Människor startar krig. Men krig är omänskligt.
Ett land i Europa har invaderats, mot all rätt.
Kain mördar sin broder Abel, som en kyrkoledare i Ukraina sa.
Angreppskrig kan aldrig rättfärdigas. Aldrig ska de välsignas av en kyrka.
Tänk på barnen! På alla liv som tar slut.
På alla liv som aldrig blir desamma igen.
För mycket rädsla och för lite hopp gör oss människor farliga.
Då försvinner tillit och tro.
Då gror våldet, det fysiska och det psykiska.
Då växer hat.
Vi behöver hopp i stället. Ett gudomligt stort hopp!
Hopp som har plats för vreden och sorgen över allt som är så fel.
Hopp som vet att vi är dödliga och ändå kan vara modiga.
Hopp som vågar tro på rättvisa för både offer och förövare.
Även diktatorer dör och de dör sällan i frid.
Hat kan ges vidare från generation till generation.
Trauman kan ärvas.
Våldets spiral kan snurra många varv till.
Men vi kan annorlunda än så!
Vi kan kalla ondska vid dess rätta namn – utan att hata.
Vi kan höra hur oskyldigt utgjutet blod skriker till himlen och ropar på rättvisa – och ropa vi med.
Vi kan minnas offren och stå upp för de värden som de gav sina liv för.
Vi kan hjälpa dem som ännu kan nås av hjälp – och vara uthålliga i det.
Vi kan arbeta för fred och försoning.
Vänlighet, värme och värdighet – det är vad vi kan, den här kvällen och alla dagar!
Låt oss bevara vår mänsklighet!
Det gör vi när vi som nu samlas kring musik och kultur, kring det sanna, goda och vackra – för att hjälpa.
Att bevara vår mänsklighet och vår medmänsklighet: det har människor i alla tider kämpat för.
Kämpat för sanningen, trots att sanningen är krigets första offer.
Sökt det rätta och rättvisan, trots att det har kostat.
Gjort det goda, trots att onda krafter verkat övermäktiga.
Byggt helgedomar och vårdat det som är heligt.
Bett till Gud och arbetat.
Håll Jesus ord i den gyllene regeln högt: ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.”
Europa är vårt hem. Viljan att hjälpa enar Europa. Det är underbart.
Samtidigt hänger allt samman. När den ukrainska och ryska exporten av vete uteblir får det globala följder, som hunger och ökande konflikter. Vi lever ju alla under samma himmel.
Mat på bordet, ett hem att bo i och en hand att hålla i – bara om människorna har det kan det bli fred i världen.
En del av sista satsen i Beethovens nionde symfoni har blivit Europas hymn. På senare tid har den fått en pampig text på latin. Den säger:
Semper regant in Europa / fides et iustitia:
Må tro och rättvisa alltid härska i Europa
Cives, floreat Europa, / opus magnum vocat vos:
Medborgare, Europa ska blomstra, ett stort uppdrag kallar er.
Ett stort uppdrag kallar oss. Livet har mening när stora uppdrag väntar.
Ge det gudomligt stora hoppet en chans! Låt oss hjälpa varandra att bevara vår mänsklighet och vår medmänsklighet.