Det är en varm augustidag och terminsstart. Skolor och jobb börjar om igen. Det också en omstart för Sofia Karlsson. När jag träffar henne vid Sankt Pauli kyrka ska hon om några dagar få åka tillbaka till sitt volontärjobb i Rumänien genom organisationen Networks. Där hann hon arbeta med romska barn i en fattig del av staden Arad i 3,5 år, innan coronapandemin kom. I mars fick hon packa sina väskor och resa hem.
– Jag saknar mina barn jättemycket och det kändes hemskt att lämna. Allt gick så snabbt och jag hann inte ens säga hejdå. När jag åkte trodde jag att jag skulle vara tillbaka senast i maj, men så blev det ju inte, berättar Sofia.
I Rumänien har skolorna varit stängda hela våren. Undervisning har kunnat fortsätta online – men för den som saknar internetuppkoppling, dator och läskunniga föräldrar är steget gigantiskt.
– Ingen har väl tyckt det varit roligt med corona, men det är verkligen så att den som redan är utsatt nu blivit ännu mer utsatt.
De romska barnen som vanligtvis får kämpa hårt med skolan har i vår varit helt utan skolgång och hamnat efter ännu mer. Deras föräldrar som kanske försörjer sig på enkla dagjobb har fått sina inkomster indragna. När Rumänien helt stängde ner var man också tvungen att ha med sig en lapp när man gick ut med namn och adress på affären man skulle besöka, berättar Sofia.
– Många vuxna romer kan varken läsa eller skriva – då är det inte lätt!
Vad Sofia känner till har ingen av romerna i området blivit smittade av covid-19 ännu, vilket är tur. Här skulle smittan snabbt ta fart då många bor 5-10 personer i ett rum, med flera generationer tillsammans. Många har ett dåligt immunförsvar och dessutom dåliga luftvägar då de eldar inomhus. Romerna är illa sedda bland rumänerna i övrigt och många undviker dem – kanske är det orsaken att de hittills klarat sig från smittan, tror Sofia.
Organisationen Networks har funnits i Rumänien sedan 1996. Det är en kristen organisation som tar emot volontärer från olika samfund och länder, däribland Sverige. För Sofia väcktes intresset under gymnasietiden på LM Engströms, där eleverna på skolan stöttar organisationen genom olika insamlingar. I trean fick hon själv möjlighet att resa ned och efter studenten ville hon pröva på att vara volontär.
– För Networks är det viktigt att bedriva hjälp till självhjälp. Där är utbildning en viktig del. Många av romerna har aldrig varit utanför sitt område i staden. De känner inte till sina rättigheter eller vad utbildning kan ge. De tror att det liv de lever är det enda som är möjligt för dem, så självkänslan är väldigt låg, berättar Sofia.
Networks bedriver både förskola, läxhjälp och ett stödprogram för de ungdomar som går vidare till gymnasiet. Dessutom driver de ett företag som utbildar och anställer vuxna och har även visst krisstöd när läget är akut. Arbetet är möjligt tack vare gåvor från privatpersoner och församlingar, där Sankt Pauli församling är en av givarna. Sofia har mer eller mindre vuxit upp i församlingen och att ha stöttning på hemmaplan känns väldigt bra, tycker Sofia.
Sofia arbetar i läxhjälpen. I Rumänien råder skolplikt, men man måste själv betala skolmaterial och gå propert klädd, och det är ett hinder.
– Många romska barn droppar av när de måste hjälpa till att passa småsyskon, hämta vatten eller samla skrot. Föräldrarna har själva ofta dåliga erfarenheter av skolan. Därför finns ingen som pushar på och hjälper barnen. Det kan vi göra i läxhjälpen, menar Sofia.
Kanske kommer det att ta någon generation innan det sker en förändring i stort, men Sofia, som följt barnen i flera år, ser ändå en positiv utveckling.
– Det är häftigt att se hur barn som först inte kunde sitta stilla på stolen nu sitter och läser – och kanske hjälper sina småsyskon att läsa. På så vis är det lyxigt att jobba med barn; varje sak de lär sig är ett steg vidare. De växer på längden när de märker att de faktiskt klarar det! säger Sofia.