Kollage med ljuslykta vid kyrkans mittgång samt två personer i meditation i kyrkorummet.
Foto: Karolina Braun

Tystnadens heliga rum

Nyhet Publicerad

Kristen djupmeditation är en möjlighet att komma till ro i en vardag som ofta brusar på. – För mig handlar det om att få vara i tystnad och stillhet i Guds hus, berättar Agneta, en av deltagarna i Härlanda kyrka.

Mörkret har sänkt sig denna novemberkväll. Det fyrkantiga kyrkorummet i tegel är svagt upplyst. På golvet framför det lilla altaret är ett ljus tänt bredvid en ikon. Mattor i en mångfald av milda färger läggs ut på golvet, bönepallarna ställs fram och här finns också filtar för dem som vill.

Det är torsdag och dags för kristen djupmeditation i Härlanda kyrka, en snart 15-årig tradition. Men liksom mycket annat fick meditationen ta paus under pandemins restriktioner. Det är en efterlängtad mötesplats som nu i höst har åter öppnat. Här träffar jag deltagarna Agneta Rundqvist och Zelma Fors en stund innan vi börjar. 
– Jag växte upp med en pappa som gick i kyrkan och jag brukade följa med, berättar Agneta. Jag minns texten i kyrkorummet: ”Herren är i sitt heliga tempel”. Alla vuxna satt stilla i kyrkan och tystnaden och atmosfären gjorde starkt intryck på mig. Sen orkade jag förstås inte med allt som sades, men jag förstod att kyrkan inte är vilken samlingslokal som helst, utan en helig och viktig byggnad, berättar Agneta.

Agneta började gå till meditationen något år före pandemin – och för henne är det just tystnaden och upplevelsen av det heliga rummet hon söker. 
– Vi använder ju en del tekniker för att komma till kroppslig ro i meditationen. Jag har funderat på om ordvalet ”meditation” kan avskräcka en del. Någon kanske tror att det handlar om en annan religion – men det är det inte. För mig handlar det om att få vara i tystnad och stillhet i Guds hus.

Zelma är veteranen som varit med nästan sen det startade. Hon mediterar själv också hemma – men det är inte samma sak som att sitta i kyrkorummet, kollektivt tillsammans med andra, menar hon. 
– Det här rummet är starkt känslo-laddat. Det är en ynnest att få sitta här. Jag tänker på allt som hänt här, alla gudstjänster som varit, körer som sjungit, dop, vigslar och begravningar. Kyrkorummet i sig ger en inre trygghet och personen som leder meditationen skapar ramen där vi kan känna oss trygga. Jag behöver inte styra utan får lov att kravlöst sitta ner. Under meditationen kommer tankar, känslor, bilder… Allt flyter på och det får lov att göra det, menar Zelma.

Jag ska strax få prova på vad hon menar. Klockan börjar närma sig sju. Kvart över ska Peter Johansson, gitarrist i församlingen, spela lugna toner för att vi som är här ska få varva ner och komma till ro – eller som Zelma beskriver: Låta den yttre rytmen i musiken leda till en inre rytm. Vi är tre nya här som först får en kort introduktion. Peter visar hur vi kan sitta på bönepallen, eller om vi föredrar en stol, och hur vi kan tänka att det går en lodlinje genom kroppen. Vi får tips om att andas djupt några gånger. 

När Peter börjar spela droppar män-niskor in. Vi blir en samling människor i olika åldrar, olika bakgrund och livsberättelser. Flera passar på att tända ett ljus i ljusbäraren och kanske be en bön. Så sätter vi oss på våra bönepallar och stolar i en halvcirkel. Peter plingar i en klocka och vi går in i meditationen. Blicken får ligga på golvet ca en och en halv meter framför mig. Efter ett tag vandrar tankarna iväg. Jag inser att tystnaden känns ovan, att det inte är helt lätt att komma till ro. Ändå går de tjugo minuterna ganska fort. 
– Oftast känner jag ingen dramatisk förändring efter ett pass, mer än att det känns bra. Vissa gånger kan jag ha upplevt något starkt, men oftast är det framför allt tacksamhet jag känner när jag går hem, menar Zelma.

Och visst har tystnaden skapat ett lugn även i mig. På väg hem i bilen struntar jag att sätta på radion utan börjar istället sjunga tyst för mig själv. Jag tänker på det som Zelma sagt tidigare ikväll, att tystnaden är en bristvara  idag. Att morgonbönerna i skolan förr skapade ett lugn som ofta saknas för många barn och ungdomar idag. Och att våra kyrkor är viktiga rum, både för att uppleva gemenskap och för att få närma sig det heliga.

Kristen djupmeditation 

är en meditationsform som vuxit fram sedan början av 1900-talet. Djupmeditationen är en ordlös bön, där kroppen, sittställningen och andningen hjälper oss att nå inre och yttre stillhet. Meditationen hjälper oss att bättre kunna slappna av och hantera stress – men den är också en riktning till Gud, där vi får vara inneslutna i Guds kärlek. 

Kristen djupmeditation är i Härlanda kyrka, torsdagar kl 19.15-20, med 
introduktion för nybörjare kl 19. Vill du veta mer, läs mer på webben:
svenskakyrkan.se/orgryte/meditation

Läs mer om djupmeditation:

Ett runt ljus lyser mot svart bakgrund.

Djupmeditation

En stunds andhämtning och miniretreat mitt i vardagen - det är kristen djupmeditation. Torsdagar kl 19.15 i Härlanda kyrka, med möjlighet till introduktion för nybörjare kl 19.00.