Äntligen sommar och avsett om semester eller sommarlov hägrar eller inte, så här vädret det stora samtalsämnet. Ska solen värma under de dyrbara veckorna eller blir det mest regn? Sommaren är kort och fick jag önska så tar jag gärna ljummet sommarregn på natten men på dagen klarblå himmel och sol. Svensk sommar när den är som bäst! Men visst kan jag ocksa längta till varmare breddgrader, särskilt när sommaren tvekar.
När jag gick i femman gjorde jag ett skolarbete om ögruppen Maldiverna. Ett tropiskt paradis i Indiska oceanen med sandstränder, snorkelvänliga kristallklara vatten, sol och värme. Mitt tolvåriga jag drömde mig bort till palmer, korallrev och sandstränder.
Maldiverna är världens lägst liggande land och idag talar vi inte om ögruppen som ett drömresemål utan om att örikets dagar är räknade. Isarna vid nord- och sydpolen smälter allt snabbare och enligt klimatprognoserna kommer havet sluka ögruppen innan seklet är slut. Det finns alltså en stor risk att hela nationen utplånas. Evakuering till konstgjorda öar har redan påbörjats. Maldiverna är idag inte längre sinnesbilden för drömsemestern utan för klimatkrisen.
I FN:S KLIMATRAPPORT som kom i mars konstateras att klimateffekterna är värre än vad som tidigare förutspåtts. Klimatet på jorden förändras allt snabbare, havsnivåer stiger och förekomsten av olika slags extremväder ökar. Detta satte in den gångna vinterns snöbekymmer och svårigheten att planera snöröjning in i den globala klimatkrisen. Mer extremväder, flera skyfall är att vänta. Men också torka.
Vi har levt med rapporter och prognoser om klimatförändringar sedan 1980-talet. Från min barndom minns jag att man talade om hål i ozonlagret och man skulle helst inte använda vissa typer av hårspray. Det framkallade viss oro men långt ifrån den klimatångest många unga lever med idag. Klimatet är ett resultat av samverkan mellan komplexa system, ofta med långa avstånd mellan orsak och verkan i både tid och rum. Oklarheter och osäkerhet finns. Men den kunskap vi har idag tillåter inte att vi skjuter upp till morgondagen det som behöver göras idag.
I ett biskopsbrev om klimatet konstateras att klimatkrisen sannolikt är den största gemensamma utmaningen som mänskligheten någonsin stått inför. I detta tvingas vi alla att ompröva vårt sätt att tänka kring skapelsen, livsstil, hållbarhet och rättvisa. Därför lanserar Svenska kyrkan en färdplan för klimatet som innebär tydliga satsningar kring det egna klimatavtrycket och för att skapa positiva bidrag till mänsklighetens gemensamma arbete. I detta tvingas vi alla att ompröva vårt sätt att tänka kring skapelsen, livsstil, hållbarhet och rättvisa.
Som kristna är vi kallade att ta ansvar för skapelsen. Ett ansvar som måste börja hos oss själva men som också måste få genomslag i hela samhällsutvecklingen. Världens stora länder och nationer behöver ta ansvar för att minska utsläpp, men vi måste också tro att det lilla lokala vi gör har betydelse för det stora globala sammanhanget. Vi kan göra skillnad.
Jag ser fram emot att lokalt, tillsammans med alla engagerade medarbetare, förtroendevalda och ideella, arbeta i linje med Svenska kyrkans färdplan för klimatet. Medveten om vår egen ofullkomlighet och vår del i klimatkrisen kan vi odla hopp och lust att vårda och ta ansvar för planetens integritet gränser. Det är lätt att tappa modet men kristen tro bärs av erfarenhet av att det till synes omöjliga kan bli verklighet.
Marie Edström
Kyrkoherde iÖrnsköldsviks norra pastorat