Fråga:
Nu är vi tillbaka till den tråkiga vardagen. Sommaren brukar fungera ganska bra då vi träffas med släktingar och barnen har det kul. Men i vardagen är det så trist. Jag tittar på min man och undrar om jag fortfarande vill vara med honom. Vi jobbar och sköter hemmet och delar på alla sysslor. Men vi pratar inte längre med varandra och gör aldrig något bara vi två, vi vet ju redan allt om varandra. Vi tar nästan aldrig i varandra heller. Ska det vara så här?
/Hanna
Familjerådgivarna svarar
Hej Hanna,
Sommarens ledighet är något särskilt för de flesta av oss. En tid man oftast ser fram emot. En del har möjligheten att pussla in tid för varandra som par i sommarens planer. Tid för varandra med varandra. Andra har svårt att få till den tiden. Förväntningarna är ofta många och det kan ibland vara skönt att få lägga locket på sina relationsbesvär och njuta av sommaren.
Många av oss tänker och upplever, till och från sin relation så som du beskriver den i frågan. Du verkar ha lagt mycket tid på att tänka kring din situation och har gjort så länge. Du skriver att ni vid det här laget vet allt om varandra. Har du prövat att lyfta dina funderingar kring ensamhet med din man? Vad kan vara nästa steg?
Att tala med varandra om hur det var i början av er relation, hur ni hade det tillsammans då kan vara ett steg att närma sig varandra. Vad gjorde vi med varandra, vad var roligt, vad fyllde våra dagar tillsammans och vad fyllde vår relation med mening och glädje vid den tiden?
Behovet av ömhet och fysisk beröring finns hos oss alla på olika sätt. Ibland glömmer vi bort hur viktigt det är. Fysisk kontakt är en naturlig ingrediens för att känna lycka och trygghet i sin relation. Ni behöver båda den närheten i någon form.
I slutat av din frågeställning undrar du, - Ska det vara så här? Ett svar kan vara att ingen borde behöva känna så här. Genom dina tankar visar du i din frågeställning att du bryr dig om dig själv, talar om för dig själv att du behöver förändring för att må bättre. Att bjuda in din man i dina tankar genom att fråga och samtala kan bli ett sätt för dig att lindra dina känslor och även finna hopp och motivation till förändring.
Det kan finnas en oro inför hur din man skall reagera/svara upp mot dina frågor. Många gånger kan oron visa sig vara onödig och svaren du får ger dig alltid nya saker att tänka, känna och prata kring. Frågor och svar bryter ofta ett oönskat vakuum, bryter lidande.
Om det är svårt att få igång sådana samtal själva går det bra att vända sig till sin familjerådgivning och starta sina samtal med deras hjälp.
Lycka till!
Caroline Burstedt, Louise Nordström och Mats Ekerbring, Familjerådgivare hos Svenska kyrkan