Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Vånga Kyrka

Vånga kyrka, berömd framför allt för sitt vackra läge med utsikt över Vångaberget och Ivösjön, och för sin altarmålning av Pär Siegård, är i sitt nuvarande skick från år 1867, men några delar av byggnaden är äldre än så. Det gäller långhusets västra delar och tornet. Detta senare är från 1700-talet liksom långhusets nordvägg, medan den motsatta väggen i söder rent av är från medeltiden.

Den äldsta kända kyrkan i Vånga byggdes på 1200-talet. Den var uppförd av tegel och bestod av ett kvadratiskt kor, ungefär 6 x 6 meter, med rak östvägg, samt ett långhus som var något bredare än koret och dubbelt så långt som detta. Från denna ursprungliga kyrka återstår nu, utom det nämnda partiet av långhusets sydvägg, blott dopfunten, som efter många skiftande öden återfått sin plats i kyrkan. Den är gjord av granit i enkel stil med ett par ornament i form av sk rundstavar som enda prydnad. En madonna-bild, som torde vara från 1400-talet och nu finns på Historiska muséet i Lund, minner om den medeltida kyrkans utsmyckning.

På 1590-talet fick kyrkan sin ännu använda predikstol med renässansornament och år 1682 tillkom en altaruppsats i barockstil, vars mittparti, med en snidad bild av Nattvardsinstiftelsen, förvaras på Kristianstads muséum, medan ramverket har försvunnit. Från 1600-talet härstammar också den ena av kyrkklockorna, omgjuten år 1665 av en äldre klocka.

År 1728 skedde en utvidgning av kyrkan, vilken gick till på det ovanliga sättet, att långhusets och korets nordväggar revs ned och nya uppfördes parallellt med de gamla, några meter norr om dem. Härigenom blev kyrkan avsevärt bredare än förut, men längden blev densamma och koret var alltjämt något smalare än långhuset. Det nuvarande tornet uppfördes år 1760 och försågs med en väderflöjel, som också finns kvar, märkt med årtalet 1761. Klockan från 1600-talet hängdes nu i tornet, medan klockstapeln ute på kyrkogården, där den förut varit placerad, blev nedriven. En ny klocka anskaffades år 1818.

Kyrkans stora ombyggnad skedde år 1867 och gick till så, att man bibehöll tornet och långhuset men rev ner koret och i dess ställe byggde ett stort tvärskepp med en halvcirkelformad sakristia i öster. Den gamla altaruppsatsen togs nu bort och ett nytt altare byggdes framför ett avgränsande skrank vid övergången från kyrkan till sakristian. Kring altaret uppsattes fyra träpannåer, som försågs med målningar av bygdemålaren Måns Jönsson från Jämshög. Över altarbordet målades på väggen över altaret en bild av Uppståndelsen, vilken senare togs bort.

I samband med en renovering av kyrkan år 1940-41 igenmurades öppningen mellan kyrkan och sakristian och den nya korväggen, som så uppstod, blev platsen för den stora al-fresco-målningen av Pär Siegård, som tillkom det sistnämnda året. Huvudmotivet är Kristi förklaring på det heliga berget, inför apostlarna Petrus, Jakob och Johannes, med Moses och Elias som vittnen från Gamla Testamentet. Nedre delen av målningen framställer fyra av Jesu liknelser, nämligen från vänster till höger: såningsmannen, de två bröderna, som ombads av fadern att arbeta i vingården, de anförtrodda punden och det ofruktbara trädet, som fick stå kvar ännu ett år. De bibliska bilderna är insatta i en stiliserad återgivning av Vånga-bygden, med Ivösjön och Ivö klack som bakgrund till förklaringen, och fruktträd i vår- och höstdräkt kring liknelsebilderna.

Kyrkans första orgel tillkom i samband med förnyelsen 1867. Efter en ombyggnad av den år 1941 har den ersatts av en helt ny orgel, byggd 1973 av orgelbyggare Gunnar Carlsson, Borlänge. Denna orgel, som har 17 stämmor, är disponerad av musikdirektör Jan Pontén, Oskarshamn. Fasaden från 1800-talet är bibehållen.

Nattvardssilvret utgöres av kalk och paten från 1822 av guldsmeden Jacob Liljedahl i Sölvesborg (fast kalkens tuppa blivit förstorad 1846). En vinkanna och en oblatask tillverkades år 1967 av J. Grönrons i Kristianstad. Vidare äger kyrkan ett sockenbudstyg från 1938 av Wiven Nilsson i Lund och en brudkrona från 1955. Ljuskronorna av glas i korsarmarna är från 1851, långhusets och korets malmkronor tillkom 1940, resp. 1970. Bland kyrkans textilier kan nämnas dels en altar-matta i korsstygn från 1940 och dels en serie mässkrudar i alla de liturgiska färgerna, av vilka den röda är äldst, troligen från 1837. Den senast tillkomna är grön, designad av textilkonstnär Karin Jönsson och vävd av Elisabet Holmer, Vånga.

Kyrkans altarbrun (bården på altarets framsida) är ritat och vävt av textilkonstnärinnan Hellevi Kjellhard. Dess motiv ansluter sig till orden i Uppb. 22 om livsträden i det återställda paradiset: "Trädens löv tjänade till läkedom för folken". Tillsammans med Siegårds målning lär oss så detta konstverk, att Ordet och Sakramenten, som utgår från den förhärligade och förklarade Frälsaren och möter oss vid kyrkans altare, kan bli till läkedom för våra själar i tid och evighet.

 

Kyrkan är närmare beskriven i Benkt Olén: "Vånga kyrka genom tiderna", 1967, varifrån uppgifterna i denna artikel i huvudsak är hämtade. Boken finns att köpa i kyrkan och på pastorsexpeditionen.

 

 

Altaret i Vånga kyrka