Sören Renulf är operasångare och sångpedagog. Under drygt 25 år arbetade han som operasångare, bland annat på NorrlandsOperan. Men någon internationell karriär blev det aldrig.
– För det första var det inte värt att missa mina barns uppväxt på grund av karriären. Jag ville heller aldrig satsa så mycket som det krävs. Framgångsreceptet är att hitta den repertoar där man är allra bäst och bara fokusera på det. Men det passar inte mig.
Idag har Sören ett eget företag med tre ”ben”: underhållning, utbildning och kyrkomusik.
– Underhållningen sker främst för en äldre publik som uppskattar musikaler från 40- och 50-talet, operett och wienermusik. Undervisningen handlar om det som jag lärde mig på scenskolan: Hur man blir bättre på att tala inför en grupp och hur man använder sin röst och sitt kroppsspråk på bästa sätt för att få fram sitt budskap.
Kyrkomusiken, då? Vi på öarna är vana att höra Sören i våra kyrkor.
– Det är under julen som jag är mest anlitad. Ett år sjöng jag O helga natt 36 gånger. Men det betyder inte att jag lessnar på sångerna. Jag försöker att nollställa mig inför varje tillfälle. Det går alltid att göra någon detalj annorlunda och förmedla ytterligare en nyans av sångernas budskap.
Sören sjunger också ofta vid begravningar och ser det som speciellt angeläget tillfälle att göra sitt allra bästa.
Vid konserter kompletterar Sören nästan alltid sången med att säga något mellan styckena.
– För mig är det oerhört viktigt att vilja något med det jag gör, att förmedla något till den som lyssnar. Kring jul väljer jag helst att sjunga andliga sånger eller klassiska kyrkliga verk och prata runt dem.
Sören har många tankar kring julens budskap i relation till vår tid. Att julen präglas mer och mer av egoism och konsumtion. Att de kristna värderingarna börjar vattnas ur, kanske för att vi har det för bra. Men han ser sig inte som någon predikant.
– Fast kopplingen mellan julklapparna och Jesusbarnet som Guds gåva till oss tycker jag är tydlig.
– Förr var julen något som samlade människor. Kalle Ankas jul sändes vid en bestämd tid och då samlades man för att se den. Och när det var dags för julotta, då åkte alla med. Den sidan av julen, den speciella stämningen saknar jag ibland.
Just efter julottan får Sören ibland kommentarer från människor som inte går till kyrkan så ofta.
– De tittar förvånat på mig och säger: ”det var ju fantastiskt.” Jag tror att musiken spelar en mycket stor roll för den upplevelsen. Musik öppnar människors hjärtan. Musik kan inte överskattas.
Sören har sin bakgrund i frikyrkan, men känner sig numera mer hemma i Svenska kyrkan.
– Det är mycket som är bra i frikyrkan. Det är en trygg och viktig plats för många och historiskt sett präglade frikyrkan tillsammans med nykterhetsrörelsen samhället på ett positivt sätt. Men jag har svårt för svartvita budskap – ”så här är det”. Jag har en del erfarenhet av sådant. Själv säger jag hellre ”jag tror inte att jag vet, men jag vet att jag tror”.
När Sören och hans familj flyttade till Hönö sökte han sig till Hönö kyrka.
– Jag uppskattar folkkyrkligheten, de låga trösklarna och betoningen på att alla är välkomna.
– Sen älskar jag Öckerö kyrka! Det finns ingen annanstans min röst trivs så bra som där. Kyrkan bär den svagaste svaga ton, men tål också den starkaste starka. Få kyrkor går att jämföra med den i det avseendet.
Du som besöker Öckerö kyrka vid julottan får höra vad han menar.
Text och bild: Ingrid Eliasson (december 2013)