Nu befinner vi oss i adventstiden, och många av oss besöker kyrkan i dessa dagar. Många har redan varit där på första advent. Många kommer att delta i julens midnattsmässa. Oräkneliga av oss har besökt någon av adventstiden många konserter, julspel, luciatåg i små och stora sammanhang.
Gudstjänster fungerar utan manual, även om man ofta får en gudstjänstagenda till lite stöd och hjälp. Men fäst inte för stort avseende vid den. Den finns till för den som känner sig vilsen. Därför kommer här några tankar för att orientera sig, så här i den jul-nära tiden.
Man behöver inte förstå allt för att vara med i en gudstjänst. Tvärtom. Om vi tror att vi måste ha full koll, riskerar den förväntan att stå i vägen för själva upplevelsen.
Upplevelsemässigt ska gudstjänsten närmast liknas vid en hockeymatch. Där är sång och ramsor, färg och form. Man behöver inte begripa mycket mer än att HV71 ska göra mål i det ena målet och motståndarna i det andra målet. Ja, som gammal Jönköpingsgrabb har jag fortfarande vissa förhoppningar åt det hållet. Med tro kan man ju flytta berg, har någon sagt…
I båda fallen finns det alltså regler, men i båda fallen behöver man inte kunna så mycket om reglerna för att ta del av de olika stämningarna.
Visst finns det betydande skillnader mellan en hockeymatch och en gudstjänst. Om det är fart och energi i ishockeyhallen är det oftast snarare lugn och eftertanke i kyrkan. Om det är högljutt i matchen är det innerligt i gudstjänsten. Och så vidare. Men båda behövs.
Men det viktigaste i båda fallen är att släppa taget och låta det som kommer till mig komma till mig. I hockeymatchen är det spänningen och hoppet om att HV trots allt ska vinna. Mycket mer behöver jag inte veta.
Gudstjänster har många ingångar. Någon uppskattar musiken. Någon uppskattar lugnet. Någon uppskattar igenkännbarheten från söndag till söndag. Någon uppskattar budskapet. Någon uppskattar kyrkorummets skönhet. En annan söker gemenskapen. Var och en på sitt sätt. Det är så det ska vara.
Kyrkans prydliga och pedagogiska agendor kan ge sken av att gudstjänsten är en plats för hjärnan, där förståelse är nyckeln till relevans. Men gudstjänsten är inte ett pussel att lösa – den är en upplevelse att ta emot. Öppna bara sinnena.
Låt det som kommer, komma. Det som är värdefullt för livet i stunden är värdefullt. En annan gång blir det på ett annat sätt.
Den som gör flest mål vinner – det är ishockeyns enkla koncept för att skapa engagemang och spänning. Hur är det då i gudstjänsten? Gudstjänstens energi finns i tre angelägenheter: Den första är Guds kärlek till världen och till var och en av oss, en kärlek som aldrig sviker. Den andra är att det därför är rätt och riktigt att också älska sig själv. Den tredje är att just dessa faktorer gör det gott och rätt att dela Guds kärlek till världen i ord och handling. Om ett gudstjänstbesök leder till dessa tre insikter så är det 3–0 till kärlekens perspektiv mot världens många destruktiva krafter. Ett resultat som ger framtidstro.
PS. När det gäller HV71 så släpper jag aldrig hoppet. Det hör till hockeyns själ. Så också i livet. DS.