Någon skulle nog peka på magen och säga: ”här liksom pirrar det av tacksamhet när jag ska säga tack.” Någon annan skulle nog peka på huvudet och säga: ”häruppe är det som om det dyker upp en liten gumma som viftar med en jättestor flagga när jag ska säga tack.” Och någon skulle nog peka på fötterna och benen, och säga ”det blir typ som sockerdricka här. Det bubblar så att jag inte kan stå still när jag ska säga tack.” Och för dig? Var bor tacket i dig?
Betydelsen av tacksamhet
När jag gör en internetsökning på ordet tacksamhet så dyker det upp en mängd olika artiklar, från olika sammanhang, som alla berättar om betydelsen av tacksamhet.
Många av dem hänvisar till forskning som har kommit fram till att det finns en inneboende kraft i tacket som kan leda till alltifrån att sova bättre, vara sams med sina grannar och att bli frisk från sjukdomar.
Det här är kanske inte så överraskande i sig, för säkert kan vi alla känna igen oss i att tacksamhet är en positivare känsla än till exempel bitterhet och ilska, så frågan är snarare hur och var tacket uppstår.
Tänk dig att du har fått ett betyg du är nöjd med i engelska – är det tur, skicklighet eller en oförtjänt gåva? Ett barn som föds med tio fingrar och lika många tår – är det tur, skicklighet eller en oförtjänt gåva? En nära vän som du kan tala med om allt – är det tur, skicklighet eller en oförtjänt gåva? Du fick den sista parkeringsplatsen och hann med tåget till Göteborg – är det tur, skicklighet eller en oförtjänt gåva?
Till vem riktas ditt tack?
I vissa fall är det tydligt till vem ens tacksamhet ska riktas, men ibland är det inte lika självklart. Det finns ju tack som kommer nästan av sig självt, som när vi blir överraskade av att få något fantastiskt. Och så finns det automatiska tack, som vi nästan inte kan kontrollera. Som när någon håller upp dörren för oss, eller vi får något i handen. Och så finns det ju sådana tack som vi egentligen inte vill säga, men känner oss tvingade att till, men som egentligen väcker skam eller skuld.
Och, förresten vill man ju ändå helst göra rätt för sig, så att man slipper hamna i tacksamhetsskuld. Och så blir vi lite försiktiga, för tacksamhet, det är allvarliga grejer. Det kan ju leda till att någon annan skulle kunna kräva att jag ska göra den tacksam i gengäld. Och så hamnar jag i underläge…
Positiv effekt
Alltså, tacksamhet har någon sorts positiv effekt på oss, samtidigt som vi ofta är lite rädda för att hamna i tacksamhetsskuld. Hur ska vi förhålla oss till det?
En sjukhuspräst berättade en gång för mig att han såg sjukhuset som ett bönens hus. På ett liknande sätt ser jag kyrkan som ett tackets hus. Hit kommer människor vid barndop för att bära fram och tacka för ett nytt liv som tidigare inte funnits. De kommer vid vigslar för att tacka för kärleken och gåvan att dela livet med en annan människa. De kommer också vid begravningar för att tacka för ett liv som funnits i deras närhet. Och de kommer både på söndagar och andra dagar för att med tända ljus, böner, lovsång och i stilla tystnad tacka för allt gott som pågår runt omkring dem.
En speciell tacksöndag
Den andra söndagen i oktober kallas för Tacksägelsedagen. Det är en söndag som lyfter fram att vi på olika sätt får del av goda gåvor.
Poängen med Tacksägelsedagen är inte att ge oss dåligt samvete för att vi inte tackar på rätt sätt, eller för att vi inte tackar tillräckligt.
Istället handlar den om att hjälpa oss att upptäcka de gåvor vi får. Och att upptäcka till vem vi kan rikta vår tacksamhet.
Gud ger oss gåvor
För visst mår vi bra av att känna tacksamhet. Och de gåvor Gud ger är inte av det slaget att de ska väcka tacksamhetsskuld eller betalas tillbaka. Guds goda gåvor är givna av kärlek, och väcker i bästa fall en längtan att ge vidare av det goda vi fått.
Ett exempel på det är när vi på tacksägelsedagen inbjuds att ta med något av årets skörd, eller något vi bakat eller lagat, till någon av våra kyrkor. Där uttrycker vi vårt tack till Gud för det vi fått, och sedan får vi låta det vi skänkt säljas på auktion i församlingshemmen. Glädje för den som ger, glädje för den som köper och glädje för de behövande som får del av pengarna.
Så var bor tacket? Antagligen lite överallt. OOch särskilt i reflektionen över att vi är beroende av den som ville våra liv en gång, och som fortfarande låter oss ta emot fantastiska gåvor. Den som jag kallar Gud. När vi upptäcker det blir det som att känna pirr och sockerdricka i kroppen, för då kan vi ta emot utan dåligt samvete och dela med oss med glädje.
Vad är du tacksam över? Skriv eller rita gärna på ett papper. Sätt gärna upp det på kylskåpet, eller annan plats därhemma.
John Alstersjö, präst på Orust