Håkan springer för världens utsatta

Just nu skulle läkaren, löparentusiasten och aktivisten Håkan Jonsson, 71 år från Halmstad, egentligen befinna sig vid Everest Base Camp i Nepal för att springa maraton på 5 500 meters höjd. Istället möts vi digitalt via skärmen i våra separata hem. Precis som för många andra har coronapandemin satt stopp för många av Håkans aktiviteter, men engagemanget för världens utsatta är lika brinnande. Idag har han närmast blivit en ambassadör för Act Svenska kyrkan. Hittills har han lyckats samla in 700 000 kr till Act genom sina lopp. Men jag börjar i löparintresset - hur startade det egentligen?

– Jag sprang en del i min ungdom, men det tog tvärstopp när jag började jobba. Runt 1995 började jag igen och efter två avverkade svenska klassiker ville jag och två kompisar hitta en ny utmaning. Vi bestämde oss för en Ironman*. Den genomförde jag år 2000 veckan innan jag fyllde 50. Dessvärre utan mina kompisar – de hade hittat andra aktiviteter!

Efter denna bedrift hittade Håkan snart nya utmaningar. Reseintresset fanns där och tog honom både till kinesiska muren där han sprang Great Wall Marathon tillsammans med sin son Andreas och sedan Kilimanjaro Marathon i 25-30 graders värme.
– Bara 14 av oss 26 i gruppen kom upp till Kilimanjaros topp. Det var två som också hamnade på lasarettet och det slutade med att jag fick rycka in som akutläkare där, berättar Håkan.

Kommande åren avverkade Håkan lopp både i Sydney och New York.
– När jag sprang i mål i Buenos Aires i Argentina så visste jag att jag hade sprungit maraton på alla kontinenter. När jag sa det till de andra var det en som påpekade att det hade jag visst inte, det finns en kontinent till. Det visste jag ju, men jag visste inte att det fanns ett maratonlopp på Antarktis, berättar Håkan.
Håkans fru Bitte, pensionerad diakon, hade följt med honom på många resor. Men när han berättade att han ville springa på Antarktis blev det tvärnit – det var absolut inte aktuellt.

Ett starkt internationellt engagemang hade paret gemensamt. Håkans egen gnista för att bli läkare hade tänts under hans första resa till Indien, när han mötte leprasjuka människor där. Deras tre barn är adopterade från Indien och Håkan har arbetat med bistånd och adoptioner, framför allt genom Moder Teresas organisation i Calcutta. Skulle hans båda intressen kunna gå att förenas till gemensam nytta, funderade han, när han sprang hemma på berget i Halmstad.
– När jag lade fram tanken om att göra det här på ett sätt så att det kan bli bra för dem som har det svårt så sa min fru: ”Det är klart att du ska göra det!”

Sagt och gjort. Håkan tog kontakt med Act Svenska kyrkan och de lade upp en kampanj. Men det blev inte Antarktis som blev första loppet under kampanjen, platserna hade tagit slut. Istället blev ett ökenlopp i Petra premiären. Och idag har det blivit många lopp, både för Act Svenska kyrkan och för Världens barn. Han har föreläst från Luleå till Lund och får in pengar via arvoden och facebookinsamlingar. Och det allra mesta går till det som Håkans hjärta klappar mest för: Projektet med mentormammor i kåkstaden Khayelitsha i Kapstaden som svenska läkaren Ingrid Le Roux grundat och som Act Svenska kyrkan stödjer.
– Jag har rest runt i många länder och sett mycket elände men jag har aldrig sett det i sådan utbredning och sådan koncentration som i Khayelitsha där mentormammorna bor och verkar. Mentormammorna är en positiv avvikelse – de har lyckats uppfostra sina barn i denna förfärliga miljö. De får utbildning och går sedan runt och knackar dörr hos familjerna. De är vandrande barn- och mödravårdskliniker och gör väldigt stor skillnad, berättar Håkan.

I kåkstaden Khayelitsha är arbetslösheten stor. I många familjer finns inga män, istället kvinnor som män har våldfört sig på, som blivit gravida, hiv-smittade och fått sina liv förstörda. Och coronapandemin har ökat våldet och utsattheten än mer.
– Jag har som en av få fått följa med mentormammorna på plats och fått höra deras berättelser. Jag har hört Ingrid Le Roux berätta om en pojke vars båda föräldrar dött i alkoholförgiftning och aids och där en åldrad farmor försökte ta hand om honom. Han var väldigt illa däran, men tack vare mentormammorna kunde han få den behandling han behövde för att överleva.

Snart är det dags för Världens barn. Förra hösten sprang han genom Halland för att samla in pengar till Världens barn. På en delsträcka deltog också Lotta Schelin, fotbollsspelare, biskop Susanne och Erik Lysén, chef för Act Svenska kyrkan, för att samla in pengar till Världens barn. De fick in ca 600 000 kr. Även i år finns planer på en liknande satsning, där Håkan drömmer om att få såväl förskolebarn som biskopar i hela landet med i springandet.
– Och nästa år väntar Nordpolen och Mount Everest. Men sen kanske jag tar en liten paus, funderar han.

Håkans rörelse har tagit honom ut till sju kontinenter och gett honom möten och minnen för livet. Bilden av barnen och den skillnad han kan bidra till är det som gör att han orkar fortsätta ta sig ut i regn och blåst, fastän kroppen ofta protesterar. För det krävs hård träning för en sjuttioplussare att springa i extrem hetta såväl som kyla.
– Det som jag har sett och som är så viktigt att förmedla är att det behövs inte mycket pengar för att göra skillnad. Många små vattendrag kan ge upphov till brusande, livräddande floder.

---
Text: Karolina Braun

*Ironman är en triathontävling som innefattar 3,86 km simning, 18 km cykling och ett avslutande maraton.

Inför Mors dag medverkade Håkan i en podd om starka mammor världen över.
Lyssna på morsdagspodden på webben! 

---
Artikeln är publicerad i tidningen Händer, nr 2 2021.