Ännu är det mest kala kvistar och torra löv som tittar fram i odlingslådorna vid klockstapeln. Men när solen och värmen kommer åter ska besökaren mötas av både färgglad blomsterprakt och väldoftande örter.
– Allt började med att vi ville utveckla miljön runt Härlanda kyrka. Här finns mycket yta och vi vill att folk som bor i området ska få njuta av parken och att området ska få leva.
Det berättar Malin Boqvist i Härlanda församling. Många har mött henne i rollen som rytmikpedagog för de minsta i bl.a. öppna förskolan, men hon har många strängar på sin lyra. Intresset för miljö och hållbarhetsfrågor delar hon med flera i församlingen.
De tio odlingslådorna vid klockstapeln hade från början syftet att boende i området som saknar odlingsmöjlighet skulle kunna boka en låda för en säsong. Idag är odlingen ett steg på vägen mot ökad hållbarhet i församlingen.
– Snittblommor produceras överlag på ett icke hållbart sätt. Vi har sedan en längre tid bestämt att församlingen ska välja ekologiska och fairtrademärkta varor i första hand, men det är inte alltid vi får tag i det. Altarblommor ska exempelvis följa kyrkans liturgiska färger. Därför har vi nu som mål att vara självförsörjande på blommor under säsong, berättar Malin.
Skapelsen är något vi ska njuta av, fördela rättvist, förundras över, förvalta, hoppas i, jubla över och ta lärdom av.
Malin Boqvist om kursen Odlarglädje och skapelsekärlek.
Blomsterplanteringen sjösattes förra våren, och den föll väl ut. Förutom blommor till altaret och andra dekorationer i kyrkan uppmanades även präster och diakoner att ta med sig blommor vid hembesök.
– Vi tänkte att detta kanske skulle bara vara en liten del, men det blev väldigt uppskattat, menar Malin.
Förra året anlades även en blomsteräng under parollen ”Operation rädda bina”. Bin är livsviktiga för vår matproduktion, men blir samtidigt allt färre. Inte minst i stadsmiljö saknas ängsblommor som bina behöver.
I kyrkans örtagård kommer kryddor som timjan, salvia, lavendel och oregano så småningom växa fram. Församlingsvärden Kerstin Ödman visar mig en karta över planteringen som sitter på anslagstavlan i personalens lunchrum.
– Kryddorna kan vi bl.a. använda i sopplunchen. Det är också fint att dekorera borden med en kryddbukett. Rosa fingerört är till exempel väldigt vacker, menar Kerstin.
Alla får inte plocka av det församlingen odlar – men alla som vill får gärna hjälpa till. I maj är det dags för grävning och jordförbättring och så ska träet i lådorna bytas ut till lärkträ som är mer hållbart. I år ska också fler eterneller sås som ska bli till blomsterkransar att sälja på höstens Världens barn-marknad.
Odlarglädje och skapelsekärlek heter en utbildning på Helsjöns folkhögskola som Malin nyligen avslutat.
– Jag gillar att kursen innehåll praktisk kunskap om odling, men också perspektivet att det handlar om Guds skapelse; Hur förvaltar vi den på bästa sätt? Det spelar roll hur vi lever, behandlar varandra och tar hand om jorden. Kursens olika avsnitt är väldigt talande: Skapelsen är något vi ska njuta av, fördela rättvist, förundras över, förvalta, hoppas i, jubla över och ta lärdom av.
Att slå sig själv för bröstet eller komma med pekpinnar åt andra är inte syftet med församlingens odlingssatsning. Istället hoppas Malin och de andra kunna inspirera och uppmuntra.
– Vi har bara påbörjat en vandring. Det finns mycket kvar, också för oss i Härlanda. Men med små steg i taget kan vi komma en bit längre fram, avslutar Malin.
---
Text: Karolina Braun