Kyrkoherdarna i Hedvig Eleonora och Oscars församlingar har känt varandra länge och haft många roliga stunder tillsammans genom åren. Men i januari går Hans Rhodin i pension och lämnar över rodret till Sven Milltoft när de två församlingarna läggs samman.
Hur skulle ni beskriva varandra?
– Hans är varm, relationsskapande, klok och erfaren. Dessutom har han ett imponerande minne.
– Sven har ett särskilt öga för kultur – han har lyft fram kulturmöten i Hedvig Eleonora på ett
imponerande sätt. Sven och jag förstår varandra snabbt. Vi kan ofta kommunicera utan ord.
Hans, du har varit kyrkoherde i Oscars församling i många år. Vad är du mest stolt över?
– Över personalen. Vi har haft en väldigt bra arbetsgemenskap och många har stannat kvar ända till pension. Det säger något om trivseln och om församlingen som arbetsplats. Det gör mig stolt.
Du är ju nästan hela Östermalms familjepräst. Vad tror du är anledningen till att du blivit en sådan självklar del i så många familjers liv?
– Kontinuitet, tror jag. Jag kom hit 1986 och har haft konfirmander sedan dess. Många av dem hör av sig när det är dags att gifta sig eller döpa sina barn. Och när morfar dör ringer de mig. Jag har begåvats med ett bra personminne, och det betyder mycket – människor vill ofta ha en präst som känner dem, och som de känner igen.
– Det handlar om relationer, flikar Sven in.
– Ja, det är mycket relationer. Jag har fått följa familjer över generationer. Ibland kan jag till och med säga: ”Din mormors mor brukade säga...” Det är en ynnest, säger Hans.
Hans, du är också hovpredikant. Hur ser du på kungafamiljens relation till kyrkan?
– Den är varm, från båda håll. Kungafamiljen värnar om kyrkanbåde i det lilla – som att be aftonbön med barnen – och i det stora, som att delta vid biskopsvigningar och nationella gudstjänster.
Vad har du hittills lärt dig av sammanläggningsprocessen, Sven?
– Att det är svårare än man tror, även när båda parter vill. Vi vill dessutom skapa något nytt, inte bara lägga samman. Helst ska 1 + 1 bli 3 men det kräver tålamod. Vårt mål är att bevara det bästa från båda församlingarna och samtidigt förnya.
– Ofta får jag också frågan: ”Varför hänger inte Engelbrekt på?” och det tror jag att de gör
på sikt, säger Hans.
– Många församlingsbor rör sig mellan kyrkorna redan idag. De undrar varför det ska finnas en gräns vid Skeppargatan. Jag hoppas att vi ska skapa en församling där man som medlem i Svenska kyrkan på Östermalm känner sig hemma, oavsett vilken kyrka man går till, säger Sven.
Varför är det viktigt att lägga samman församlingarna?
– Det är ett proaktivt beslut. Vi gör det inte för att vi måste, utan för att vi ser en möjlighet att bli starkare tillsammans och då inte minst på sikt. Jag hoppas att församlingsborna ska känna att de är en del av nya församlingen – att de både får bidra, ta emot och ge vidare, tillsammans.
Sven, hur känns det att ta över?
– Det känns både roligt och ansvarstyngt. Jag vill att församlingen ska präglas av liv, växtkraft och öppenhet. Trösklarna ska vara låga, portarna vidöppna. Vi ska vara en bred folkkyrka där människor känner sig hemma.
Hur tar du tillvara arvet från båda församlingarna?
– Genom att förvalta det. Vi är en länk i en lång kedja, och jag tycker om den kontinuiteten. Men kyrkan är inte statisk – den förändras ständigt. Förändringen måste dock ske i kontakt med traditionen. Evangeliet behöver gestaltas på nya sätt i varje tid för att vara det samma.
Vad ska du göra nu, Hans?
– Jag hoppas få fortsätta som familjepräst och Sven har sagt att jag gärna får hoppa in ibland.
– Självklart! säger Sven.
Vad händer 2026?
– Först och främst ska vi fira den nya församlingen med en stor gudstjänst på trettondagen i Hedvig Eleonora kyrka. Vi ska också tacka av Hans i Oscarskyrkan för alla hans år. Sedan handlar det om att fortsätta bygga organisationen, innehåll och hitta profil och uttryck. Förändringen måste växa fram och komma inifrån. Och det hoppas jag vi lyckas
med.