På karelska näset ska det upprättas en gräns mellan de nya staterna Finland och Sovjetunionen. Människor anar vad som ska hända i öst och flyr till grannen i väst.
Vid gränsen står finska soldater som ska avgöra vem som får komma in. De finskspråkiga får komma in i landet; de får komma hem. Inbördeskriget är slut och alla finländare ska samlas i ett land.
Lösenordet för att passera är uttalet av det finska ordet kyllä, omöjligt att uttala för den som har annat än finska som modersmål. Så avgörs det vem som har rätt att bo i Finland.
Precis samma berättelse finns i gamla testamentets Domarboken. Lösenordet är shibboleth. Om kombinationen sh uttalas som ett s, är du fiende. En vän uttalar ljudet som i det svenska ordet sked på lidingömål.
Under historiens gång har vi människor haft många hem: den allra första människans urhem i Afrika, urfinskans hem någonstans väster om Uralbergen, barndomshemmet, mitt andliga hem och många flera hem.
Just diskuteras det om hur Europas gränser ska vara. Vems hem är Europa? Vem är fiende och vem är vän?
Om vi betraktar världen från en härskares synvinkel är alla mer eller mindre fiender. Alla kämpar om makten.
Om vi i stället ser oss omkring, är vi omgivna av dem som vill ha fred och ett tryggt hem.
Det här numret handlar om att hitta hem där vi kan vara trygga, trots att vi är olika. Men hur hittar vi hem, när världen är i rörelse?
Jonatan Edlund