos?
När Jesus dog så var människorna helt säkra på att hans återkomst skulle ske under deras livstid – omvänd dig, ty domedagen är nära, det är bråttom. Men det hände inte under lärjungarnas livstid.
På 1300-talet härjade pesten i Europa och två tredjedelar av Europas befolkning dog, två tredjedelar – det är ofattbart. Då var man nog helt övertygad om att domedagen var nära.
Första världskriget är ett av de största krigen i världshistorien, mer än 70 miljoner soldater mobiliserades och mer än nio miljoner av dessa dödades. Som om nästan alla i Sverige skulle dö. Nu var väl ändå domedagen bakom hörnet?
Andra världskriget – den i särklass blodigaste konflikten i mänsklighetens historia. Mellan 50 och 85 miljoner dog. Domedagen är sannerligen här, det var nog en slutsats många drog då.
2020, året då ett virus skakade om hela världen och året då det dagligen rapporteras om hur vi kommer få allt svårare att rädda vår skapelse. Domedagen är nära och snart får vi se om vi hamnar i den brinnande ugnen, eller om kanske just jag är en av dem som klarar sig.
Nej, jag tror inte att domedagen är nära, inte idag, inte imorgon, inte om tio år. Men om fem miljarder år, då slocknar solen och mänskligheten har sen länge dött ut. Det finns ett slut på denna värld, den har liksom vi en begränsad livstid. Världens slut och undergång kommer. Människans dagar på jorden är räknade. Jorden skapades av Gud ur tomma intet och kommer så en dag också att försvinna.
Men, vi fick en gång ett uppdrag, en viktig uppgift – att vårda skapelsen. Vårda skapelsen så att den håller så länge som det är möjligt. Men människans fria vilja har inte bara fördelar, för ser vi det ur ett större perspektiv så är det faktiskt så att vi människor har valt att inte utföra denna uppgift, vi har struntat i att ta den på allvar. Vi har kunskap och medel för att ta hand om vår värld, men vi väljer att inte göra det utan skövlar jorden för egna intressen som går före kollektivet. Jaget före laget. Vi har troligen förkortat människans tid på jorden.
Så, betyder det att vi en dag alla kommer att bli kastade i den brinnande ugnen, eller är det de som släpper ut gift, skövlar regnskog, mördar, våldtar, stjäl, slår någon, mobbar någon, åker bil i onödan, kastar några batterier i vanliga soporna som hamnar där? Eller är det okej att snacka lite illa om någon och strunta i att sopsortera? Var går gränsen för en synd som genererar en tur till ugnen eller som passerar porten till evigheten?
I en annan berättelse säger Jesus ”den som är fri från synd ska kasta den första stenen” som ett svar på vad man ska göra med en kvinna som begått äktenskapsbrott. Straffet för detta var på den tiden döden genom stenkastning. Alla lade ner sina stenar och gick.
Vem är fri från synd, vem är felfri, vem kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig har gjort några fel eller misstag? Är det så att den brinnande ugnen väntar där på oss alla?
En klok kollega skulle förklara för en grupp konfirmander om detta ibland obegripliga begrepp ”syndernas förlåtelse” och att vi alla en dag kommer till himlen trots de fel vi gjort. Hon ritade en sil som var upp och nedvänd och förklarade att vi hälls genom silen, det dåliga vi gjort stannar kvar och endast de rena kommer igenom och strömmar upp till Gud. Vi blir silade och får så möte vår Herre renade från synd. Kanske vore ett kaffefilter en bättre liknelse, ofta vill vi ju faktiskt ha kvar det som hamnar i silen. Men ett kaffefilter, kaffet vill vi ha men inte sumpen. Det dåliga vi gjort är sumpen som blir kvar och den kastar vi bort.
Men, nu står det ju faktiskt inte så i texten utan det står att de onda ska skiljas från de rättfärdiga och kastas i ugnen. Det är en stark, obehaglig och skrämmande bild. Så kan väl Jesus ändå inte ha menat? Kan det verkligen vara så att vi ska vara rädda tills den dag vi ställs inför Guds dom? Det står ju faktiskt så klart och tydligt i dagens evangelietext att det är just detta som kommer att ske. Det har i alla fall varit en effektiv tolkning att använda sig av genom åren, för att skrämma folk till kyrkan och hålla dem på halster.
Tycker vi idag att det känns för obehagligt så att vi väljer att tolka texten annorlunda? Jag vet inte, men i min tankevärld så är kaffefiltret en mer trolig sanning, därför att när Jesus sa dessa ord så hade han förmodligen inte hela bilden av vad som skulle ske med honom, klart för sig. Han förstod ännu inte vidden av sitt uppdrag, vad hans offer skulle innebära. När Jesus hänger på korset och väntar på sin död, hänger det två förbrytare bredvid honom. Den ene tycker att det är orättvist, han själv har gjort fel och har anledning att hänga där, men inte Jesus, Jesus har ju inte begått något brott. Förbrytaren ber inte Jesus om förlåtelse för sina synder, han ber inte Jesus att rädda honom. Han ber: ”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike” och Jesus svarar: ”Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset”.
Jesus dog för våra synders skull, han tog på sig alla våra oförrätter vi utsatt andra och oss själva för och offrade sig själv för att vi alla ska bli förlåtna och gå fria på domens dag.
Jesus är kaffefiltret, sumpen är det dåliga vi gjort och kaffet är vårt rena sanna jag.
Du är förlåten.
Ullakarin Westlin, diakon