På måndagskvällar övar kören VOiCES i Sankt Pauli församlingshem. Det är en blandad kör med drygt 35 medlemmar som leds av en av församlingens tre musiker Lena Eriksson. Just nu sitter kören och övar inför framförandet av Kärlekens sigill, en kantat i folmusikton skriven av Hans Kennemark och Irma Schultz. Den gångna helgen hade de en heldag tillsammans med en kör från Starrkärr, då Hans Kennemark själv ledde repetitionen. Lena berättar att körsångarna var lyriska över dagen. Särskilt spännande var det då kören tidigare inte sjungit folkmusik av detta slag.
Jag hur länge kören funnits, och Lena vänder sig till en av männen:
– Carsten, hur länge sedan var det ni började?
Carsten berättar att han tillsammans med några andra föräldrar gick med sina barn i babyrytmik 2004, och att Ingegerd Anderzén, som ledde rytmiken, drog igång en föräldrakör. 2005 fick hon storhetsvansinne berättar Carsten och gjorde en ”riktig” kör av det, och sedan 2006 är det Lena som leder kören. Kören sjunger en blandad repertoar.
Jag berättar att vi skriver om hållbarhet av olika slag och vill lyfta hållbarheten som sången ger. Jag frågar Carsten om vad som är bra med kören.
– Jag kommer hit efter jobbet och även om jag är trött så piggnar jag till. Dessutom måste jag koncentrera mig på sången så jag kan inte tänka på jobbet. Det är en avkoppling samtidigt som jag koncentrerar mig på något annat.
På frågan om vad han tyckte om helgen de precis haft, svarar han att var han imponerad av Hans Kennemark. Han visade sig vara en mycket ödmjuk musiker som tog sig tid att öva ordentligt med dem.
Jag undrar också om hur det är med den sociala biten. När man sjungit så länge ihop, hur är det med att träffas utanför kören?
– Jodå, åtminstone vi killar träffas. Vi försöker äta oss runt olika hamburgerställen, och ibland blir det en öl också. Dessutom har jag hittat en golfpartner!
Eftersom Carsten är en av dem som varit med längst, undrar jag om det finns någon ny i kören. Carsten pekar på Henrik.
– Han är ny, men han har lite ont, säger han med ett leende.
Henrik berättar att stelheten beror på att han just åkt Vasaloppet. Han kom med i kören så sent som i januari efter ett antal år med sånguppehåll. Däremot har han vuxit upp i gosskör i Linköping där han under åren sjöng sig från sopran- till basläge, så sången har funnits med sedan tidigare. Att han hamnade i VOiCES beror på att hans fru börjat sjunga efter att deras barn fötts, och nu var han sugen på att sjunga igen och hakade på. Och på frågan om hur det går att sjunga i samma kör när man har småbarn, så är svaret lätt.
– Han är 1½ år nu och följer med hit. Lagom till fikat brukar vi natta honom, så sover han under andra halvan av repet. Just i kväll är dock farmor barnvakt.
Jag vill tro att körmedlemmarna talar sanning när de säger, att de är piggare när de går än när de kommer till körrepet. Kanske fungerar körövningen som ett jympapass ungefär, och det är väl här hållbarheten kommer in?
Lena Eriksson, musiker och körledare i Sankt Pauli församling
Vad tycker då Lena som körledare om att få vara en friskvårdare?
– Jag är dödstrött efter körrepet! För det mesta är det ändå en sådär skön trötthet, som efter t.ex. efter en rejäl fysisk ansträngning. Ofta översköljs jag av en stor glädje över att få vara ledare för denna urtrevliga och duktiga samling människor. När jag senare går och plockar ihop noter och ställer i ordning, så sker något slags bearbetning i tankarna angående vad som gick bra och vad jag kunde ha gjort bättre. På hemvägen och under natten (!) går sedan sångerna oavbrutet på repeat i mitt huvud och avstängningsknappen fungerar inte.
– Jag vill tro att körmedlemmarna talar sanning när de säger, att de är piggare när de går än när de kommer till körrepet. Kanske fungerar körövningen som ett jympapass ungefär, och det är väl här hållbarheten kommer in? En viktig del är att det vi sjunger är hållbart, både text och musik ska ha hög kvalitet, vilket alls inte måste betyda att det är svårt. En utmanande, tidskrävande och rolig del i körarbetet är att leta repertoar. Körsången får inte bli ett ”nummer” utan anknytning med gudstjänsten i övrigt, det ska finnas en tydlig röd tråd, och sång- och bibeltexter ska hänga samman. Själv kan jag uppleva hur ett bibelord kan få en helt ny lyskraft av en vacker körsats, och vice versa. Det är ingen död materia vi arbetar med utan något i högsta grad levande. Jag älskar det!
---
Text: Helena Sandström
FOTNOT: Alla körer i Örgryte pastorat har, liksom övrig verksamhet, tagit en paus i coronatider. Kanske finns det andra sätt att sjunga hemmavid - i duschen, på balkongen eller kanske digitalt med vänner. Oavsett vilket hoppas vi på en sångrik höst!