Han vågar förändra – det både lockar och provocerar

Katarina församling på Söder i Stockholm förändrades på många sätt under Olle Carlssons tid. Femton år som präst, sedan tio år som kyrkoherde, innan han gick i pension häromåret.

Under dessa år har det tidvis stormat, eller åtminstone fläktat rejält, både kring honom som person och den Allhelgonamässa, senare Katarinamässa, som lockat så många människor till kyrkan.

Dramatisk förändring

– Det är dramatiskt när en vanlig församling går från 20-30 besökare i söndagsgudstjänsten till 500-600, säger Olle.
– Det som hände i Katarina var inte så dramatiskt när det gäller tron. Det som ändrades dramatiskt var formen, hur man gör en gudstjänst, och där kan man gå rätt långt. Det handlar om att välja liturgi, musikstil, att använda ord som folk begriper.

I Katarina församling kan det innebära att frivilliga delar ut nattvarden, att musikvalet är brett och att inbjudna, mer okonventionella gäster, står för predikan. Till exempel har både Jonas Gardell och Petra Mede talat där.

Så vad är hemligheten?
– Det handlar mycket om delaktighet och frivillighet, fortsätter Olle. Kyrkan behöver förändring, dels av gudstjänsten, dels socialt och kulturellt. Men alla förändringar togs inte väl emot från alla håll.
– Kyrkan kan vara fungerande, men åldrande, och nya grupper kommer inte in. Överallt har kyrkan varit van och duktig på att ta hand om människor som mår dåligt, som har vissa behov. Det är svårare med dem som är framgångsrika och som vill förändra. Jag möter så många som vill bidra ideellt, det är personalchefer, reklambyråer – alla sorters människor.
– Det handlar om delaktighet, därför ska vi fånga upp de ideella. Men Svenska kyrkan har många anställda, ganska god ekonomi fortfarande och att det är jobbigt med frivilliga. Speciellt de som ställer krav och har idéer. Andra mår psykiskt dåligt och matchningen med lämpliga uppdrag kräver skicklighet – att inte lova för mycket. Visst är det komplicerat och det kostar, men vi måste. Och underskatta inte kaffekokningen! säger Olle med eftertryck.
– Det är inte bara i kyrkan det är känsligt med förändring. Vi stöter på samma typ av hjulspår på andra håll i samhället. Särskilt kring institutioner som är gamla och betyder mycket – skolor, sjukhus, kyrkor... Jag pratade med en person igår som sa att det är precis samma i frikyrkan. Alla starka grupper känner sig hotade av det man inte känner igen.
– Men det är ju fantastiska människor som är låsta! Vi är alla en del av det. I grunden är det ett mänskligt beteende.

Finns det något i kyrkan som du inte vill ändra på?
– Det tidlösa, det vi inte rör eller förändrar, är budskapet. Åter till trons kärna och att inte vara rädd för att vara kristen.

Kommer till Öckerö

Olle Carlsson kommer till Öckerö i maj. Han vill prata om människors andliga längtan.
– Det kommer mycket folk på våra gudstjänster, fortsätter han, men det är förvånande att det inte kommer fler på fler ställen. Kyrkan borde vara en naturlig mötesplats för vår tid. Det finns en enorm andlig längtan och ett sökande och i kyrkan får vi fördjupa vår andlighet.
– Att inte gå i kyrkan är inte detsamma som att inte vara andligt intresserad. Det finns ett glapp där. Jag utgår mycket från tolvstegsandlighet, som används bland annat inom Anonyma Alkoholister och har hjälpt hundratusentals personer. Jag tycker om det sättet att närma sig det andliga, säger Olle.

Han vill gärna se en modern missionsrörelse, som de som fanns för över 100 år sedan. 
– De hade en enorm möjlighet att kommunicera med sin samtid. Vi behöver både mötesplatser och utmaningar och en levande kyrka kan göra skillnad! Vi människor är andliga varelser och måste ha ett sammanhang.
– Vi har en enastående berättelse om vad människan är – men den har gått förlorad. Kyrkan ska föra människor samman och ge dem identitet. 

Vad kan en hipp storstadspräst från Söder i Stockholm tillföra på Öckerö?
– Ja det kan man fråga sig ... men tolvstegsmodellen visar sig faktiskt fungera lika bra i Tokyo, som i byar och på Södermalm.
– Självklart skaver olika saker på olika ställen, man får ta hänsyn till platsen. Ibland är det lättare att förändra där gudstjänstfirandet nästan upphört. Där det finns en stark kyrklighet kan det vara svårt att se vad som stänger ute. Till exempel psalmer som är helt obekanta, bibeltexter som inte gör att man vågar tänka efter ...

En ny mötesplats

Olle fyller snart 67 år och har nu en friare roll som inspiratör. Han har varit med och etablerat Kontempel, en ny mötesplats för samtal, retreater och utbildning.
– Vi har 300 volontärer med massor av kompetens, men inte så mycket pengar. Då blir uppfinningsrikedomen stor. 

Olle frågar sig hur vi kan utveckla och samtidigt värna och vårda traditionen. Hur kan det gamla och nya mötas?
– Kompromisser gör ingen glad, tvärtom. Högmässan kan få leva sitt liv. Vi får respektera dem som gått före. Men vi kan vi ha en annan gudstjänst vid sidan om, vid en annan tidpunkt.
– Att utmana det som är, det är en viktig uppgift i vår samtid. Det är svårare än man tror men det går – tillsammans.

Vad är det som driver dig?
– Min tro! Jag tror så mycket på budskapet. Jag är en Jesus-anhängare och jag kan inte göra något annat. Hur livet än sett ut har jag försökt skapa levande andliga mötesplatser.

Vår värld har enorma utmaningar, men där två-tre människor möts i kärlek och medkänsla, där är Gud närvarande.

TEXT: Cecilia Sundström
FOTO: Maria Östlin
Urspungligen publicerad 2020, uppdaterad april 2022.