I helgen gör vi plats för både ljus och mörker, för lyckliga och för svåra minnen. I våra kyrkor firas minnesgudstjänster och framförs musik som påminner om dödens verklighet och samtidigt andas tröst.
Mycket är annorlunda i år. Vi har alla blivit påminda om livets skörhet. Många människor har dött ensamma. Närstående har inte kunnat ta avsked av varandra. Begravningar och minnesstunder har inte blivit som de var tänkta. Vi behöver fortfarande hålla avstånd. Det gör det svårare att ge varandra stöd i sorgen.
Det sägs att pandemin har skapat ett uppdämt vårdbehov som kommer att ta lång tid att arbeta bort. Kanske har den också skapat ett uppdämt sorgebehov? Kanske finns i år särskilt mycket sårig sorg och saknad? Låt oss ge varandra utrymme att sörja och bearbeta känslorna kring vår egen och andras död. Låt oss skapa plats för vila och för det i livet som ger glädje och hopp.
För Gud lever vi alla, alltid. De som har lämnat oss finns hos Gud. De finns i våra minnen och bärs i våra hjärtan. De finns i den insikt som ofta väcks i dödens närhet: att gemenskap betyder mer än jagandet efter livets allehanda.
”Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet” – så ber en klok röst i Bibeln (Psaltarpsalm 90:12).
I helgen minns vi tillsammans. Vi minns de människor vi saknar och påminns om livets skörhet, skönhet och styrka. Vi ber om kraft att leva ett liv som rymmer det som varit och som är öppet för framtiden.
Välkommen att vara med om en nationell minneshögtid i Uppsala domkyrka på Alla helgons dag, lördag 31 oktober, kl. 18.00. Sänds direkt i TV4.
Antje Jackelén
Ärkebiskop
Texten finns också i en annons som publiceras i samband med Allhelgonahelgen 2020 i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan.