Påsken är en helg som tycks kunna dyka upp lite när som under vårvinter till sen vår. Den har inte ens ett eget datum, som ju jul, nyår och midsommarafton har. Kanske är just det en förklaring till att påsken inte firas lika intensivt som de andra helgerna?
I historiens påskägg finns i berättelserna om Jesus djup gemenskap, mänsklig svaghet, cyniskt maktutövande, populism, justitiemord, mänsklig förnedring och död. Men, där finns också okuvlig vilja, djupaste kärlek, omsorg och trotsigt hopp. Kanske har du, som jag, hört dessa berättelser många gånger? Nästan varje gång jag tar del av dem upptäcker jag eller fäster mig vid något nytt. I år blev det särskilt tydligt för mig hur aktuell passagen om hur männen med makt styrde och uppviglade folkmassan att dopa ”Korsfäst! Korsfäst!”. Det skedde av den enda anledningen att de ville skydda sin makt. Jesus fick betala priset för det med sitt liv och människorna blev berövade sin röst och sin medmänsklighet.
Så blir berättelsen en fyr som hjälper mig att navigera mitt liv. Och då inte bara med tanke på maktens demagoger som styrde människorna som vore de en massa på väg till en charad om offentliga val i ett land inte så långt från vårt. Nej, i påskberättelsen finns också kvinnorna som kom till graven för att visa omsorg om den döde. Något som jag tänker att alldeles för många har behövt göra för offren i krigen i Ukraina och Palestina och terrorattacken i Israel. Kvinnorna i berättelsen, Maria och Maria, upptäckte att den de sörjde inte var där. Allt det Jesus hade varit för dem, stått för och givit fanns kvar. Han var inte bland de döda!
Oavsett vem du är, vad du varit med om och tror önskar jag dig ett sådant hopp som trotsar förluster och vår tids despoter. Låt ingen lägga beslag på din röst eller ditt hopp!
En glad påsk och trotsigt hopp önskar jag dig!
Roland Söderberg, kyrkoherde